Den första tanke som slog mig, eller det första jag fastnade för, i Koskis artikel var att förut litade man mer på tv-nyheter än på tidningspressen. Först tänkte jag att vad löjligt, som att det skulle vara skillnad på journalister om de jobbar för tv eller tidning, så är det nog inte idag! Men när jag började tänka efter slog de mig att; jaa kanske ändå… För om man jämför så läggs det ju mycket mer tid ner på en tidning, nyheter på nätet eller tv-sändningar uppdateras ju och redigeras mer eller mindre konstant. Men en artikel i en papperstidning jobbar man ju med en hel dag, samlar information och sammanställer så bra man bara kan så jag skulle säga att en tidning kanske leverar lite bättre kvalité medan tv och internet snarare är kvantitet. Så idag kanske det snarare är tvärtom, man litar på tidningspressen i större drag än tv. Men å andra sidan om man ser det från en politikers synvinkel kan ju en tidningsartikel förvränga en del ( särskilt när det kommer till politik) så då kanske ett tv-intervju där politikerna själva får uttrycka sig ger en mer sanningsenlig bild. Plus att politiker har möjlighet att förklara sig och ge sin egen version av saker och ting via ex. Twitter. Annars tyckte jag Koskis text var intressant, mycket historia vilket jag gillar, särskilt det om att Sovjetunionen under Kalla kriget tvingade Finland att censurera vilket jag inte hade någon aning om. Men utöver det historiska perspektivet måste jag säga att texten kanske inte gav mig så mycket.
Jag gillade Brewins sätt att se på individens betydelse och vilka roller man kan ta inom media och hur man reagerar på media, samt det kritiska tänkandets betydelse. Jag har inte så mycket att komma med förutom att det var intressant läsning.
Jag tyckte bäst om Strömbäcks artikel, den var lättläst och gav mest för mig. Jag tyckte också att videoklippet med honom på SVT var riktigt intressant. De olika faserna i medialiseringen hade bra poänger och det jag tyckte var mest intressant var kanske det han sa om att ju mer politiskt oberoende medierna blir , desto mer kommersialiserade blir det. Och det tror jag stämmer, för är de mer neutrala blir det mindre uppståndelseväckande rubriker och man måste ju sälja på något sätt, vad tror ni? Jag tycker dock att det till ganska stor del är bra att media är oberoende av staten och politik.
Detta som du nämner med att folket tror mer på tidningarna än på media är ganska intressant för jag tror igen jelt tvärtom. TV har mycket mer möjlighet att hålla sig uppdaterade och komma ut med senaste nytt än vad olika dagstidningar har. Däremot har ju nu tidningarna också den möjlighet i och med internet och deras hemsidor. Så detta på vem eller vad man tror mest på tror jag är ganska individuellt. Är man en person som är mycket på internet tror man säkert på det medan man tror på TVn om man tittar mycket på TV.
Intressant text och diskussion. 🙂 Vill också inflika att jag håller med dig om att sociala medier är ett ypperligt sätt för politiker att nå ut till sina röstare. Tror att en politiker kan bygga upp ett starkt förtroende genom att aktivt vara på plats och närvarande. Brewin skrev i sin text om ”online community” och hur tillhörighet och gemenskap skapar trygghet för att använda olika platformer. Han nämnde även att ens nätverk förändras med en själv, vilket kan ha att göra med att jag själv känner mig mest bekväm i att använda just sociala medier för att ta till mig information. Som du säger är en tv-intervju med en kandidat mera trovärdigt än en artikel som journalisten skapat innehållet till. Själv anser jag att pålitlighetsfaktorn av tidningar är väldigt olika beroende på hur avsändaren väljer att sälja sina artiklar. Idag finns det många skvallerblaskor som lever på saftiga rubriker medan innehållet inte ger något som helst mervärde. Däremot litar jag fullt på innehållet jag läser i till exempel Hbl eftersom jag anser dem vara sakkunniga. De har fångat mitt förtroende och tror det krävas rätt mycket innan jag skulle ändra uppfattning.