Tomas Jansson: Batman bor inte här längre. Schilds & Söderströms 2013 (179 s.)
Köpt på Akademens bokrea januari 2015.

Hemma hos Robin finns en mamma som för det mesta är deprimerad, en pappa som för det mesta är frånvarande och en bror som har sitt för sig. Ibland går han ändå med på att räkna bilmärken med Robin eller hittar på brödernas Första rocksång som hjälper Robin att förtränga tråkiga saker. 
När Robin i skärgårdsbutiken träffar Johanna första gången känns hon alldeles för utmanande och pojkaktig, men just det annorlunda hos henne får honom att villa träffa henne på nytt. De blir vänner, de blir knytnäve mot knytnäve. Men det är en vänskap som försiggår bara på somrarna då de är nästan grannar. 

Jag strävar efter att läsa alla Åboförfattare, sparar också deras böcker och är alltid positivt inställd till dem från början (till alla finlandssvenska Åboförfattare har man ju i princip minst ”en tvåa”, vilket ju är kul :-). Det här är Tomas Janssons debutroman (och jag måste erkänna att jag faktiskt inte läst Henrik Janssons böcker, det är ju oförlåtlgt, jag måste korrigera det!)
Jag ville läsa boken innan jag ser pjäsen på ÅST.

Det är ju en uppväxtroman, handlar också om ensamhet (vilket understryks av att det är få karaktärer i boken). Jag undrar alltid hur mycket som är självbiografiskt, dvs. inte alls nödvändigtvis händelserna, men känslorna, musiksmak etc.

Jag tycker absolut att boken är läsvärd, jag tycker om böcker som har tids- och platsmarkörer, där det finns sådant som tydligt indikerar när och var de utspelas.

Lysmasken skriver också om boken.