Jag valde att läsa Palokangas text samt Rimscha & Siegerts för denna vecka.

Exemplet i texten av Rimscha och Siegert med prestige och programmet Big Brother kan i sig vara vilseledande. Det är nog få som tycker att Big Brother kan klassas som högre nivå av underhållning, men det betyder inte att det skulle påverka intresset för politik för de som tittar på programmet. Visserligen kan det finnas en korrelation med tittandet på Big Brother och en ”lägre” samhällsklass men jag anser personligen att det inte kan tillämpas på hela världen. Big Brother uppfyller en annan sorts behov i underhållningen och jag anser att det skulle ha varit intressantare att se statistik över en mer ”neutral” underhållningsprogram.
De fortsätter längre fram med att prata om hur underhållningsprogram kan anses vara nödvändiga särskilt i kommersiella kanaler för att få in tittare som ser reklamerna. Jag kan nog för fullt hålla med detta, när man funderar särskilt över USA och deras tv-program så har de reklampaus ungefär vart femte minut. Här i Finland är det inte ännu så drastiskt men man kan se att vi förflyttar oss sakta men säkert till allt fler reklampauser. Det var inte länge sen det kom en andra reklampaus till ”30min” (22min) program. Är det faktiskt vettigt att börja driva fram så många reklamer? De flesta av oss ser de troligen inte för att vi far annanstans under pausen, tittar på telefonen eller byter kanal.
Det intressanta med kapitlet var att forskningen kom fram med att det inte verkar vara så att de som jobbar inom underhållningsbranschen är bara marknadsorienterade. Ju längre man arbetat i branschen desto mera vill man uppfylla de behov som tittarna har. Det verkar vara just tvärtom som många tycker, men inte så förvånande ändå. Det är de som äger kanalerna som är mera marknadsorienterade än de som producerar själva underhållningen, som i sig verkar nog vara som det fungerar på de flesta branscher. Dessutom finns det en klar skillnad på marknadsorienteringen mellan statsägda bolag och kommersiella vilket borde inte förvåna någon.
Intressant med Palokangas kapitel var förändringen av underhållningen på YLE. Underhållningens uppgift var ändå att undervisa och informera folket under Reporadions tid, men under 1980-talet började man lätta på kraven för underhållning och lanserade bland annat sketchprogram. Även om det ännu idag finns flera informativa underhållningsprogram på YLE kan man se en klar förändring. I 2010-talet YLE är informativa underhållningsprogram integrerade med tydliga underhållningsprogram som till exempel Game of Thrones och True Blood som kommer från HBO. YLE och HBO har sedan dess nog inte fortsatt deras kontrakt men för en stund var YLE den kanal som sände världens mest populära drama-underhållningsprogram. Då börjar man ju undra att finns det mera en klar skillnad på YLE och kommersiella bolag med tanke på underhållning.