Analys av media är viktigt för sociologin eftersom så många samhälleliga fenomen sker via medierna. Enligt Petersen är media något som kommer mellan människa och materia, mellan avsändare och mottagare, och som skiljer och förenar. Medier i kommunikation kan sammanfattas som mediesociologi. Jag tycker att påståendet att media är något som kommer mellan något är bra, jag hade inte själv tänkt på det innan jag läste det, men det stämmer!

Som Petersen tar upp i sin introduktion lever vi idag i ett media-samhälle och media-kultur. Den omfattar naturen och karaktären av den sociala verksamhet vi lever i. Jag tycker det var intressant med Petersens analys av jämförandet av den så kallade hårdvaran och mjukvaran. Det som jag ändå ansåg mer väsentligt var mjukvaran, men förstår nog varför hårdvaran varit mer omdiskuterad och uppmärksammad. Det som också var ett modernt konstaterande var att gränserna mellan massmedier och allmän kommunikation blivit mer flytande tack vare internet, vilket ju stämmer totalt.

Det som Petersen också tar upp är den amerikanska kultursociologen James Careys två olika kommunikationsprocessens dimensioner: förmedling av info och en process där aktörerna deltar och gemenskap upprätthålls. Även om det kan kännas självklart att dessa dimensioner existerar är det på sin plats att nämna dem och att man också analyserat dem.

Påståendet “Media ger tolkningar av omvärlden”, som Hodkinsons talar om, tilltalar mig. Eftersom medierna påverkar människor så mycket är det viktigt att också kunna förhålla sig kritiskt till allt som man ser och hör. Man bör även minnas att just i och med att media endast är tolkningar kan man inte endast utgå ifrån dem som den enda kunskapskällan. Utan till exempel någon utbildning eller tidigare information om ett fenomen kan man lätt få en fel bild eller uppfattning om världens händelser eftersom mycket överdrivs i medierna.

Som konstaterats är kommunikation en central del i medierna eftersom det ju är något man vill förmedla. Svårigheten med att kommunicera genom medier är att man måste vara väldigt tydlig med vad man menar eftersom meningen bör förstås lika av alla människor runt i världen.

Det är mycket svårt att leva utan att bli påverkad av median, och jag tror att speciellt unga i dagens läge påverkas mycket av medierna, speciellt de sociala medierna. Båda författarna talar om att vi lever i en media-kultur, vilket kan vara både positivt och negativt.

I och med att Hodkinsons har ett nyare perspektiv på medieforskning och media i största allmänhet tycker jag att man mer kan dra nytta av dem i dagens läge. Det finns ändå mycket bra och viktiga poänger i Petersens analyser.

Petersens äldre översikt av mediesociologi blir enligt mig lite ytlig jämfört med Hodkinsons text som är mera analyserande och går djupare in på hur medierna blandas in i olika områden av våra liv. Det som är bra med Petersens sätt att närma sig ämnet är att han har en tydlig uppdelning av ämnet och en kanske mer teoribaserad syn på mediesociologin, vilket gör det lättare att förstå vad det hela handlar om, om man inte har någon förhandskunskap. Då man har läst om ämnet känns kanske Petersens översikt lite tråkig, jämfört med Hodkinsons introduktion som väcker flera tankar och frågor.  Även om Hodkinsons analyser är mera djupgående (åtminstone i dessa texter som vi nu läst) tycker jag ändå att han också samtidigt klarar av att förtydliga hans teori, genom att dela upp den i olika mindre områden, så man förstår vilka faktorer han funderat på.

Hodkinson funderar över vilken inverkan och betydelse medierna har för sociala livet och olika kulturer. Han talar om två olika aspekter på hur man kan se på medians roll i samhället; att media formar samhället och att media ger en framställning på hur samhället ser ut. Båda aspekterna har poänger som stämmer och båda aspekterna kan väcka oroliga tankar då man funderar på till exempel en hel del negativa saker som syns i media. En god poäng som tas upp är att istället för att tala om att media är en reflektion av verkligheten kan man säja att median är en representation av den, detta betyder att media inte är en exakt framställning av hur verkligheten ser ut, utan en omformad version av den. Hodkinson menar också att dessa två aspekter går hand i hand så att media både formar samhället och formas av samhället.

I Hodkinsons text funderar han över begreppet massmedia och dess olika element genom att dela upp ämnet, och använder sig av Harold Lasswells mening ”Who says what in which channel to whom?”, från vilken han plockar de centrala delarna av masskommunikation och diskuterar dem. Han använder i vissa ställen sig av mera tekniska förklaringssätt som väl är menade att fungera som en grundligare introduktion till ämnet, men enligt mig är det de analyser han gör då han allmänt funderar över ämnet i sin helhet som är mest intressanta.

Det svåra med kommunikationen genom massmedierna är att eftersom informationen inte är riktad till en eller några människor utan till nästan alla världens människor, blir det viktigt att formulera sig så att budskapet man har blir förstått på det sätt man vill att det skall förstås. Ett problem med massmedians stora inflytande och makt kan också vara att till exempel människor som inte har en god allmänbildning kan få en fel bild av världen eftersom så mycket överdrivs eller finslipas i media. Också den stora påverkan media har på ungdomarna och på det de lär sig om världen genom medier är en faktor som väcker stor oro för framtida generationers utveckling.

Efter att ha läst Petersens och Hodkinsons artiklar konstaterar jag att det inledningsvis var jobbigare att läsa danska. Jag brukar kunna göra det som Petersen menar känneteckna TV-mediet, det vill säga ha en del av uppmärksamheten på mediet (texten) och en del på rummet. Det gick inte på danska. Hela min uppmärksamhet måste fästas på artikeln för att jag skulle ha en möjlighet att göra texten till ”min”.

Att det finns en skillnad i tid mellan Petersen och Hodkinson är helt tydligt. Petersens fokus ligger på TV-mediet, och jag tycker att hans förståelse av andra andra former av medier (Internet) verkar utgå från hans tolkning av TV, även om han mycket riktigt konstaterar att datorn och Internet kommer att upplösa gränser, och att det flow han  förknippar TV:n med ser annorlunda ut på Internet där det mera handlar om hypertext som användaren aktivt måste välja och söka upp.

Jag tycker mig kunna skönja en form av dualism i Petersens syn på medier och detta redan från indelningen i artikeln där han beskriver  media som bestående av två dimensioner: hardware och software. Hardware skulle vara den tekniska utrustningen medan sofware består av den semiotiska aspekten eller den form av symboler som används i kommunikationen.  Petersen fortsätter med att skriva att TV:n både är demokratisk och antidemokratisk, att den både omfattar närhet och distans, offentlighet och enskildhet, upplöser och skapar nya hierarkier och således sociala system och kategorier. Det senaste kan knappast förstås som dualism, utan mera ett sätt att peka på TV-mediets dubbelhet, men ändå lite åt ett antingen-eller tänk där mediet ändå verkar förstås som något autonomt. Mediet förmedlar/kommunicerar ett budskap som tas emot mer eller mindre aktivt av en mottagare.Punkt.

Jag tycker att Petersen snuddar alldeles för lite vid hur mottagaren slår tillbaka på mediet. Petersens förståelse verkar i det närmaste vara en linjär förståelse av media.

Hodkinsons sätt att närma sig media är ett sätt som känns mera aktuellt, och då verkar Petersens artikel ändå inte vara äldre än från år 2000. Men som vi alla vet har otroligt mycket hänt på Internet fronten under 00-talet med allt vad sociala medier och dylikt heter.

Hodkinson går igenom olika modeller av hur man kan förstå media, också den linjära modellen vilken förkastas. Hodkinson nämner också två olika sätt att förstå medias relation till samhället. Media kan antingen förstås som det som skapar samhället och dess fenomen i mångt och mycket eller så kan man se media enbart som en spegel av samhället. Fenomenen finns redan, media bara visar det som finns utan att skapa. Hodkinson förkastar också dessa modeller och menar att det inte är så enkelt och schematiskt. Medias relation till samhället, men också till brukaren/användaren är en ständig rundgång skulle man kunna säga.

Samhället både speglas och konstrueras i media, på samma sätt som mediabrukaren också speglas och konstrueras i och genom media. Hodkinsons förståelse är sociokulturell, och då är inte några enkla modeller möjliga. Inom ett sociokulturellt perspektiv konstrueras eller görs det mesta. Hela ens identitet är beroende av sammanhang och vad man väljer att göra och visa upp på olika arenor. Man blir som människa till genom relationer i olika sammanhang, således blir också samhället till på olika arenor och genom olika relationer. Allt detta blir en väv av relationer där några linjära förklaringar inte är plausibla.

Inte ens TV kan idag förstås som något som är en envägskommunikation. Petersens flow existerar inte längre, eller visst, men inte enbart. Jag kan idag välja när jag vill se ett program, jag kan stanna programmet och återuppta tittandet senare. Jag kan i real time twittra om ett TV-program och detta kan påverka programmets utgång.

Fördelen med Petersen är att det är enkelt att analysera med schematiska modeller och som introduktion kan det funka, men man missar väldigt mycket av det dynamiska som media idag består av. Hodkinsons sätt att närma sig media är mycket rikare och mer komplext och helt enkelt mera uppdaterat. Det gör dock också analysen mycket svårare. Inga enkla sanningar kommer att hittas.

Det var intressant att läsa både Lars Kjerulf Petersens text ’Hvad er mediesociologi?’ (2000) samt Paul Hodkinsons ”Introduction” i Media, Culture and Society: An Introduction (2011), eftersom de närmar sig ämnet mediesociologi ur lite olika synvinklar. Hodkinson (2011) konstaterar genast att vi idag är omgivna med media oberoende av var vi befinner oss, eftersom vi frivilligt omger oss med den, exempelvis när vi reser. Jag tänker att detta kanske kan bero på att det i dagens samhälle finns ett allt större (socialt accepterat) beroende till media, musik, Facebook osv. Petersen (2000) å sin sida lägger mycket fokus vid skillnaden mellan ord och bilder, han menar att media som baserar sig på bilder generellt sett är lättare att ta till sig, eftersom man inte behöver ha ett gemensamt språk, utan alla kan ta till sig en bild. Petersen (2000) poängterar dock att bilder, exempelvis TV-bilder nödvändigtvis inte är så enkla, eftersom de även kan fungera exkluderande. Med detta menar Petersen (2000) att man beroende på social klass eller utbildningsnivå kan gå miste om relevant information i bilden, eftersom man helt enkelt inte har någon form av teoretisk bakgrund att ställa den mot. Jag tänker att risken med bilderna är att de – som allt annat – går att misstolka, vilket förstås kan leda till förödande konsekvenser.

Hodkinsons diskussion kring huruvida det är media som formar samhället eller samhället som formar media tycker jag var väldigt intressant och presenterat på ett överskådligt sätt. Diskussionen liknar mycket den om strukturfunktionalism, vilket kom först – hönan eller ägget? Hodkinson (2011) konstaterar att det antagligen går åt båda hållen, vilket känns som en lagom trevlig slutsats.

Jag har svårt att välja en ”favorit” mellan dessa två herremän, eftersom de skriver på väldigt olika sätt. Dock gillade jag Petersens tankar kring Tv:n och den distans som uppstår. Det är fascinerande och samtidigt lite skrämmande att tänka på att dagens moderna människa lever mer eller mindre i en virtuell verklighet, där man inte upplever saker i den ”riktiga verkligheten”, utan snarare genom en skärm. På något sätt tänker jag att orsaken till att vi lever genom skärmarna kan vara att vi utsätts för sådana enorma mängder information (alltså stress) varje dag, att skärmen paradoxalt nog blir någon form av flykt. Eftersom Tv-tittande inte kräver någon motprestation (man behöver inte gilla, kommentera, finnas tillgänglig etc.) tänker jag mig att det blir en rätt naturlig coping-metod. Visst, man kan gå ut i skogen också, men Tv-soffan är ju ofta bekvämare…

Så summa summarum, intressanta texter med många tankeväckande och tidvis skrämmande poänger. Har vi skapat ett monstersamhälle som inte går att stoppa? Och hur mycket klarar en människa egentligen av att kommunicera, fundera och ständigt finnas tillgänglig? Hur ser ett framtida samhälle ut där media inte spelar en lika stor roll längre?

Efter att jag har läst L.K. Petersens text ”Mediesociologi” och Paul Hodkinsons introduction i Media, Culture and Society är det mycket olika tankar som snurrar i mitt huvud. Media är en sak som är väldigt viktigt i vår vardag och det blir hela tiden allt viktigare att hänga med i utvecklingen av media för att veta vad som händer i vårt samhälle. Båda texterna var bra och gav en bra inblick i mediasociologin men jag hade stundvis lite svårt att förstå Petersens text eftersom den var på danska så därför gav Hodkinsons text mera till mig.

Som många tidigare har sagt så är det en del saker som blivit lite föråldrade i Petersens text eftersom den är skriven redan år 2000 och det är mycket som har hänt sedan dess, i alla fall när det gäller internet. Men trots detta hade Petersen mycket bra saker i sin text som gör att man får en bredare förståelse för begreppet media och medieforskning. Petersen menar att man kan beskriva media som miljöer som inte bara kanaliserar information utan också formar de sociala miljöer som de ingår i. Detta är något som jag inte tidigare har tänkt på men eftersom media har väldigt stort inflytande i vårt samhälle så har det ju stor betydelse hur de lägger fram den information som den ska publicera. Redan en rubrik till en större artikel kan ha stor påverkan på de som läser den om rubriken ropar ut nyheten på något speciellt sätt.

När jag sen läste Hodkinsons text reagerade jag på den Lasswells modell om hur media påverkar samhället. Detta tycker jag är lite samma tanke som Petersen hade om hur media formar de sociala miljöerna som den berör.

Modellen: VEM säger VAD i vilket MEDIA till VEM med vilken EFFEKT. När man tänker på de olika delarna som finns i modellen märker man hur mycket man kan påverka för att få ut den information man vill ha ut och på det sättet också kanske forma den miljön som man just då befinner sig i.

Hodkinsons ser på media som en spegel av samhället vilket innebär att människorna påverkar media och media påverkar människorna. Detta tycker jag är en intressant bild av media och jag tycker mig också märka det i den media som jag läser. Mycket handlar ju om att ta reda på vad det är som människorna vill läsa eller se på och sen publicera sån text eller film, vilket i sin tur leder till att människor blir påverkade av det, ger feedback som media tar emot och sedan publicerar nytt material.

Jag tyckte att båda texterna närmade sig medieforskningen på ett intressant sätt och det var roligt och lärorikt att läsa texterna. Jag fastnade ändå mer för Hodkinsons sätt dels för att jag hade svårare att läsa den danska texten men också för att det var en modernare text som gav en klarare bild om hur media och medieforskningen ser ut och fungerar idag.

Jag har försökt reda ut mina tankar angående texterna och hoppas på att ni andra skall förstå hur jag har tänkt. Jag hoppas att jag kommer att bli bättre på att skriva inlägg i bloggen under kursens gång.

Elvira

Lars Kjerulf Petersens ”Hvad er mediesociologi?” och Paul Hodkinsons introduktion till ”Media, Culture and Society” lyfter båda fram grundläggande begrepp och tankesätt inom mediesociologi, samt poängterar mediers påverkan på vardagslivet.

Eftersom Petersens text är från år 2000 så kändes vissa av hans synsätt på media och i all synnerhet internet ganska föråldrade. Jag hade också svårigheter i att förstå texten då den var på danska, vilket gör att hans idéer blev ännu svårare att begripa än vad de kanske annars hade varit. Det jag ändå fann intressant var stycket om medier som miljöer som inte bara förmedlar information, utan också bidrar till att skapa det. Liknande tankesätt hittades också i Hodkinsons text, då han lyfte fram hur medier fungerar i växelverkan med samhället.

Det jag fann intressantast i Hodkinsons text var just hur medier och samhället påverkar varandra, hur deras samband bättre förklaras genom en cirkulär än linjär växelverkan. Jag tycker detta var intressant då det kändes mycket aktuellt nu när sociala medier, tv-program och film spelar en så stor roll i de flesta människors vardag. Jag tror det är viktigt att förstå att man inte endast kan skylla på medierna för att t.ex. sex och våld har gjorts så synligt, utan att man måste försöka hitta bakomliggande orsaker till det i samhället och människors attityder. Visst finns det också sanning i hur medier kan påverka våra attityder (något som ofta tas upp i diskussionen om skönhetsideal), men de som tar del av medier (media users) bör inte ses som passiva mottagare utan individer som har en möjlighet att påverka samt kritiskt reflektera över den information de tar del av. Detta tas upp i introföreläsningen om Petersen, där det sägs att det är viktigt att de direkta erfarenheterna färgas av kunskap som vi fått genom tidigare indirekta erfarenheter. Tanken kommer också fram i hans text, då han lyfter fram McLuhans åsikt om att det man skall fokusera på i medier inte är enbart deras innehåll, utan snarare deras effekt. Jag fastnade för den kommentaren, då den för mig tog ner medierna på en mer ”mänsklig” nivå. Med detta menar jag alltså att det jag intresserar mig stort för är just hur olika personer reagerar och uppfattar information som de på tar del av på helt olika sätt, och hur detta kan påverka dem och deras attityder.

Efter ett långt påsklov kändes det lite segt att igen börja läsa och skriva, men jag tror det blir lättare nu när man har fått sitt första inlägg skrivet, och jag ser fram emot de kommande texterna!

Medierna har under en mycket kort tid kommit att bli en allt viktigare del av människans vardag. Vi överöses med information från en massa olika slag av massmedier, så som tidningar, tidskrifter, film, radio, tv, dataspel, cd-skivor och internet. Kommunikationstekniken har gått snabbt framåt i sin utveckling. För bara en generation tillbaka var tidningen, radion och tv:n de väsentligaste medierna människan i västvärlden förlitade sig på, medan vi i dag har svårt att gå hemifrån utan vår smarttelefon, pekplatta eller bärbara dator(ständigt uppkopplade på nätet). Men medierna förmedlar inte bara information och underhållning, utan fungerar också som kommunikationskanaler och nätverk. De bistår oss med tolkningar av världen runt omkring oss och erbjuder oss resurser till formandet av identiteter och utvecklar vår fantasi. Med kunskap och information från massmedierna formar vi sedan våra attityder. Gränserna mellan det globala och det lokala suddas ut och blir otydliga. Vi lever, känner och deltar i världen i dag med hjälp av medierna.

Veckans texter ”Hvad er mediesociologi?” Av Lars Kjerulf Petersen och ”Media, Culture, Society” av Hodkinson listar båda upp olika sätt att se sociologiskt på medier. Enligt Petersen är medierna något som kommer emellan avsändare och mottagaren av ett meddelande, det både skiljer åt och förenar, förmedlar innehåll och består av två dimensioner; en teknisk och en semiotisk. Han påpekar även att media innefattas av både hårdvara dvs. det tekniska kommunikationsmedlet och mjukvara, själva uttrycksmedlet. Pedersen listar sedan upp tre olika perspektiv som vi kan se sociologiskt på medierna. Antingen kan man se på medierna som miljöer dvs. deras funktionsområde som formar de sociala miljöerna de ingår i. Eller så kan man undersöka offentligheten i medierna dvs. innehållet i offentligheten t.ex. vad det har för betydelse, värderingar, berättelser, information, ritualer och diskurser som diskuteras. Men man kan även se på offentlighetsprocesserna. Slutligen anser Petersen att man även kan se närmare på den virtuella bildvärldens sammansättning. Hodkinson listar även han upp tre olika sätt vi kan se på medierna. Vi kan se på media som en konstruktör eller formare, i den meningen att innehållet median distribuerar influerar människan och ger effekter på det framtida samhället. Ett annat sätt att se på median är hur medians innehåll formar oss på ett sätt där samhället reflekteras eller speglas. Det tredje sättet att se på media, är att se på den som en pågående process, där media representationer ständigt matas med information från samhället, samtidigt som de själva distribuerar information ut till samhället.

Veckans text ”Hvad er mediesociologi?” av Petersen tyckte jag var en bra introduktion till vad media och massmedia är samt hur man kan se på media ur en sociologisk synvinkel (miljö, offentlighet och den virtuella världens samansättning). Hodkinsons text ”Media, Culture, Society” däremot tycker jag kompletterar Petersens text genom att han tar upp median ur en annan synvinkel och dessutom involverar kultur och samhälle, vilket upplyser oss om att vi måste se helheten, att vi inte kan välja bort varken det ena eller det andra. Nackdelar och fördelar med Petersen eller Hodkinsons syn att se på media är svåra att lista. Men jag tycker ändå att man kan säga att texterna bevisar för oss att det finns många olika sätt man kan se på medierna och att medievärlden öppnar för oss en massa nya forskningsområden.

Både Petersen och Hodkinson beskriver begreppet media som en förlängning av människans kommunikation.Med hjälp av tv, radio, tidningar och internet etc är det möjligt att kommunicera med människor över tid och rum. Petersens artikel var till en början rätt så knepig att förstå eftersom den var på danska men när man fick flow så gick det rätt så bra. På tal om flow så är det ett begrepp som Petersen tar upp i artikeln. Det handlar i det här sammanhanget om televisionens oändliga förmedling av bilder och information, ett ständigt flytande nu. När som helst kan man knäppa på tv:n och ögonblickligen ta del av samma program som människor i helt andra delar av världen. Det skapar en slags diffus gemenskap mellan åskådarna och ett av massmedierna producerat ramverk för åsikter, värderingar och erfarenheter. 

Petersen beskriver massmedia som en virtuell men inte overklig värld – den ingår trots allt i skapandet av den sociala värld vi lever i och är i förbindelse med den fysiska världen. När jag läste Petersens artikel fick jag en uppfattning av att han fokuserar till stor del på medieinnehållets symboliska funktion, innebörd och effekt. Han beskriver t.ex massmedia som en ”värld av tecken”, och internet som ett kunskapsarkiv. Han beskriver också olika dimensioner av begreppet avstånd. När man t.ex ser ett nyhetsinslag på tv om något som händer på en helt annan plats i världen kommer nyheten in i ens privata rum, samtidigt som den är fysiskt avskild. Omvänt menar han också att en händelse som utspelar sig väldigt nära göras mer avlägsen när den förmedlas genom tv:rutan – man kan sitta i soffan och se ett videoklipp på t.ex en extrem storm utanför utan att själv behöva komma i närheten. På det viset kan man säga att det är en kommunikationsform präglad både av avstånd och närhet.

Hodkinson fokuserar mer på relationen mellan samhälle och media, med exempel på analytiska modeller som kan användas för att studera vilka processer som ligger bakom förmedlandet av information. Vem påverkar vem? Är det media som påverkar samhället eller samhället som påverkar media, eller påverkar de varandra ömsesidigt? Det sistnämnda alternativet verkar vara det som Hodkinson är mest övertygad om. Media är varken en objektiv spegling av samhället eller det som formar samhället, utan snarare en representation av den samhälleliga verkligheten. De kan inte vara helt objektiva eftersom det som förmedlas är selektivt utvalt och frånskilt från den verklighet som avspeglas. Media har möjlighet att påverka åsikter, värderingar och sociala praktiker men är samtidigt styrd av det som råder i samhället just nu. Hodkinson tar också större hänsyn till hur mottagarna av media påverkar innehållet, och använder sig av ordet medieanvändare (media users) för att poängtera mottagarnas delaktighet i processen.

Efter att ha läst texterna konstaterade jag att båda författarna har intressanta synpunkter på vilka frågor som är av intresse för en mediesociolog. Jag har svårt att hitta nackdelar i någondera av perspektiven, och jag anser att de kompletterar varandra.  Det som främst fångade mitt intresse var nog Hodkinsons tankar hur samhälle och media påverkar varandra eftersom det ligger så nära sådant som man ofta diskuterar inom sociologin – som den klassiska frågan om relationen mellan individ och samhälle. Det finns nog inget enkelt svar, och jag är säker på att det finns en massa intressanta synpunkter och olika åsikter beroende på hur man ser på saken.

– Emma Othman

L.K. Petersen tar i sin artikel Hvad er Mediesociologi? (2000) upp en central aspekt som ofta förbises i den finländska diskussionen om mediernas ställning och betydelse, nämligen bakgrundsintressen, agendor och maktförhållanden som styr medierna. Ett aktuellt exempel på detta är de privata mediebolagens kampanj mot Yle och dess – enligt dem – alltför starka ställning på den finländska mediemarknaden. Finlands största dagstidning Helsingin Sanomat för denna kampanj på ledarplats, och i valtider även med draghjälp av likasinnade politiker.

För att en läsare ska kunna skapa sig en helhetsbild av konkurrenssituationen mellan Yle och de privata bolagens bör hen känna till vilka bakgrundskrafterna för kampanjen är: Mediernas Centralförbund, Tidningarnas Förbund, Näringslivets Centralförbund, samt deras språkrör.

Marhall McLuhans ”Media is the Message” kan appliceras rakt av i detta fall – Helsingin Sanomat är själva budskapet som det för fram, det talar med dess ägares röst. Men läsaren som läser Helsingin Sanomat utan denna bakgrundskunskap sväljer kanske budskapet med hull och hår utan att lägga in det i referensramen som ägandeskapet utgör.

Och för att läsaren av denna blogg ska kunna skapa sig en bild av bakgrundskrafterna för just denna lilla bit av massmedia ska jag tillägga att jag själv arbetar på Yle ☺

Petersens artikel fokuserar främst på gammelmedia, men jag tycker att den brittiska medieforskarens Paddy Scannels (Petersen 2006, 11) tankar om broadcastmediernas flow som ett ”ändlöst, tematiserat, flytande nu” även väl beskriver dagens mediemiljö med online-media och i synnerhet sociala media.

Paul Hodkinson (2011) har en holistisk syn på mediesociologi som en sammansmältning av media, kultur och samhälle, som också passar bra in i dagens medieverklighet. Hodkinson gör en distinktion mellan massmedia och media, som så småningom börjar kännas föråldrad. Ett bra exempel på detta är Twitter, där individer kan nå ut till miljoner andra utan mellanhänder, producenter, redaktionschefer, redigerare, kuraterare eller förlag (för övrigt orsaken till att många politiker gillar Twitter – de får uttrycka sig direkt utan journalister som förvränger budskapet). Ett av de bästa exemplen på Twitters makt hittills är arabvårens demonstrationer på Tahrir-torget i Kairo, där demonstranterna förmedlade information till omvärlden och etablerade Twitter som en viktig källa särskilt inom utrikesjournalistik. Frågan är då ifall Twitter är media eller massmedia – och ifall den frågan överhuvudtaget är relevant längre?

Jag har läst Hodkinson: ’Introduction’ i Media, Culture and Society: An Introduction (2011) och L.K.Petersen: Mediesociologi (2000), vilka ger lite olika synvinklar på medians roll.

Hodkinson (2011) talar om media i relation till det samhälle vi lever i idag och ser media som en del av vår kultur. Media är en del av vår vardag. Vi kommuniserar med vänner och familj, följer med nyheter, anväder media i underhållningssyfte och så vidare.

Hodkinson (2011) är också inne på att media antingen skapar eller reflekterar (mirror) dagens samhälle. Vilken term som är mest lämplig beror på vilken utgångspunkt man tar. Han menar att en del individer anser att våldet på tv gör tv tittarna våldsamma (=skapar samhället) mendan andra  påstår att tv reflekterar verkligheten (mirror).

Istället för att välja mellan dessa två begrepp menar Hodkinson (2011) att media både skapar och reflekterar samhället. Eftersom media väljer selektivt vad som rapporteras kan vissa saker lämnas bort och andra ges utrymme. Genom att göra detta kan kanske individers åsikter och tankar om vissa saker påverkas.

Enligt Petersen (2000) kan medier ses som miljöer. Detta innebär att de inte bara förmedlar information, utan även i sig själva är en del av informationsskapningsproessen. I denna process kan exempelvis politik och kultur vara en del.

Något annat som Petersen  tar upp är internet och dess roll i samhället. Det som han talar om är väldigt beskrivande och tekniskt gällande vad internet är och ”manipulerbarhet” är också ett område som han tar upp. Jag anser att det inte är nödvändigt att desto mer redogöra för dessa tankar, eftersom de idag (04/2015) är väldigt föråldrade. Viktigt att notera är att Petersen skrev om detta när allt med internet var vädigt nytt.

Det sista Petersen tar upp gäller mediernas roll och offentligheten. Här tar han upp att livet blivit mer offentligt i och med att tvn har blivit en del av vardagen och programmen fått en allt mer personig prägel.

Gemensamt för dessa två män är att de båda talar om medians roll i det offentliga. Media har en viss påverkan och är en del av det vardagliga livet.

Jag finner Petersens bok äldre än Hodgkinsons. Petersen skriver mera utgående från tv och teknologi medan Hodgkinson väljer ett samhälleligt och kulturellt perspektiv. Det jag finner intressant hos Petersen är diskussionen om hur livet genom tv blivit allt mera offentligt också för den vanliga människan. Programmen på tv har ju blivit allt mera personliga för att inte tala om datorn och alla sociala medier på den t ex Facebook.

Hodgkinson ser på media som en spegling av samhället. Det finner jag som en intressant tanke. Media påvekas av samhället liksom samhället påverkar media.

Hodgkinson använder sig av en kommunikationsmodell där han diskuterar sändare och mottagare av information. Det börjar med en källa av information och fortsätter med sändare var emellan det kan uppstå störningar förrän mottagaren får meddelandet och kan avkoda det. Detta synsätt är väl rätt gammalt men jag tycker det passar bra in i sammanhanget.

Petersen och Hodgkinson har trots det beröringspunkter som t ex det att allt blir mera och mera offentligt i media.

Det som jag finner extra intressant är att media fungerar  som en spegel för samhället- ju mera jag funderar på den tanken desto rimligare verkar den.

Hoppas på att få läsa mera Hodgkinson i framtiden J

Efter att ha läst båda texterna för denna vecka var Hodkinsons text mer i ”min stil” än Petersens text. Det kan hända att min förståelse av danska är sämre än den varit men det var många saker som verkade vara mer förvirrande i hans text jämfört med Hodkinsons. Dessutom verkade en del av Petersens tankar vara föråldrade i dagens värld. Av Hodkinsons kapitel fick jag också mycket mera att tänka på och därför tänkte jag sätta mitt fokus på den. Det var mycket som var bekant från föreläsningarna inom massmedia-kunskap i bådas texter, till exempel modellerna som används för att beskriva processen genom vilken information sänds och mottas. Det blev som en repetition av dessa samt andra grundläggande tankar om media, och det var inget jag tänkte gå in på djupet själv i detta inlägg.

 
De mest intressanta tankarna som väcktes i mig var under stycket då Hodkinson diskuterade om hur median påverkar samhället (Society). Tankarna om median som en spegel eller som en påverkare var intressanta. Då jag läste om dessa teorier tyckte jag i början att de verkar vettiga, men när jag stannade i läsningen och började fundera på vad jag själv anser att median är; vare det sig spegel eller inte, kunde jag inte svara på frågan genast.

 
Median som en spegel verkar nog vara något som kan vara sant. Median kan ju inte finnas i ett vakuum, utan den påverkas av samhället runt den, så det måste ju finnas någon sort av sanning i median? Formerna av media förändras genom att medieanvändarnas vanor förändras, så kan det vara så att median är en spegel som speglar allt som finns i verkligheten som den är?

 
Den motsatta tanken om att median är den som påverkar och förändrar samhället är också något vettigt. Median har ju ett stort ansvar men också makt att välja vad den vill visa och från vems synvinkel. Kan median då förändra vår uppfattning om något, kan median göra problem av något som inte är ett problem?

 
Exemplet i texten som handlade om våld och sexualiteten i median var något som var bekant för mig. Det finns miljoner av åsikter och texter om detta ämne på nätet. Vi alla kan nog komma överens om att det finns våld i samhället samt att sexualiteten överdrivs i median i allt större grad. Jag kom att tänka på tv-serien Game of Thrones i detta sammanhang, där våld och sex blandas ihop och om ingen blivit mördad eller torterad i de senaste 5-10minuterna kan man förvänta sig att det kommer snart en sexscen. Trots allt detta är serien i dag en av världens mest populära och förväntade serier, där miljoner människor sätter sig ner med vänner att titta på den. Är detta ett märke på att det finns något fel i vårt samhälle eller är det bara median som opererar inom dessa normer?

 
Cirkelteorin som knyter ihop dessa två skilda tankar är något som jag kan ställa mig bakom. Som jag redan tidigare sade, kan median inte finnas i ett tomrum, den måste få ”inspiration” någonstans ifrån men den omformar verkligheten till en falsk-verklighet, som är antingen något vi strävar efter eller är något som vi inte vill att verkligheten skall vara. Men kan denna falska-verklighet omforma den riktiga verkligheten? Det är jag inte helt 100 % säker på. Visst om något upprepas tillräcklig många gånger kan den säkert rubba av sig men om att median själv skulle helt totalt förändra sociala normer; det tror jag inte på.

-Tytti

Veckans två artiklar var en intressant början på kursen. Jag läste först Petersens artikel ”Hvad er mediesociologi?” och därefter Hodkinsons introduktion i boken ”Media, Culture and Society”. Det framgick inte tydligt för mig att det handlar om två olika synsätt att närma sig mediesociologin, även om jag rätt snabbt noterade två olika skrivsätt.

Jag tycker mig ha lyckats urskilja att Petersen ser på mediesociologin ur två dimensioner (teknologisk och semiotisk) och att han anser kommunikationsprocessen vara rätt linjeär. Han pekar ut tre centrala temaområden inom mediesociologin; Media som miljö, Media och offentlighet samt Media och vardagslivs- och identitetsfrågor.

Hodkinson däremot ser medieprocessen i förhållande till den sociala och kulturella värld den figurerar i.  Han nämner två vanliga perspektiv på media. Det första handlar om att media har inflytande på människor och påverkar samhällets utveckling. Media har en formande roll. Det andra perspektivet handlar om att media återspeglar samhället. Hodkinson går ett steg längre och förenar dessa två perspektiv och ser medias roll som en cirkel med element från båda dessa synsätt. En pågående process som både återspeglar samhället men som även har inflytande på samhället. Han skissar upp en modell med fyra element; medieindustrin, medieteknologin och -innehållet, medieanvändaren och den sociala och kulturella miljön. En modell med ett konstant flöde där dessa fyra element influerar varandra.

Av de två artiklarna fastnade jag mer för Hodkinsons synsätt (tillräckligt mycket för att klicka hem boken). Det kan bero på att jag ansåg Petersens artikel vara mer svårläst (delvis på språket) och att det skett rätt så stora förändringar sedan Petersen skrev artikeln. Däremot väckte Petersens artikel många tankar om hur TV och Internet ändrats under de senaste tio åren. Han beskriver TV som en mediemiljö som är ögonblicklig, som följer vardagslivets rutiner och tidens gång, är tillgänglig för alla, når en stor massa men inte har så stor interaktion och att man inte kan garantera emottagande av budskapet. Internet beskriver han som ett enormt kunskapsarkiv som kombinerar många olika kommunikationsformer i samma ramar. En miljö som inte har samma flöde som TV och som kräver att medieanvändaren själv är aktiv och uppsökande. Sedan han skrev artikeln har broadcastmedierna och nätmedierna flutit mer samman och även om de fortfarande har olika egenskaper så tycker jag att uppdelningen inte är lika klar som tidigare. Den virtuella världen vävs ännu mera samman med vardagslivet och det sker stora förändringar i fördelningen mellan det offentliga och det privata. Vi får hela tiden större möjligheter att ta del av varandras vardagsliv och livsvärderingar. Vi exponeras av samma fenomen, lever i samma samhälleliga utveckling och delar samma fysiska och sociala villkor.

Jag tycker att Petersens artikel för stunden gav mer insyn i fältet, men att Hodkinsons synsätt tilltalar mig mer och jag ser framemot att läsa resten av boken.

Det är första gången jag deltar i en helt virtuell kurs och även första gången jag skriver den här typen av blogginlägg. Så ge gärna feedback!

Heidi.