Efter att ha läst Paul Hodkinsons text ”The Construction of News” bekräftas två allmänna uppfattningar om nyhetsflödet. Nyhetskonsumenterna förväntar sig att de ska få ta del av en objektiv rapportering med neutral information baserat på trovärdig fakta. Samtidigt är all rapportering, enligt Hodkinson, färgat av personen bakom rapporteringen. Den objektivitet som såväl konsumenten som producenten av nyheter både förväntar sig och önskar sig finns knappast. Journalistens bakgrund, värderingar och personlighet påverkar tolkningen av varje händelse. Det personliga uttryckssättet såväl i text eller tal som i bild påverkar starkt hur information om en händelse skapas och vinklas. Samtidigt påverkar även nyhetskonsumentens bakgrund, värderingar, kultur och sinnesstämning hur han eller hon tolkar det hon ser eller hör. Att ge en opartisk bild av en händelse fungerar enbart i teorin. Därmed menar Hodkinson att journalister har en maktposition i samhället. Med sitt val av rapportering har de möjlighet att påverka allmänhetens uppfattningar. Hodkinson kallar det för agenda sättande. Personligen tycker jag även att det språk journalisten använder, berättarkonsten och stilen utövar ett starkt inflytande på helhetsuppfattningen av en nyhet. Idag upplever jag att en del journalister skulle vara förtjänta av att förstärka sitt språk.

Nyhetsvärderingskriterierna, definierade av Johan Galtung och Mari Ruge känns relevanta. Ett exempel som jag själv kommer att tänka på gällande koppling till en person hämtar jag från lokalplanet och dagstidningen Vasabladet. En av vårt lands främsta utförsåkare, Andreas Romar, får mycket publicitet oberoende av hur det gått i en tävling. Oberoende av om han vinner, åker ut, skadar sig, får en relativt sett dålig placering eller ett bra resultat så skrivs det om honom.

Med en bakgrund från tv branschen, där jag bland annat jobbat med dokumentärer, känner jag igen den historiska beskrivningen av Silja Lanas Cavadas.

I min jämförelse av två nyhetsförmedlare har jag beslutat att titta på rapporteringen av en enskild händelse i Vasabladet och Pohjalainen. Tidningarna är jämförbara i och med att det är dagstidningar i samma region. Jag vill se om den kulturella skillnaden mellan en finskspråkig och finlandssvensk redaktion och motsvarande målgrupper avspeglar sig i rapporteringen. Ursprungligen har jag tänkt se på rapporteringen under förra veckan av båtflyktingarna i medelhavet. Eventuellt byter jag till att se på rapporteringen av den tragiska händelsen i Seinäjoki där en ung person miste livet.