Jag har l\u00e4st i Marjana Johanssons doktorsavhandling om hennes s\u00e4tt att se p\u00e5 festivaler. Hon skriver om d\u00e5 hon bekantat sig med en blues festival. Hon f\u00f6rklarar att de olika personerna som bygger upp festivalen har en viktig uppgift, de skall forts\u00e4tta en tradition men \u00e4ven skapa nytt.<\/p>\n
Festivaler \u00e4r traditioner, de har sina k\u00e4nnetecken som kan p\u00e5st\u00e5s st\u00e5 inhuggna i sten. Man k\u00e4nner igen en viss festival via dess detaljer och k\u00e4nnetecken, dess traditioner. Men genom festivalerna skapar man mer arbete \u00e4ven inom den kommunala bilden. d\u00e5 man ser i ett f\u00f6rstoringsglas kan man se att inom festivalens ramar finns en massa mer betydliga k\u00e4nnetecken som inte i sig handlar alls om festivalens grunduppgift, t.ex. musiken eller sport. Festivalen skapar gemenskap mellan de som arbetar p\u00e5 den men \u00e4ven bland dem som deltar som bes\u00f6kare. Festivalerna kan bygga uppen publik d\u00e4r alla k\u00e4nner sig tilldelade sin plats, en familj d\u00e4r alla h\u00f6r till och d\u00e4r alla har sitt v\u00e4rde.<\/p>\n
I en festival enligt Johansson, skapar man n\u00e4tverk, dessa \u00e4r ett av de viktigaste byggbitarna. Man kan l\u00e4tt ordna tillsammans med m\u00e5nga st\u00e4der och byar, flrea f\u00f6retag ett gemensamt schema d\u00e4r alla f\u00e5r sin del av br\u00f6det men \u00e4ven arbetar tillsammans f\u00f6r ett gemensamt m\u00e5l. Man har s\u00e5 klart ekonomiska m\u00e5l som privata m\u00e5l men att skapa tillsammasn om ”co-existing partners” n\u00e5r man saker st\u00f6rre \u00e4n an lyckats med ensam.<\/p>\n
M\u00e5nga har en st\u00f6rre orsak till att delta i arbetet i en festival. F\u00f6r de volont\u00e4rarbetande grupperna finns det en mer personlig pris man har framf\u00f6r sig. Enligt Johanssons text kan de personliga priserna, l\u00f6nen vara k\u00e4rleken till musiken, k\u00e4rleken till ”good vibes”. Dessa good vibes menar att man som volont\u00e4r s\u00f6ker sg varje \u00e5r till den lokala festivalen f\u00f6r att man tr\u00e4ffar sin ”familj” av samk\u00e4nnande och samf\u00f6rst\u00e5ende personer. Personer med samma intresse som man sj\u00e4lv har. Johansson n\u00e4mner \u00e4ven en d\u00f6ljd\u00a0orsak till att varje \u00e5r komma tillbaka.<\/p>\n
Festivaler best\u00e5r i en v\u00e4ldigt kort tid,men f\u00f6r dem som arbetar inom festivalens scener kan dess existens vara i l\u00e5ng tid. Att f\u00f6rbereda allting tar l\u00e5ng tid och f\u00f6r detta betyder en festival mer och en mycket l\u00e4ngre influens p\u00e5 arbetarna.<\/p>\n
\/\/Henna<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Jag har l\u00e4st i Marjana Johanssons doktorsavhandling om hennes s\u00e4tt att se p\u00e5 festivaler. Hon skriver om d\u00e5 hon bekantat sig med en blues festival. Hon f\u00f6rklarar att de olika personerna som bygger upp festivalen har en viktig uppgift, de skall forts\u00e4tta en tradition men \u00e4ven skapa nytt. Festivaler \u00e4r traditioner, de har sina k\u00e4nnetecken … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Festivaler<\/span>