Denna vecka har jag valt att utöver Rimschas & Siegerts text läsa Palokangas text “Endast saklig underhållning, tack!”. Speciellt den senare tyckte jag tog upp intressanta poänger om underhållning i finsk Tv. Palokangas konstarerar att man historiskt sett varit kritisk till underhållningen – speciellt till den typen av underhållning vars enda syfte är att döda tid. ”Att döda tid” var något jag fastnade för, eftersom jag började fundera på dagens TV-utbud. I min mening är i princip allt utom renodlade nyheter någon form av underhållning, och största delen av dessa är gjorda för att döda tid. Visserligen kan det i några program finnas samhällsrelevanta faktorer eller frågeställningar (typ ”Jutta ja puolen vuoden superdieetit” som diskuterar problemet med övervikt i dagens samhälle – dock ur ett underhållande perspektiv). Å andra sidan har även tians nyheter på MTV3 alltid en liten slutkläm, som ofta kan klassas som underhållning. Har vi gått till att en ”fördumning” av samhället, så att även nyheterna behöver ha någon form av underhållning för att hålla kvar tittarnas intresse..?

Rimscha och Siegert konstaterar att underhållning har en viss påverkan på värderingar, normer och upprätthållande av stereotyper. Ett exempel på detta är programmet ”ex on the beach” som för tillfället snurrar på en svensk kommersiell kanal. Konceptet går ut på att ett gäng singlar flygs till en paradisö – för att deras ex-partners sedan en efter en börjar dyka upp och skapa kaos i gruppdynamiken. Konceptet är upplagt för drama, svartsjuka och gräl; alltså sådant som uppfattas som underhållning idag.

Kring detta funderar jag på huruvida de program som tidigare uppfattats som underhållning skulle uppfattas idag – finns publiken kvar, eller är det så att ju mer naket, sex och ”råjsighet” som syns desto mer uppfattas programmet som underhållande. Detta leder till att produktionsbolag tävlar om vem som kommer på den ”smaskigaste” idén till ett underhållningsprogram. Reality-TV upplever jag har gått från något man skämdes för att man följde med, till att idag vara en helt naturlig del av en medelsnittsmedborgares Tv-konsumtion.

Min upplevelse av dagens Tv-underhållning är att man gärna ska kunna se ner på dem som deltar i showen. Stora känslor, dåligt omdöme och kontroversiella åsikter får publiken i Tv-sofforna att inte byta kanal – kanske här finns ett visst mått av igenkännande? Kanske kan dessa ”underhållningsprogram” fungera som en tröst – ”min egen situation kunde vara mycket värre, jag är i alla fall inte lika omdömeslös som hen i programmet…”.

Underhållningsproduktion idag är knappast helt okomplicerat – det som är ”förbjudet” går hem hos publiken, det gäller alltså att komma på det värsta tänkbara konceptet för att inte drunkna i mängden av halvdåliga realityserier om Hollywoodfruar eller människor som blir instängda i ett hus för en viss tid.