Jag har läst novellen “The four Questions” av Allegra Goodman. Novellen handlar om en amerikansk-judisk familj och deras firande av sedermåltiden under påsken. Det är en familj som består av flera generationer och som samlas för att fira och det visar sig snabbt att det finns vissa spänningar inom familjen. Man har olika syner på tro, seder och traditioner. Den äldre generationen med mormor Estelle och morfar Sol bjuder in sin dotter Sarah och hennes man Ed samt deras barn med respektive. Barnbarnen bor på olika håll i världen och det är således mycket viktigt att så många som möjligt kan fira tillsammans. Redan innan firandet inleds uppstår dock vissa konflikter och spänningar eftersom man inser att man har olika tolkningar av hur sedermåltiden skall firas och se ut. Ett av barnbarnet Miriam kan anses vara konservativ och renlärd jude, medan resten av familjen är mera liberal. Enligt Miriam är det viktigt att sätta Gud i fokus och hon irriterar sig flera gånger på att fadern och resten av familjen har en så avslappnad inställning till sin tro och hur man firar påsken. Hon anser att de inte följer den tradition som man bör följa, utan att de är alltför moderna. Jag tyckte det var intressant att följa med denna diskussion som pågick mellan Miriam och främst hennes far, eftersom jag tror att det är ett ganska vanligt förekommande fenomen. Jag tror att det är vanligt att man i något skede av livet börjar ifrågasätta sin religiösa uppfostran och bilda sig en egen bild av vad tron och Gud är. Miriam hade fått en liberal judisk uppfostran, men i något skede hade hon valt att delvis överge den och istället bygga sitt liv på en mera renlärd judendom. Det verkade som om hon funderat igenom sin tro mycket noggrant, och till skillnad från resten av sina syskon så verkade hon ta den på större allvar, vilket orsakade konflikter. Familjen funderade över vad som hänt med henne, och jag tycker att den frågan är värd att fundera på. Jag tror att föräldrarna blev så fundersamma eftersom hon bröt mot det mönster som var vanligt inom familjen, men jag tror inte att det nödvändigtvis behöver vara något dramatiskt som ligger bakom hennes åsikter. Det kan bara handla om ett ställningstagande, att hon funderat över vad hon tror på själv, och inte bara rider på föräldrarnas tro. Jag tycker att hon ibland var lite svartvit i sina åsikter, men jag tycker det var bra att hon funderat och att hon inte bara svalt föräldrarnas tankar med hull och hår. Hon verkade ha en personlig tro som var viktig för henne.

En annan konflikt gällande seder och traditioner berörde också Miriam. Hon skulle snart gifta sig och mormor såg det som sin uppgift att bjuda in sina vänner och släktingar till bröllopet. Detta irriterade pappan, eftersom han ville ha ett litet bröllop. Här igen ser man skillnad i de olika synsätten på judendom och traditioner. För mormor var det tradition att bjuda in alla, medan pappan var mera liberal. Miriam förstod till sist sin mormor och gav henne tillåtelse att bjuda in alla hon ville. Jag fick den uppfattningen att ett stort bröllop med släktingar och vänner var av större betydelse för kvinnorna i familjen än för männen. Jag tror att detta kan sammankopplas med tanken om att kvinnor i allmänhet anser traditioner och relationer vara väldigt viktiga. De ville bjuda in alla, som på ett eller annat sätt varit viktiga för dem.

Sammanfattningsvis så tyckte jag att novellen var intressant och jag tror att den beskiver en familjs vardag på ett bra sätt. Det finns alltid spänningar och konflikter, även i religiösa familjer, men eftersom enhet och förståelse är viktigt så går det mesta att reda ut.

Meningen med en yahrzeit är att hedra, respektera och minnas en person på den dag då personen dött. En relativt sekulär jude brukar endast fira yahrzeit av sina egna föräldrar eller barn medan ortodoxa judar ofta även fira yahrzeit av tzaddikim.

ANALYS KRING BERÄTTELSEN ”THE FOUR QUESTIONS”

I berättelsen ”Four Questions” berättas det om en familj som ska fira påsk. Familjen är judar och ska därför också fira sedermåltid. Familjen har inte en, utan två sedermåltider under denna tid och har inte enbart familjen själv på plats, utan också barnens pojk-/flickvänner på plats.

Berättelsen äger rum under några dagar och precis som Pekka nämnt i sitt mejl, så råder det en viss spänning mellan dottern och fadern i familjen då deras syn på den judiska tron skiljer sig ganska mycket. Orsaken tycks läggas på dotters trolovade och hans syn på den judiska tron. Dottern är väldigt ”ren lärd” och viktig med att saker och ting följs till punkt och pricka utan att vanhelga eller glömma bort saker ur t.ex. sedermåltidens rituella del. Fadern är dessutom väldigt fokuserad på minoriteter och hur de måste kämpa för sin existens och sina rättigheter medan dottern önskar betona judendomen och Gud mer.

Det är inte endast differentieringen i synen på tron, utan också dotterns kommande bröllop som orsakar spänningar i familjen. Fadern, som ska betala, vill hålla bröllopet litet och ”inom familjen” medan de flesta av kvinnorna i familjen önskar bjuda in vänner och grannar m.m. Dock är dottern och fadern inom denna punkt väldigt ense om inbjudningslistan till bröllopet.

Det intressantaste tyckte jag med berättelsen var att familjens son har med sig sin flickvän, Amy, som är metodist. Är flickan alltså då kristen eller är hon ändå jude? Det nämns också i texten att Amy och hennes familj är väldigt religiösa medan hennes pojkvän, Avi, verkar vara mer avslappnad i sin ställning kring sedermåltiden genom att bl.a. ha fötterna uppe på en stol m.m. och detta irriterar den ”ren lärda” dottern väldigt mycket.

Dottern och fadern verkar ha väldigt mycket som de skulle behöva prata ut med varandra och inte bara tjafsa under måltiden. Detta påpekar också en av de andra och säger att dottern gör sin far ledsen när hon ska vara så ”elak” med sina kommentarer hela tiden.

// Laura

Som alla andra judiska högtider så har mat en stor del även i Purim festivalen.  Före purim anses det vara en mitzvah att skicka en mishloah manot till minst en vän, helst skall den bli skickad via en budbärare och oftast används barn för att leverera dem. Mishloah manot är traditionellt en mat korg, den skall innehålla minst två matprodukter som går att äta genast.

Idag är kanske de mest populära och traditionella matprodukterna hamantashen och kreplah.  Hamantashen är triangel formade kex som kan ha olika fyllningar. Den traditionella hamantashen fyllningen är en vallmofrö-röra men idag är även olika sylter och t.ex. nutella mycket populära fyllningar.  Det finns flera olika historier bakom hamantashen, en version är att de representerar Hamans hatt medan en annan version är att de representerar Hamas öron. Kreplah är också triangulär, men den är en saltprodukt med hackat kött inuti.

På Purim skall en människa dricka så länge att hon inte vet skillnad på meningarna ”Förbannad är Haman” och ”Välsignad är Morecai”. Några auktoriteter har sagt att det inte är nödvändigt att bli full, men att dricka mer än normalt så att man somnar och därmed inte vet någon skillnad på meningarna. Ingen skall heller fasta under Purim, förutom om man gör det gör att hindra en mardröm att slå in. Människor får gärna bära sina sabbats- och festkläder och om man skadar grannen som ett resultat för mycket Purim ”glädje” så behöver man inte betala för skadorna. Så fort det blir månaden Adar, skall alla vara glada.

Judiska lagen:

Esters fasta. Den trettonde dagen i månaden Adar är en allmän fastedag. Detta kallas för Esters fasta och man kommer ihåg den Heliga, Gud. Denna fastetid är dock inte lika obligatorisk som de fyra dagarna som det står i skriften. Gravida och ammande kvinnor, eller någon annan som skulle ta skada av att fasta skall inte fasta. Purim är den 14 i Adar.

Halvt shekel. Före Purim så är det brukligt att ge ett halvt standard mynt på den aktuella platsen och vid den tiden, för att markera det halva shekel som de anklagades för att ge för att köpa offer.

Ärandet av Megillah. Det bästa är att lyssna på Megillah när den läses i synagogan, när mycket folk, för i en folkmassa finns Guds ära. Man skall åtminstone försöka höra Megillah i sällskap av 10 andra, men om det är omjögligt skall vara enskild invid läsa Megillah på så sätt som det skall göras. Läsaren skall fokusera på det som orsaka alla åhörare att uppfylla sina plikter och åhöraren skall lyssna noggrannt hela tiden för att detta skall ske. Läsaren måste därför vara försiktig och inte läsa när det är tumult då man nämner Hamans namn. Det finns också lite skilda regler för hur en som sörjer skall göra med Megillah och annat: han skall bl.a inte festa på samma sätt och han kan vara hemma tillsammans med andra och läsa Megillah eller gå till synagogan för att höra den.

Skickandet av lotter och gåvor till behövande. Alla, även de allra fattigaste israeliterna är skyldiga att ge åtminstone två gåvor till två fattiga människor. Detta gäller även en sörjande, som skall skicka gåvor åt fattiga och lotter åt vänner, men inte något som är glädjefyllt Gåvan skall vara något som är glädjefyllt. Till en sörjande skall man dock inte skicka lotter i tolv hela månader, även om det är något som är mindre glädjefyllt. Om det är en fattig man får man skicka honom pengar eller något annat mindre glädjefyllt, men om det är bara den sörjande och en annan man på samma plats, så skall man skicka en gåva, för att följa regeln att göra detta.

Purim fest. Det är obligatoriskt att äta, dricka och vara glad under Purim. Festandet skall äga rum dagtid, eftersom det står skrivet: ”days of rejoicing”. Gåvorna och lotterna skall likaså skickas ut dagtid. Eftermiddagsbönen sker när det ännu är klart ute, och festen hålls efter eftermiddagsgudstjänsten, åtminstone en större del av den skall hållas medan det ännu är dag. Det är också bra att läsa lite i Toran före festen börjar.

Shushan Purim. På den 15:e dagen i Adar är det Shushan Purim. Då är det förbjudet att hålla begravning och att fasta. Det är brukligt att hålla någon fest och att gifta sig, vilket man inte skall göra den 14:e, eftersom man blandar ihop olika glädjeämnen då.

I den judiska traditionen skall man under Purim-festen föra så mycket oljud som möjligt då namnet ”Haman” nämns. Detta har sin bakgrund i att Haman var kungens rådgivare som önskade utrota judarna men misslyckade för att Ester fick nys om dessa planer och berättade för kungen. Därför vill man alltså ”sudda ut” Hamans namn och detta gör man för mycket oljud av sig med bl.a. en ”skramla”.

”Skramlan” eller ”Grogger” som används vid Purim festen av judarna har sina rötter i 1300-talets Frankrike och Tyskland. Det är en kombination av två tidigare oljudsmakare. Nämligen en ”bull-roarer” som var en lång pinne. I ändan av denna pinne fäste man ett snöre och i snörets ända fäste man en tunn bräda. När man sen snurrade runt denna pinne gav den ifrån sig ett oljud, som steg i ton ju snabbare den snurrade.

Det andra oljudselementet var en s.k. ”scraper”. Det var alltså t.ex. en snäcka eller ett ben som man sedan skrapade något emot för att skapa oljud. ”Skramlan” kombinerar dessa två.

Varifrån traditionen av att skapa oljud kommer tänker sig forskarna att det handlar om att skrämma bort de onda andarna med oljud vid årstidsskiften. Judarna som firar purim, då det ofta skiftar från vinter till vår, tros ha tagit denna tradition från ursprungsfolken.

”Skramlan” används inte hos alla judar, utan man för oljud på olika sätt. En del av de gamla traditionerna sitter fortfarande kvar, då det faktiskt dröjde innan judarna övergav dem och tog till ”skramlan”. Medan man på en del ställen använder instrument så som trumpeter etc.