I den judiska traditionen skall man under Purim-festen föra så mycket oljud som möjligt då namnet ”Haman” nämns. Detta har sin bakgrund i att Haman var kungens rådgivare som önskade utrota judarna men misslyckade för att Ester fick nys om dessa planer och berättade för kungen. Därför vill man alltså ”sudda ut” Hamans namn och detta gör man för mycket oljud av sig med bl.a. en ”skramla”.

”Skramlan” eller ”Grogger” som används vid Purim festen av judarna har sina rötter i 1300-talets Frankrike och Tyskland. Det är en kombination av två tidigare oljudsmakare. Nämligen en ”bull-roarer” som var en lång pinne. I ändan av denna pinne fäste man ett snöre och i snörets ända fäste man en tunn bräda. När man sen snurrade runt denna pinne gav den ifrån sig ett oljud, som steg i ton ju snabbare den snurrade.

Det andra oljudselementet var en s.k. ”scraper”. Det var alltså t.ex. en snäcka eller ett ben som man sedan skrapade något emot för att skapa oljud. ”Skramlan” kombinerar dessa två.

Varifrån traditionen av att skapa oljud kommer tänker sig forskarna att det handlar om att skrämma bort de onda andarna med oljud vid årstidsskiften. Judarna som firar purim, då det ofta skiftar från vinter till vår, tros ha tagit denna tradition från ursprungsfolken.

”Skramlan” används inte hos alla judar, utan man för oljud på olika sätt. En del av de gamla traditionerna sitter fortfarande kvar, då det faktiskt dröjde innan judarna övergav dem och tog till ”skramlan”. Medan man på en del ställen använder instrument så som trumpeter etc.