Meningen med en yahrzeit är att hedra, respektera och minnas en person på den dag då personen dött. En relativt sekulär jude brukar endast fira yahrzeit av sina egna föräldrar eller barn medan ortodoxa judar ofta även fira yahrzeit av tzaddikim.
Yahrzeit skall firas på en persons dag då den dött, men datumet skall vara enligt hebreiska kalendern, inte gregorianska. Det finns flera olika minhagim (sedvanor) över vad som görs under yahrzeit men jag kommer att berätta kort om 1 års yahrzeit.
Det är minhag att man far till gravgården under yahrzeit och speciellt under 1 årets yahrzeit då man avslöjar gravstenen och säger “den sörjandes kaddish” vid gravstenen. Första årets yahrzeit är oftast större och till dels “festligare” än de följande, eftersom den äldsta sonen skall säga kaddish vid gravstenen så behöver man minyan vid gravgården. Flera läser även psalmer vid gravstenen och lämnar en sten vid gravstenen som märke att man har varit vid gravstenen. (Idag speciellt i Finland är det vanligt att sekulära judar hämtar blommor till graven fastän detta inte är en judisk tradition).
Efter gravgårds besöket är det vanligt hos sekulära judar i Finland att man håller en kaffestund hos familjen där man sitter ner, äter och delar med historier om personen som har yahrzeit den dagen. Detta beror dock mycket på familjen, mera traditionella judar ordnar en fin kiddush efter shacharit och mussaf i synagogan, på shabbat som företräder yahrzeit dagen. (Detta är den mera ortodoxa sedvanan men flera sekulära judar som inte går i synagogan är varken medvetna om saken eller väljer medvetet att inte följa denna tradition.)
Andra yahrzeit traditioner är att fasta, tända ett ljus och ge pengar till tzedakah/välgörenhet (men inte ifall yahrzeit faller på shabbat eller andra festliga dagar då dessa är förbjudna aktiviteter).