Chaim A. Kaplan berättar om Hanukkah firandet i ghettot i Warzawa 1940. Han säger att det aldrig tidigare varit lika många hanukkah fester i ghettot fast man var tvungen att ansöka om tillstånd för att få ställa till med en sådan fest.

Det var dock många som gjorde det utan tillstånd, och stämningen var väldigt god bland de som firade. Kaplan säger att det kändes som att komma till liv igen efter 16 månader utav nazisternas ockupation. De många festerna, som blev som en enda stor fest i de judiska kvarteren var en stor glädjefest med många olika sorters tal. Det fanns historiska och vetenskapliga tal, det fanns skämttal och många fler berättar Chaim A. Kaplan berättar att i ett av talen sades det att judarna skulle ta med sig dem som tänker begrava judarna levande.

Tänkte först med dessa två foton kommentera Carolinas inlägg nedan om decembermånadens utmaning till judendomen, men eftersom man inte kan foga bilder i kommentarer måste jag göra detta i ett nytt inlägg. Samtidigt får min tidigare ”bildgåta” sitt svar: Platsen är Berlin. Decembermånadens utmaning konkretiseras ganska bra då på ca 150 meters avstånd från varandra vid det gamla radio- och tv-tornets (DDR:s stolthet) fot finns både hanukkaljusstaket och en av stadens största julmarknader, med olika slags Betlehem-installationer och figurer – plus förstås julgubben ovanom allt annat.

Rabbinen och diplomaten Yacoov Herzog (1921-1972) påpekar i sitt festtal Hanukka och Israels pånyttfödelse att Hanukka inbegriper även judisk självständighet – i sin konkreta och politiska bemärkelse. Hanukka värnar om dialogen mellan staten Israel och världens folk ända sedan urminnes tider. Det mest centrala temat i Hanukka är ”de få mot ett flertal”. Ett folk som vill fullfölja sin säregna bana genom tiderna mot alla odds – ett folk som är tryggt och säkert i sin tro att ingen förgänglig makt – aktiv eller passiv, genom förtryck eller hat, diskriminering eller integrering kan bestrida ett folk förverkligandet av sitt andliga och nationella framtida öde.
Mackabéerna var inte enbart medlemmar i prästhuset och sålunda judaismens förmyndare utan även sitt folks ledare – generaler och politiker. Deras politiska och militära agenda kan jämföras med dagens – och säkerligen jämställas med den. De inledde en revolt mot grekiskt förtryck, väl medvetna om den lilla möjligheten till framgång som kunde skönjas. De agerade emedan att inte agera skulle ha betytt fullständig undergång både i fysisk och i andlig bemärkelse. En inre röst fick dem att vara fast beslutna om att trons löfte kunde utmana och besegra faran. I dagens läge kan vi tänka oss att Mackabéerna stod inför en liknande utmaning och omständigheter som deras förfäder en gång konfronterades med.
Tiden har inte utplånat Mackabéernas anda – beslutsamheten, tron och budskapet om deras upplevelse överbryggar tidens klyfta. De få rättfärdigade sin sak mot flertalets styrka och våld.
Dialogen mellan ett folk som återvunnit sin suveränitet och resten av världen har blott börjat. Mackabeernas testamente kommer att försvaras. Låt oss ta varandra i hand i andligt broderskap och historisk delaktighet. Låt oss bli påminda om Mattatias vittnesbörd: ”Vi är privilegierade att leva under denna generation. Må vi vara värdiga det öde som tillkallar oss”

(Skriven av Asta utgående från texten i The Hanukkah Anthology, red. Philip Goodman, 1976)

Rabbin och läraren Emanuel Rackman har skrivit om utmaningen i december. Det fanns en tid när Hanukkah inte tillhörde skaran av de viktigaste judiska högtiderna. Hanukkah steg dock i rang när judarna började leva nära icke-judar. Judendomens sociala, politiska och intellektuella existens är inte isolerad från kristendomen, och eftersom kristna firar en av sina viktigaste religiösa händelser under december så blev även Hanukkah viktig för judarna. Detta ledde också till Hanukkah gåvor, Hanukkah fester och allt annat som nu förknippas med högtiden. Hanukkah ger också judarna möjligheten att klara av omgivningens utmaning i december, dvs. julen och det som hör till den.

Här promenerar jag på kvällen den 25 Kislev på vägen till Weihnachtsmarkt och hittar det här. Var befinner jag mig?
Det finns ett tänt ljus i hanukian, det yttersta till höger.

Die chanuka-Kerzen sind ein Symbol für Freiheit und Demokratie für alle Menschen!