Om bohemer och kreativa arbetare

Jag deltog inte på Astrid Huopalainens föreläsning och gör mina reflektioner om artikeln istället.

När jag läste artikeln fick jag en verklig a-ha upplevelse, det var som att läsa om min egen syster som är skådespelare/ regissör och som jobbat inom teaterbranschen sedan unga år. Vi har alltid i familjen lekfullt kalla henne för familjens bohem och ibland…eller kanske rättare sagt ofta funders på hennes kanske enligt oss mystiska val av livstil och beteende. Vi har undrat om det är något som alla i teatervärlden har gemensamt och denna artikel gav bekräftelsen till det! Allt som skrevs i artikel om livstilen, ekonomin, klädseln, gesterna, vanorna, boende, relationerna och även premiärsnacket (har varit med om ett antal av dessa) stämde mitt i prick med det min syster. Ävenom vi båda jobbar i den kreativa branschen, jag med artister ombord på ett fartyg och hon inom teater, så har vi en totalt annorlunda bild på våra arbeten. Min syster jobbar för att hon älskar det hon gör, hon har redan som liten bestämt att hon vill bli skådespelerska och för att få göra det hon älskar blir ekonomin ofta en sekundär, eller tertiär angelägenhet. Jag har hamnat i mitt arbete kanske lite av misstag och visst gillar jag det vad jag gör, men skulle aldrig kunna tänka mig att jobba med det utan att veta om jag får en tillräcklig lön för jobbet och kunna planera framtiden vidare, dock skulle jag inte vilja jobba med något som jag inte tycker om.

Precis som artikeln beskriver, så håller arbetslivet på att ändra sig och y-generationens krav på arbetslivet börjar likna allt mer den bohemiska livsstilen. Flexibla arbetstider, ett jobb som ger mening till livet och känns meningsfullt. Det är redan en längre tid sedan jag läste en blogpost om generation Y och hur de förhåller sig till arbetslivet, kolla den här. Jag kan själv medge att jag är en av dessa generation y:s ungdomar, istället för att bara jobba vidare då arbetet börjar kännas meningslöst och inte mera så givande, så blir jag på studieledighet för att ta en liten paus och göra något jag verkligen gillar att göra med risken att inte klara av det ekonomiskt i långa loppet.

Jag har nu jobbat i den kreativa branschen i tio år och mina kolleger är en salig blandning av dessa generation y- unga vuxna och bohema, kreativa artister. Precis som artikeln nämner att det är viktigt för skådespelare att synas med de rätta människorna inom branschen, så är det precis det samma ombord på ett fartyg. Artisterna tar foton med varandra och det är lönsamt att synas tillsammans med de större och kändare artisterna. Jag upplever att kreativa människor behöver otroligt mycket bekräftelse om sitt jobb och det är viktigt att hela tiden berätta och föräskra dem om att de är bra på vad de gör. Vi har även lite av dessa samma ritualer som på teatrar, mycket kramande och kindpussande och lyckönskningar innan man stiger på scenen. Det är viktigt att hela tiden skapa en ”bra fiilis” och ge mycket utrymme för teamet att göra saker på sitt eget, kreativa sätt utan för strikta begränsningar eller regler.

// Johanna

 

 

 

 

Mina tankar om kreativt entrepenörskap

Gästföreläsningen av Astrid Huopalainen var mycket intressant. Jag kunde stanna endast halv eftersom jag var tvungen att delta i en annan föreläsning på kvällen. Under föreläsningen diskuterades olika sorters ledarskap och hur denna har ändrat under de senaste åren. Man kan leda organisationer på flera olika sätt, man kan dela ledningsuppgifterna eller vara den dominanta ledaren. Enligt undersökningar är det dominanta ledandet föråldrat, eller har börjat bli mindre vanlig i samhället. Man har börjat anse att ledning är något mer än att leda ett folk, eller en grupp. Man skall inte bara bestämma över andra utan ledarskap är något man delar med andra, samverkar och jämlikt diskuterar.

Det var intressant att höra hur ekonomer och t.ex konstvetare, de mer kreativt inställda har möjlighet att tillsammans åstadkomma ett fungerande företag. Enligt mig låter detta briljant eftersom dessa två parter kan dela på bördan jämt. För den kreativa parten finns så långt arbete med att skapa nytt och hålla koll på vad publiken vill ha, bakom kulisserna är det såvida mycket klokt att ha den andra parten att hålla koll på ekonomiska uppgifterna.

I texten vi skulle läsa till gästföreläsningen kallas de kreativa parterna för de bohema. Dessa bohema lever ofta med låga inkomster som blir till av små petitessjobb som bär lite pengar in, dessa är inget att försäkra sig över. De bohema är vana med att leva med lite pengar, för dem är livet en annorlunda erfarenhet än för ekonomer som i vissa fall lever för sina pengar och inte tvärt om. På grund av denna tankegång är det naturligt för de kreativa, de bohema att inte ha lika djupt insatt koll på ekonomiska tabeller och hur man redovisar sitt förbruk och sina inkomster. I detta fall stiger ekonomutbildade fram i företag och är viktiga för att hålla dessa i gång. I ett sådant företag kan jag lätt tänka mig att dessa parter är jämlika, eftersom utan ekonomen skulle pengarna kunna kretsa i olika omlopp är och där. Företaget skulle klara sig kanske ett år men inte längre eftersom man ofta behöver en plan för sina pengar i ett företag.

Ekonomen är dock inte något mer viktig än den kreativa parten. Den bohema kreativa parten står för motivationen i det hela, det är hen som designar och ger företaget en mening och sin existens, utan en produkt finns inget att sälja och utan att den kunskap och erfarenhet som dessa två parter har gemensamt skulle ingetföretag finnas till.
De bohema har en naturlig talang för att improvisera på ett helt annat sätt än ekonomerna. Visst kan ekonomer improvisera men de känner knappast den sanna viljan att var spontan och att ta en risk. I ekonomin handlar allting om att räkna risken i det spl man spelar och handla enligt vad som är bäst för företaget och ens initsiativ. Det som är initsiativt för en ekonom är helt annat än för den krativa bohema parten. Enligt mig fungerar ett blandat företag precis pågrund av att man blandar dessa två naturer, den spontana bohema persionligheten och det väl uträcknande och riskmedvetna ekonomiska synen.

I texten nämns ett citat ”art for art’s sake”, flera gånger, även på franska. Jag har läst samma ord ytterligare av Oscar Wilde. Dessa ord betyder för mig att de bohema, så som det redan framhävts tidigare, lever sitt liv för att leva och skapar sin konst för sin passion. Det betyder inte lika mycket att få betalt för sina verk som att faktist ha chansen att få skapa dem. De verk dessa kreativa skapar har en större betydelse i sinnet än i pengar. Det är har som ekonomen kan stiga fram och göra det som är bekant för hen, att organisera de uppgifter som går mellan skaparen och betraktaren, tillverkaren och konsumenten.
Kreativt entrepenörskap går ut på att finna balansen mellan dessa två parter och föra dem samman inom samma företag och under samma tak. Genom att utveckla de båda parternas styrkor kan man nå gemensamma mål och drömmar. Gemenskapet och samarbetet mellan dessa två parter kan leda till verk som ingen dera kunde skapa ensam. Enligt mig hänger denna samarbete endast på att man lyssnar på varandra och är jämnstälda. Ingendera part är viktigare, trorts att man kan se hur ekonomer och de ekonomiskt inriktade entrepenörerna tar över och man lämnar mindre plats i samhället för de kreativt inriktade vill jag hävda att de är båda lika viktiga.

//Henna

Tankar om gästföreläsningen

Under Astrid Huopalainens gästföreläsning på måndagen den 30.3 togs olika former av kulturledarskap fram och vi fokuserade framför allt på hur ledarskap har förändrats under årens lopp.  Det har gått från ett individuellt ledarskap till ett mer kollektivistiskt sådant. Ett bra ledarskap byggs upp av social dialog och samarbete med arbetstagarna så att alla kan dra största möjliga nyttan av det.

Trots att normen verkar vara ett skifte från ”makt över andra” till ”delad makt med andra” gäller det här ändå inte alla branscher. Trots att kulturbranschen kan tänkas som nytänkande och kreativ finns det grenar i branschen som starkt håller kvar sina gamla anor. Orkestervärlden hör till de mest strikta och konservativa områden inom musikvärlden som finns, där dirigentens ord är lag. Vi tittade på ett videoklipp av Wiens filharmoniska orkester, där deras dirigent bokstavligen hoppade av glädje då han ledde musikerna. Poängen med klippet var att visa att ledarskap kan vara roligt och en källa till glädje, men videon gav de facto en väldigt romantiserad bild av orkesterverksamhet. Hierarkin inom orkestrar är väldigt strikt, och det är sällan någon annan har något att säga om dirigentens ledarskap. Det är klart ett solo ledarskap, med undantag av rådslag av konsertmästaren. Varje musiker är endast en liten del av ett större maskinverk och ska göra som hen blir tillsagd.

Hierarkin och det strikta ledarskapet kvarstår ändå med god orsak, det skulle vara omöjligt att leda en orkester med upp till 90 musiken genom delat ledarskap. Därför är det bra att komma ihåg att ledarskap måste anpassas till situationen.

/Lisa

köpa-noter

Gästföreläsning med Astrid Huopalainen

Måndagen den 30.3.2015 gästföreläste Astrid Huopalainen för oss om ledarskap i en kulturell kontext. Föreläsningen väckte mycket diskussioner om ledarskap som begrepp och vad som hör till den kreativa industrin, samt vad kultur och konst egentligen är.

Vi började med att diskutera ledarskap ur två perspektiv; det traditionella perspektivet samt det nytänkande relationella perspektivet. Det traditionella perspektivet fokuserar på individen och den högsta ledningen. Enligt detta perspektiv ”föds” en person till en ledare. Det relationella perspektivet sätter sig mot det traditionella perspektivet och fokuserar istället på hela organisationen. Ledarskap anses vara ett mångfacetterat och relationellt fenomen som inte är koncentrerat till endast en del av organisationen. De vardagliga händelserna som vad som sker i organisationer och hur kommunicerar folk är viktiga för detta perspektiv.

För att anknyta ledarskap till kultur diskuterade vi vad som menas med kreativa ekonomin och kulturorganisationer och hur arbetet organiseras och leds i sådana organisationer. Det konstaterades att mycket arbete inom den kreativa sektorn handlar om att förverkliga sig själv. Därför finns det ett stort behov av att kunna leda sig själv. I många fall kan det till och med vara svårt att hålla arbete och fritid isär. Jag tror definitivt att detta är fallet för väldigt många personer som jobbar med kreativt arbete. Är du exempelvis en konstnär eller musikartist är arbetsdagen sällan 9-17. Dock skulle jag inte påstå att det går att dra alla över samma kam. Jag tror att det är väldigt svårt att definiera hur arbetet organiseras i just kulturorganisationer. Jag anser att begrepp som kultur och kreativ industri är så breda att man först är tvungen att precisera och begränsa begreppen innan man kan definiera hur ledarskap fungerar inom ett område.

// Sofie

Gästföreläsning med Astrid Huopalainen

Gästföreläsning med Astrid Huopalainen

Måndagen den 30.4 fick vi delta i en gästföreläsning med Astrid Huopalainen. I Huopalainens presentation fick vi ta del i bland annat ledarperspektiv, praktisk tillämpning, teori anknuten till verklighet, vad kultur branschen har att erbjuda och en inblick i ledarskap i kulturorganisationer.

Begreppet ledarskap är till exempel viktigt att komma ihåg att det inte har någon entydig definition, men har haft en klassisk innebörd av att vara heroiskt, individ-centrerat och handlat mycket om vilken position man innehar. Ledarskap har under senare tid gått mot att vara mer relationellt, något som alla delar inom organisationen, vilket leder till just ett relationellt och kollektivt perspektiv. De nya tankegångarna om ledarskap är att det är mångfacetterat och är ett processuellt fenomen som uppkommer vartefter. Karaktärsdrag är att ledarperspektivet i större grad omfattar processer, kontexter och relationer. En sak som är klar är att ledarskap byggs upp genom sociala dialoger som omfattar händelser och olika förlopp.

Huopalainen talade också om ledarskapets estetik, även om man inte tänker på det så gör det väldigt mycket i hur man upplever att en ledare borde vara. Till exempel så uttrycks estetiken i hurdant språk en person använder sig av. En ledare kan vara berättande, måla upp bilder genom ord och kunna rama in det som sägs. Förutom den verbala delen så är det viktigt att kunna använda kroppsspråk, gester och indikationer som visar till att man är intresserad av ämnet och av andra personer. Det är viktigt att också i kroppsspråk och i hur man håller sig och är kunna visa att man har ledaregenskaper. Autenticitet är en annan uppskattad förmåga, om en ledare känns autentisk och inte har ett ”påklistrat” intresse för ämnen, andra människor, personal eller vad det nu kan vara så upplever folk ofta att en sådan ledare faktiskt är insatt och en sådan som går att lita på.

Den nya stilen av ledarskap kallas post-heroisk, här har fokusen skiftat från individ till kollektiv, från kontroll till lärande, ledaren själv mot förhållandet till andra, att ha makt över någon till en fördelad makt med andra och från huvud till kropp och känslor, det vill säga den estetiska delen av ledarskap. Jag tyckte att Huopalainens föreläsning var väldigt intressant och jag tyckte att jag lärde mig mycket om olika ledarperspektiv. Ibland kändes det som att vi kunde ha gett vår föreläsare mer tid till att föreläsa om ämnet och dra ner på våra egna diskussioner och argument, även om det är bra att en föreläsning skapar diskussion. Jag tyckte också att aspekten av kultur inte framkom lika bra som jag hade velat i samband med ledarskap, men hur som helst så lärde jag mig en hel del om andra relevanta teorier/drag om vad ledarskap innebär.

/ Andreas Kaján

Varför vill alla verka kreativa?

Artikeln ”Lifestyle Meets Market: Bohemian Entrepreneurs in Creative Industries av Eikhof och Haunschild (2006) behandlar bl.a. kreativitet, bohem livsstil, business och konst. Artikeln, som på gästföreläsningen fick en brokig mottagning, beskriver att en bohem livsstil stöder artisternas brobyggande mellan business och konst. Eikhof et al. (2006) menar att man måste undersöka konstnärers livsstil ifall man vill förstå hur konstnärer skapar konst för konstens skull samtidigt som de är en del av marknaden.

Artikeln väckte en del diskussioner under föreläsningen, många tyckte att artikeln stereotypistk framhöll alla konstnärer som bohema, fast detta alltid inte är fallet. Eikhof et al. (2006) poängterar dock att även anhängare av andra industrier kan leva en bohem livsstil och upprätthålla en självkontroll som är typisk för konstnärer. Man kan även konstatera att arbetslivet (utanför den kreativa sektorn) allt mer skjuts mot ett bohemare håll var projektarbete, självkontroll, individuella styrkor, uppoffrande och mobilitet uppskattas (Eikhof, et al. 2006).

Ord som kreativitet, innovation och frisinnhet (openminded) spatserar i mer eller mindre varje företags image, man kan verkligen se att skapander av nytt är väldigt hett just nu. Kunde det vara därför bohema värden allt mer uppskattas utanför den kreativa industrin?

//Matti

Bohemiska entreprenörer och kreativa industrier

Jag kunde tyvärr inte delta på måndagens gästföreläsning och därför kommer jag i detta blogginlägg enbart att kommentera artikeln Lifestyle Meets Market: Bohemian Entrepreneurs in Creative Industries av Eikhof och Haunschild (2006) som ger en ny synvinkel på kreativitet och innovation management.

I artikeln analyseras hur man överbryggar klyftan mellan konst och business. Eikhof och Haunschild (2006) konstaterar att bohemiska livsstilen och självkontroll har en påverkan på artisternas arbetsliv och att den bohemiska livsstilen möjliggör integrering av artistiska aktiviteter och självkontrolls aktiviteter.

Eikhof och Haunschild (2006) lyfter upp att artister är otroligt samvetsgranna,  de ägnar sitt liv och all sin energi på sitt arbete och visar en hög grad av självkontroll. Det är den bohemiska livsstilen som stödjar sådant beteende. Eikhof och Haunschild (2006) konstarerar också att den bohemiska livsstilen tillåter integrering av artistisk arbetsmotivation med ekonomisk rationalitet. På grund av den bohemiska livsstilen kan egenföretagare alltså vara både entreprenörer och artister samitidigt.

// Laura

Kreativa industrier och gästföreläsningen

I artikeln Lifestyle Meets Market: Bohemian Entrepreneurs in Creative Industries skrivet av Eikhof och Haunschild (2006) analyseras länken mellan kreativa arbetstagares livstil och arbetet genom man blir artist och en kreativ entreprenör. Kreativt arbete anses inte följa några regler och tycks vara spontant och oförutsägbart. Medan den kreativa arbetsmarknaden strävar efter att vara strikt, organiserade och ledd. Artikelns studie visade på att en bohemisk livstil tillåter artister att integrera självkontroll i deras artistiska arbetsliv och kunna marknadsföra sig själv på en konkurrerad marknad utan att förlora sin genuina kreativa arbetsmotivation.

Detta blir och utgöra en balansgång för dessa kreativa artister.  Man skall kunna ta i beaktande de ekonomiska aspekterna med att vara kreativ entreprenör och kunna sälja sin talang, men samtidigt även kunna upprätthålla sin spontana kreativitet och arbetsmotivation. Två faktorer som kan tyckas vara varandras motsatser, men som tvingas att kunna samspela för att dessa artister skall kunna leva på sin kreativitet.

creativity-and-money-creative-mornings-geneva-10-638

Jag kunde tyvärr endast delta i halva gästföreläsningen med Astrid Huopalainen. Vilket betydde att jag kom till föreläsningen efter att man redan diskuterat artikeln och istället gått in på mera teori. Den stund som jag dock deltog i gästföreläsningen var givande och tiden gick åt att diskutera vad som definieras som konst och vem det är som definierar det. Det uppstod intressanta diskussioner deltagarna emellan och jag fick en inblick i hur många synsätt man faktiskt kan beröra fenomenet konst och kultur.

Nu ser jag framemot att fördjupa mig i kulturens betydelse ur organisationsperspektiv.

//Maria

what_is_art

Morjens!

Jag heter Anna och studerar franska språket och litteraturen för tredje året. Vid sidan om mina humanistiska studier har jag läst företagsekonomi som ett litet biämne och nu kulturledning. Jag anser att kombinationen av språkstudier med mer praktiska biämnen fungerar bra.

Av alla nischer inom kulturbranschen är jag mest intresserad av stadskultur. Olika projekt som Restaurangdagen gör staden livligare och erbjuder en möjlighet till gemenskap. Jag skulle gärna arbeta med dylika gerillaprojekt eller eventuellt skapa ett eget. För att  ha tillräckliga kunskaper att realisera ett kulturprojekt behöver jag bland annat denna kurs. Jag önskar att den ger mig något jag kan utnyttja i praktiken och jag antar att den fördjupar mina kunskaper som jag redan fått efter grundkursen i org & led.

Vi ses,

AP

 

Hej alla!

Hej! Mitt namn är Matti Tarmio, jag är 23 år gammal och studerar för fjärde året Internationell marknadsföring i Handelshögskolan vid Åbo Akademi. För tillfället arbetar jag fulltid som marknadsföringspraktikant på Åbo filharmoniska orkester. På fritiden tycker jag om att resa, fiska, simma och cykla. Inom kultursektorn är jag främst intresserad av upplevelseekonomi och främst över hur kan man bjuda på den bästa upplevelsen.

Att jobba på Åbo filharmoniska orkester har varit en häftig upplevelse. Miljön jag arbetar i är mycket avslappnad men professionell, man märker att man arbetar med kreativa människor. Arbetstakten är annorlunda och människor arbetar mer med känsla. Åbo filharmoniska orkester består av över 70 musiker och ca 10 kontoranställda. Till mina arbetsuppgifter hör bl.a. updatering av sociala medier och orkesterns nätsida och planering av marknadsföringskampanjer. Utöver detta är jag med och planerar och verkställer en tillsvidare hemlig produktion, produktionen publiceras de kommande veckorna. Evenemangsproduktionen har krävt mycket ledning och delegering i ett fält som är alldeles okännt för mig.

Under kursens lopp önskar jag kunna kombinera teori med mina praktiska erfarenheter, eventuellt prova teori i praktiken. Är främst intresserad av att läsa om ledarskap i kreativa miljöer, event management och om upplevelseekonomi.