Jag har läst en fin liten text ur en boksamling med hasidiska legender där frågan om hur man ska veta när Jom kippur tar slut diskuteras. Skribenten börjar med att framhålla att det är viktigt att avsluta den allvarstyngda dagen i glädje. Som vi lärt oss slutar det judiska dygnet vid solnedgången, vilket betyder att Jom kippur avslutas och det nya året börjar efter kvällsbönen i synagogan. Den exakta tiden för det nya årets inträdande är när månen blir synlig på himlen. Idealet är att de troende hasiderna siktar den nya månen på sin väg hem från synagogan, ännu klädda i sina bönesjalar och med glädje i hjärtat efter bönen så att de kan välsigna det nya året med glädje. Men, konstaterar skribenten, om man är väldigt hungrig är det bäst att gå hem och äta först, för annars kan man inte koncentrera sig ordentligt på sin bön!

Därefter berättas en legend om hasidernas mästare Baal Shem Tov, som vid ett nytt år stod inför faktum att himlen var så molntung att ingen måne kunde skådas. Det här var synnerligen illa för Israel ansåg han, för nu kunde inte det viktiga budet att välsigna den nya månen utföras. Hur som helst, medan han grämde sig över detta och på alla sätt försökte frammana månen med böner, var hans hasider så glada att det inte kunde låta bli att dansa i sin entusiasm. Och då någon efter ett tag vågade bjuda med självaste rebben i dansen fick dansen magisk kraft och månen titta fram bland molnen! ”What I could not do by the exercise of my powers of concentration, the hasidim did with their joy!”

Den här historien innehåller många typiska, hasidiska element: den undergörande Baal Shem Tov, vikten av att känna glädje, dansen och fokuseringen på hängivenhet snarare än lärdom, en lärorik legend!

Här är ett kort klipp från YouTube där ni kan ser hur det ser ut när hasiderna dansar idag (det här är dock ett bröllop): https://www.youtube.com/watch?v=RDnlPZTBH5s