Being in between- av Tanja Vil\u00e9n fick mig idag att fundera p\u00e5 hur brett f\u00e4ltet f\u00f6r kulturproduktion egentligen \u00e4r. Enligt henne finns det mycket i v\u00e5rt samh\u00e4lle som allting h\u00e4nder samtidigt. Paradoxical co-existance kallar hon det och enligt mig st\u00e4mmer detta mycket v\u00e4l. Dessa finns och p\u00e5verkar oss samtidigt men relativt oberoende av varandra. Kultur som ett konsumtionsslag \u00e4r en enhet och under d\u00e5liga tider konsumeras dessa mindre \u00f6verlag, men som olika enheter \u00e4r de olika tilldragande beroende p\u00e5 \u00e5sk\u00e5darens personliga behov.<\/p>\n
Kultur \u00e4r n\u00e5got man producerar och det best\u00e5r av s\u00e5 m\u00e5nga olika f\u00e4lt av konst, alla inuti en och samma v\u00e4rld. Genom produktionen av kultur bereder man utrymme f\u00f6r m\u00e5nga olika uttrycksformer, vissa mer traditionella \u00e4n de andra. Musik i symfoniorkestern kan enligt mig inte j\u00e4mf\u00f6ras med konst i bildform, eller eventuellt inte ens teater. Dessa \u00e4r olika skikt och former av ett och samma. De \u00e4r kultur men uppskattas av \u00e5sk\u00e5daren p\u00e5 olika s\u00e4tt. De konsumeras p\u00e5 ett varierande s\u00e4tt.<\/p>\n
Vil\u00e9n beskriver operan och dess symfoniorkester som en enhet eller en organisation d\u00e4r allting lever p\u00e5 sitt s\u00e4tt, det evalverar och f\u00f6rb\u00e4ttrar sig som en process. Dess individuella struktur kan enligt mig j\u00e4mf\u00f6ras med teaterproduktion, lika som man inom teater f\u00f6rb\u00e4ttrar sig och \u00e4ndrar uppbyggnaden och grupper inom de olika delarna av organisationen, t\u00e4vlar man sinsemellan med en ledare som h\u00e5ller spelet ig\u00e5ng.<\/p>\n
F\u00f6r att skapa m\u00e5ste de olika individerna i en opera organisation arbeta tillsammans f\u00f6r ett gemensamt m\u00e5l. Vil\u00e9n n\u00e4mner parallella produktioner. Dessa \u00e4r olika fr\u00e5n en opera eftersom man saknar de visuella interpretationerna, de \u00e4r halvf\u00e4rdiga och f\u00f6rb\u00e4ttrar varandra. Man samarbetar f\u00f6r ett st\u00f6rre m\u00e5l men konflikter \u00e4r of\u00f6rnekliga.<\/p>\n
Man har f\u00f6ljt med deh\u00e4r organisationerna fr\u00e5n flera olika h\u00e5ll och som vetenskapliga betraktare har man m\u00e4rkt att de olika organisationerna inom kulturproduktion och speciellt ledarkapen och dess roll i organisationen, har ett visst beroendef\u00f6rh\u00e5llande till de olika personligheterna inom organisationen. Identiteterna som samarbetar har traditionsenligt en p\u00e5verkan p\u00e5 varandra och speciellt diversiteten g\u00f6r det m\u00f6jligt f\u00f6r organisationen att ha n\u00e5got s\u00e5 kallat \u201dskiftande cirkel av identiteter\u201d som beskriver ett spel d\u00e4r de olika identiteterna, personerna och professionerna g\u00f6r att st\u00e5ndpunkten och organisationens koncentrerade m\u00e5l har ett visst skift igenom arbetets g\u00e5ng. Hybrida identiteter inom en orgnisation beskrivs som olika polaricerade identiteter som st\u00e5r varandra i konflikt men som slutligen samverkar i en blanding av dem b\u00e5da.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Being in between- av Tanja Vil\u00e9n fick mig idag att fundera p\u00e5 hur brett f\u00e4ltet f\u00f6r kulturproduktion egentligen \u00e4r. Enligt henne finns det mycket i v\u00e5rt samh\u00e4lle som allting h\u00e4nder samtidigt. Paradoxical co-existance kallar hon det och enligt mig st\u00e4mmer detta mycket v\u00e4l. Dessa finns och p\u00e5verkar oss samtidigt men relativt oberoende av varandra. Kultur … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Paradoxical co-existance<\/span>