Som alla andra judiska högtider så har mat en stor del även i Purim festivalen.  Före purim anses det vara en mitzvah att skicka en mishloah manot till minst en vän, helst skall den bli skickad via en budbärare och oftast används barn för att leverera dem. Mishloah manot är traditionellt en mat korg, den skall innehålla minst två matprodukter som går att äta genast.

Idag är kanske de mest populära och traditionella matprodukterna hamantashen och kreplah.  Hamantashen är triangel formade kex som kan ha olika fyllningar. Den traditionella hamantashen fyllningen är en vallmofrö-röra men idag är även olika sylter och t.ex. nutella mycket populära fyllningar.  Det finns flera olika historier bakom hamantashen, en version är att de representerar Hamans hatt medan en annan version är att de representerar Hamas öron. Kreplah är också triangulär, men den är en saltprodukt med hackat kött inuti.

På Purim skall en människa dricka så länge att hon inte vet skillnad på meningarna ”Förbannad är Haman” och ”Välsignad är Morecai”. Några auktoriteter har sagt att det inte är nödvändigt att bli full, men att dricka mer än normalt så att man somnar och därmed inte vet någon skillnad på meningarna. Ingen skall heller fasta under Purim, förutom om man gör det gör att hindra en mardröm att slå in. Människor får gärna bära sina sabbats- och festkläder och om man skadar grannen som ett resultat för mycket Purim ”glädje” så behöver man inte betala för skadorna. Så fort det blir månaden Adar, skall alla vara glada.

Judiska lagen:

Esters fasta. Den trettonde dagen i månaden Adar är en allmän fastedag. Detta kallas för Esters fasta och man kommer ihåg den Heliga, Gud. Denna fastetid är dock inte lika obligatorisk som de fyra dagarna som det står i skriften. Gravida och ammande kvinnor, eller någon annan som skulle ta skada av att fasta skall inte fasta. Purim är den 14 i Adar.

Halvt shekel. Före Purim så är det brukligt att ge ett halvt standard mynt på den aktuella platsen och vid den tiden, för att markera det halva shekel som de anklagades för att ge för att köpa offer.

Ärandet av Megillah. Det bästa är att lyssna på Megillah när den läses i synagogan, när mycket folk, för i en folkmassa finns Guds ära. Man skall åtminstone försöka höra Megillah i sällskap av 10 andra, men om det är omjögligt skall vara enskild invid läsa Megillah på så sätt som det skall göras. Läsaren skall fokusera på det som orsaka alla åhörare att uppfylla sina plikter och åhöraren skall lyssna noggrannt hela tiden för att detta skall ske. Läsaren måste därför vara försiktig och inte läsa när det är tumult då man nämner Hamans namn. Det finns också lite skilda regler för hur en som sörjer skall göra med Megillah och annat: han skall bl.a inte festa på samma sätt och han kan vara hemma tillsammans med andra och läsa Megillah eller gå till synagogan för att höra den.

Skickandet av lotter och gåvor till behövande. Alla, även de allra fattigaste israeliterna är skyldiga att ge åtminstone två gåvor till två fattiga människor. Detta gäller även en sörjande, som skall skicka gåvor åt fattiga och lotter åt vänner, men inte något som är glädjefyllt Gåvan skall vara något som är glädjefyllt. Till en sörjande skall man dock inte skicka lotter i tolv hela månader, även om det är något som är mindre glädjefyllt. Om det är en fattig man får man skicka honom pengar eller något annat mindre glädjefyllt, men om det är bara den sörjande och en annan man på samma plats, så skall man skicka en gåva, för att följa regeln att göra detta.

Purim fest. Det är obligatoriskt att äta, dricka och vara glad under Purim. Festandet skall äga rum dagtid, eftersom det står skrivet: ”days of rejoicing”. Gåvorna och lotterna skall likaså skickas ut dagtid. Eftermiddagsbönen sker när det ännu är klart ute, och festen hålls efter eftermiddagsgudstjänsten, åtminstone en större del av den skall hållas medan det ännu är dag. Det är också bra att läsa lite i Toran före festen börjar.

Shushan Purim. På den 15:e dagen i Adar är det Shushan Purim. Då är det förbjudet att hålla begravning och att fasta. Det är brukligt att hålla någon fest och att gifta sig, vilket man inte skall göra den 14:e, eftersom man blandar ihop olika glädjeämnen då.

I den judiska traditionen skall man under Purim-festen föra så mycket oljud som möjligt då namnet ”Haman” nämns. Detta har sin bakgrund i att Haman var kungens rådgivare som önskade utrota judarna men misslyckade för att Ester fick nys om dessa planer och berättade för kungen. Därför vill man alltså ”sudda ut” Hamans namn och detta gör man för mycket oljud av sig med bl.a. en ”skramla”.

”Skramlan” eller ”Grogger” som används vid Purim festen av judarna har sina rötter i 1300-talets Frankrike och Tyskland. Det är en kombination av två tidigare oljudsmakare. Nämligen en ”bull-roarer” som var en lång pinne. I ändan av denna pinne fäste man ett snöre och i snörets ända fäste man en tunn bräda. När man sen snurrade runt denna pinne gav den ifrån sig ett oljud, som steg i ton ju snabbare den snurrade.

Det andra oljudselementet var en s.k. ”scraper”. Det var alltså t.ex. en snäcka eller ett ben som man sedan skrapade något emot för att skapa oljud. ”Skramlan” kombinerar dessa två.

Varifrån traditionen av att skapa oljud kommer tänker sig forskarna att det handlar om att skrämma bort de onda andarna med oljud vid årstidsskiften. Judarna som firar purim, då det ofta skiftar från vinter till vår, tros ha tagit denna tradition från ursprungsfolken.

”Skramlan” används inte hos alla judar, utan man för oljud på olika sätt. En del av de gamla traditionerna sitter fortfarande kvar, då det faktiskt dröjde innan judarna övergav dem och tog till ”skramlan”. Medan man på en del ställen använder instrument så som trumpeter etc.