ANALYS KRING BERÄTTELSEN ”THE FOUR QUESTIONS”

I berättelsen ”Four Questions” berättas det om en familj som ska fira påsk. Familjen är judar och ska därför också fira sedermåltid. Familjen har inte en, utan två sedermåltider under denna tid och har inte enbart familjen själv på plats, utan också barnens pojk-/flickvänner på plats.

Berättelsen äger rum under några dagar och precis som Pekka nämnt i sitt mejl, så råder det en viss spänning mellan dottern och fadern i familjen då deras syn på den judiska tron skiljer sig ganska mycket. Orsaken tycks läggas på dotters trolovade och hans syn på den judiska tron. Dottern är väldigt ”ren lärd” och viktig med att saker och ting följs till punkt och pricka utan att vanhelga eller glömma bort saker ur t.ex. sedermåltidens rituella del. Fadern är dessutom väldigt fokuserad på minoriteter och hur de måste kämpa för sin existens och sina rättigheter medan dottern önskar betona judendomen och Gud mer.

Det är inte endast differentieringen i synen på tron, utan också dotterns kommande bröllop som orsakar spänningar i familjen. Fadern, som ska betala, vill hålla bröllopet litet och ”inom familjen” medan de flesta av kvinnorna i familjen önskar bjuda in vänner och grannar m.m. Dock är dottern och fadern inom denna punkt väldigt ense om inbjudningslistan till bröllopet.

Det intressantaste tyckte jag med berättelsen var att familjens son har med sig sin flickvän, Amy, som är metodist. Är flickan alltså då kristen eller är hon ändå jude? Det nämns också i texten att Amy och hennes familj är väldigt religiösa medan hennes pojkvän, Avi, verkar vara mer avslappnad i sin ställning kring sedermåltiden genom att bl.a. ha fötterna uppe på en stol m.m. och detta irriterar den ”ren lärda” dottern väldigt mycket.

Dottern och fadern verkar ha väldigt mycket som de skulle behöva prata ut med varandra och inte bara tjafsa under måltiden. Detta påpekar också en av de andra och säger att dottern gör sin far ledsen när hon ska vara så ”elak” med sina kommentarer hela tiden.

// Laura

I den judiska traditionen skall man under Purim-festen föra så mycket oljud som möjligt då namnet ”Haman” nämns. Detta har sin bakgrund i att Haman var kungens rådgivare som önskade utrota judarna men misslyckade för att Ester fick nys om dessa planer och berättade för kungen. Därför vill man alltså ”sudda ut” Hamans namn och detta gör man för mycket oljud av sig med bl.a. en ”skramla”.

”Skramlan” eller ”Grogger” som används vid Purim festen av judarna har sina rötter i 1300-talets Frankrike och Tyskland. Det är en kombination av två tidigare oljudsmakare. Nämligen en ”bull-roarer” som var en lång pinne. I ändan av denna pinne fäste man ett snöre och i snörets ända fäste man en tunn bräda. När man sen snurrade runt denna pinne gav den ifrån sig ett oljud, som steg i ton ju snabbare den snurrade.

Det andra oljudselementet var en s.k. ”scraper”. Det var alltså t.ex. en snäcka eller ett ben som man sedan skrapade något emot för att skapa oljud. ”Skramlan” kombinerar dessa två.

Varifrån traditionen av att skapa oljud kommer tänker sig forskarna att det handlar om att skrämma bort de onda andarna med oljud vid årstidsskiften. Judarna som firar purim, då det ofta skiftar från vinter till vår, tros ha tagit denna tradition från ursprungsfolken.

”Skramlan” används inte hos alla judar, utan man för oljud på olika sätt. En del av de gamla traditionerna sitter fortfarande kvar, då det faktiskt dröjde innan judarna övergav dem och tog till ”skramlan”. Medan man på en del ställen använder instrument så som trumpeter etc.

Chaim A. Kaplan berättar om Hanukkah firandet i ghettot i Warzawa 1940. Han säger att det aldrig tidigare varit lika många hanukkah fester i ghettot fast man var tvungen att ansöka om tillstånd för att få ställa till med en sådan fest.

Det var dock många som gjorde det utan tillstånd, och stämningen var väldigt god bland de som firade. Kaplan säger att det kändes som att komma till liv igen efter 16 månader utav nazisternas ockupation. De många festerna, som blev som en enda stor fest i de judiska kvarteren var en stor glädjefest med många olika sorters tal. Det fanns historiska och vetenskapliga tal, det fanns skämttal och många fler berättar Chaim A. Kaplan berättar att i ett av talen sades det att judarna skulle ta med sig dem som tänker begrava judarna levande.

I filmen Ushpizin utav Gidi Dar spelar Shuli Rand huvudrollen. Han är ultraortodox jude så att han gått med på att spela i filmen är speciellt, just i och med att ultraortodoxa judar inte vill fastna på vare sig film eller bild.

Shuli Rand spelar karaktären Moshe och hans fru spelar Malli, Moshes fru. De lever i en svår ekonomisk situation i och med att endast Malli arbetar då Moshe studerar den heliga skriften vid en skola. Filmen utspelar sig i de ultraortodoxa kvarteren i Jerusalem. Filmen äger rum under lövhyddohögtiden, som på många sätt syns i filmen. Här listar jag några av dem:

1. Moshe & Malli bor i ett judiskt kvarter där många andra judiska familjer bor. På innergården ser man många s.k. lövhyddor som de olika familjerna byggt upp. Moshe oroar sig över hur deras ekonomiska situation skall tillåta dem att införskaffa en lövhydda till högtiden.
2. Både Moshe & Malli ber mycket till Gud och ofta. De ber inte direkt om något konkret utan under filmen ber de av olika saker. I ett skede ber de om ett mirakel som skall hjälpa dem att både få mat och lövhyddan till sukkoten (ett annat namn för lövhyddohögtiden). Då miraklet skett och de både fått pengar och en lövhydda tackar de Gud som varit så god emot dem.
3. Etron frukten och ”kvasten” med de fyra olika elementen syns också och symboliserar de olika slags judar. De som har tron men inte gärningarna, de som har gärningarna men inte tron, de som har både och de som inte har någondera.
4. Ett annat tecken som signalerar att det är sukkot högtiden är den glädje som finns hos judarna. De dansar på gatorna och äter gott och mycket. Festen är en glädjens fest, och det passar sig inte att vara arg eller ledsen.
5. Moshe & Malli får också gäster i filmen och bjuder in dem då det anses icke-propert att inte ta emot gäster under högtiden.

På många sätt och vis speglas det ultraortodoxa livet genom filmen och dess budskap. Andra ultraortodoxa teman som speglas i filmen är förstås hur männen och kvinnorna i filmen klär sig. Det andra hur de beter sig och ber samt går i synagogan. Även givandet av allmosor kommer fram och hur viktig familjen är kommer också fram väldigt starkt. I och med att Rand och hans fru spelar huvudrollerna i filmen kommer det fram att en judisk man inte får röra en annan kvinna än sin fru. Detta syns också i filmen då en av gästerna försöker skaka hand med Malli.

                      Det var lite av vad jag valde att plocka ut ur filmen, hur den speglar både det vanliga livet men också hur lövhyddohögtiden framställs hos de ultraortodoxa judarna i den autentiska miljön som filmen är filmad i.

Jag har fått i uppgift att skriva lite om Tashlikh ritualen ur två olika källor. Den första källan är ur Days of Awe av S.Y. Agnon där ritualen samt dess symbolik beskrivs väldigt noggrant. Den andra källan är ett kort stycke ur samlingen(?) The Rosh Hashanah Anthology med en artikel av Julius H. Greenstone. Artikeln sammanfattar kort vad denna ritual går ut på , symboliken och spekulerar kring dess ursprung.

I samband med Rosh ha-Shanah utför många judar en slags ritual som går under namnet Tashlikh. På engelska kallas denna ritual för ”The Casting”, vilket kanske är ett mer förklarande ord än vad Tashlikh då man tänker på sina språkkunskaper. Denna ritual utförs vanligen under första dagen av Rosh ha-Shanah, men utifall att en jude inte har tid eller att den första dagen infaller under sabbaten kan ritualen utföras även under andra dagen.

Vad gör man då under Tashlikh? Vad går denna ritual ut på?

Tashlikh handlar om att man ”kastar bort” sina synder. Ritualen skall gärna utföras vid vatten som rör sig, d.v.s. vid en flod, en sjö eller havet. Man tänker sig att när vattnet rör sig så rör sig också människans synder bort från en och tanken är att man inte skall fortsätta vara samma människa. Enligt vissa Tashlikh traditioner skall det även i vattnet finnas fiskar. Symboliken bland denna handling är att man kommer ihåg Abraham och Isak då djävulen lade en flod i vägen för Abraham för att förhindra honom från att nå sin destination. Dock bad Abraham om hjälp och floden, som djävulen förvandlat sig till försvann. Fiskarnas symbolik talar om att man skall jämföra sin situation med fiskar som fastnat i ett nät och är alldeles hjälplösa, precis som Abraham som gick ner i den djupa floden och var nära att drunkna. En annan symbolik som lyfts upp är att vi skall vara som fiskarna, fruktsamma och föröka oss i stora mängder samtidigt som man menar att om man blir som fisken, så kan man inte ses av ”det onda ögat”.

I själva ritualen samlas judarna invid en strand eller vid flodens sluttningar och ber tillsammans om sina synders förlåtelse. Därefter slänger man med sina kläder i vattnet för att vattnet skall tvätta dem rena från synd. I en del traditioner klär man sig i en vit klänning, sargens, som påminner om den ”klänning” man bär på dödsbädden. Detta skall påminna en om ens egen dödlighet. Andra traditioner betonar starkt att det skall kastas i brödsmulor i vattnet för att betona att man kastar bort sina synder.

En fråga som uppstod är denna: Om man kastar i brödsmulor, ersätter detta då ”klädsvängandet”?

En tradition av Tashlikh som skiljer sig ifrån andra är judarna i Kurdistan, som i stället för att endast doppa och svänga sina kläder i vattnet, hoppar i vattnet och simmar runt som fiskarna i vattnet efter att ha läst sina böner. Judarna i Kurdistan menar att de genom att göra detta kan rena sig själv från alla sina synder.

Greenstone lyfter fram i sin artikel att traditionen bakom Tashlikh fortfarande är oklar eftersom det inte framkommer i t.ex. Talmud medan man finner enstaka notiser i Bibelns äldre texter om att man samlas i närhet av vatten för att be. I judiska verk uppkommer Tashlikh inte förrän 1300-talet i den tyska rabbin Jacob Molin skrifter där han hänvisar till legenden om offrandet av Isak. Enligt legenden lägger djävulen sig själv, i form av en djup flod, i vägen för Abraham och Isak så att Abraham inte kan följa Guds vilja och offra sin son. Abraham bad om hjälp och floden försvann. Offrandet av Isak kopplas starkt till Rosh ha-Shana men att legenden om djävulens försök att stoppa Abraham och Isak tycker man att är alltför långsökt. Greenstone menar också att de andra förklaringarna av senare auktoriteter inte är tillräckligt goda. Ritualen ges istället en djup mystisk mening, men att den ofta ges en mer symbolisk mening där meningen är att, precis som det betonas, bli renad ifrån synd.

Det finns en del videon på youtube som förklarar Tashlikh där även variationen bland olika församlingar kommer fram. Intressant att se på!