Jag har i ärlighetens namn inte funderat så mycket på mediernas utveckling över tid tidigare. Inte hur TV och dess roll som demokratisk fostrare genom nyhetsrapportering utvecklats över tid. Jag tycker att samtliga texter var intressanta men förstod kanske bäst nyanserna efter att ha tagit del av programmet med bl.a. Jesper Strömbäck, professor i journalistik.
Tydligt är att journalisternas roll och deras syn på rapporteringen ändrat sedan TV infördes på 60-talet. Tänker mig då även hur skol-TV infördes kring 1968 och påverkade även genom utbildningen hur människor skulle tänka och tycka. Även idag har vi skol-TV, UR, som har en mycket mer ifrågasättande roll och som skapar möjlighet till reflektion, diskussion och argumentation. Dock måste man påminna sig om att medierna endast ger en del av verkligheten. Massmedierna har blivit mer oberoende och individuella säger Jesper Strömbäck, var och en tar ställning och bildar en åsikt. Vad framtiden har att erbjuda kan ingen förutspå, hur sociala medier och public service kommer att samverka.
Public service ska ju kunna ge människorna sådan information att de ska kunna fatta egna beslut, det som demokrati handlar om, men vad händer när public service påverkas av kommersialisering? Och ser den demokratiska verkligheten lika ut överallt?
Åh, vad nostalgiskt, jag hade helt glömt bort skol-TV:n. Vilken spänning det var när lärarinnan kom inrullande med tv:n i klassrummet och vi satt där med tefats stora ögon och väntade förväntansfullt på att skol-TV avsnittet skulle börja( detta var före datortiden) :).
Intressanta frågor du hade i slutet av din text. Jag tror nog att mediebolag som strävar efter vinst tänker på utbudet på ett helt annat sätt än de som inte är vinstbringande. Jag kan tänka mig att de mister sitt nyhetsvärde, sin trovärdighet eftersom huvudmålet kanske inte längre är att utbilda och upplysa medborgarna, utan kanske mera underhålla och locka konsumenterna till att se på ett händelsefullt program. Lite som Strömbäck antydde i intervjun av STV, att medierna inte alltid visar det som medborgarna behöver utan mera det som är effektivast att fånga människornas uppmärksamhet. Med andra ord man spexar till det, gör t.ex. politiken till ett spel.
Vem har skrivit den här bloggen? Det framgår inte.
Jag, Cecilia Valve. 🙂