update om projektarbete pt.2

Andreas

Vi har haft flera möten och planeringssessioner innan vi börjat skriva på våra arbeten. I vår grupp delade vi upp vilka ämnen vi skulle skriva om och hur vi skulle vinkla dem för att få dem att handla om just RÅA – Live. Allt från ledarskap, kulturledarskap, gruppdynamik och planering försöker vi utreda och koppla till evenemanget. Även om det verkar lite som att vi i vissa rubriker och stycken skriver om lite samma saker så tror jag det är bra att beskriva det ur lite olika synvinklar eftersom vi också deltog i evenemanget på olika sätt. En som både arrangör och artist, en som artist och en som åskådare. Hur som helst så börjar vårt arbete vara färdigt och klart för att lämnas in.

råaliveadele

// Andreas Kaján

Gemensamt för mina informanter

Henna

När jag nu tänkt igenom mera mina intervjuer med mina informanter och lyssnat noga, studerat deras svar och begrundat på de likheter dessa personer har, kan jag påstå att Sutherland kan ha rätt i sina teorier om hur ledarpersoner blir till.

Han diskuterar att ledarpersoner kan känna sitt lockande redan från ung ålder och att de ofta har ledats till sina poitioner från de små påverknaningar de känt som yngre och olika erfarenheter som kan  kopplas ihop med evenemang och kultur. Personer som konsumerat kultur redan som liten, och som haft ekonomiska möjligheter till att delta i mera och grundligare erfarenheter inom dessa områden, har en större chans att bli ledare inom olika områden och bli större delar av kulturevenemangs-ordnande och arbetsgrupper.

Min första informant kände att planering och praktiska frågor var hennes grej. Att vara med i så mångsidiga uppgifter och arbetsgrupper var enligt henne väldigt roligt och hon strävade gärna till att få jobba med liknande i framtiden. Min andra informant kände lika. Enligt honom hade han redan tidigare hamnat in  olika grupper och arbetsuppgifter genom sitt intresse i att vara med i evenemang och att umgås med många olika stora arbetsgrupper. Enligt dem båda var det roligaste att se ens egna planer förfyllas och att se att man kan få stora saker gjorda med att samarbeta. Det roligaste enligt min senare informant var även att använda sig av nya ideer och att prova på nya saker för att bygga upp tidigare erfarenheret ännu mer.

Det var mycket intressant att se hur dessa två olika sorters arbetsgrupper och evenemang har en lite liknande planstruktur, ett mindre och mer begränsat evenemang ordnas i prncip på ett väldigt lika sätt som ett större men man kan se att arbetsfördelningen kan vara olik. I en större arbetsgrupp har alla en mer specifik uppgift, man hjälper varandra men har sina egna uppgifter som man litas utföra. I en mindre arbetsgrupp, och i ett mindre evenemang kan man få som planerare och arbetare utföra många olika sorters uppgifter och får erfarenhet av de alla olika delarna som bygger upp helbilden.

Det jag lärde mig av mina informanter stämde överens med vad jag tidigare läst i både Arcodia och Barker och av Perry, Foley och Rumpf. Enligt dessa olika texter  kunde man se en skilnad i arbetsfördelning ibland de olika evenemangen och att olika evenemang är i olika byggda i allmänhet. Som jag tidigare nämnt har de olika evenemang olika intressepunkter och dessa stresspunkter bästemmer vad som satsas mest på i de olika evenemangen.

Ciao,

Henna

Min andra intervju

Henna

Min andra intervju var med inrikesansvarige i studentkåren. Han tog hand om studenttraditioner och evenemang för studentkåren och dess kontakt med studentföreningar.

Han hade haft en stor del av arbetetunder vappens vappmiddag och vårdbergets firande med Brahe Djäknarna. På Vårdberget var det viktigaste att se till att allting fungerade i praktiken, se till att allting så ut som det skall och att säkerheten fungerade. Studentkåren hade dagen före irandet sett till att vårdberget så städigt ut och hade fått flytta t.ex. en bajamaja för att ha utrummet rätt för kören etc. Det var ett bekant mönster från tidigare och han hade hoppats allting skulle gå som förrut eftersom tradition var viktigt.

Det svåraste var att se till att ha en insyn i alltiong och hålla trådarna tight. Vårdbergets publik stod ju på omkr. 2000 personer och samtidigt skulleman ha koll på vappmiddagen som skulle hända där på. Det roligare var vappmiddagen där man ficjk använda sig av mer egna ideer och liknande eftersom vårdbergets händelser skulle följa relativt strikt scema.

Han höll kontakt med samarbetspartners via mail och få möten. Man behövde inte ha mycket kontakt eftersom traditionen var så pass gammal att alla partners var bekanta med systemet och dess ordnande. Jag frågade till sist hur han blivit medryckt till så mycket evenemang ordnande och hur han blivit intresserad av allt detta. -Han svarade att han varit tidigare prokurator för NN och varit medlem i många olika större föreningar och via dem varit med i en massa evenemangplanerande. Han kände redan tidigt att han behövde mer arbete än vad vanliga studeranden eftersom han varit så van med att ha fullt upp och evenemangordnandet i studentkårens namn var en hedersuppgift han gillar.

Den sista frågan kom jag på eftersom jag lästa i Sutherlands studier att människor ofta egnageras till större kulturella uppgifter redan som yngre då d påverkats av sin omgivning och speciellt föräldrars kulturella intresse. Personer i högre ställning har ofta varit påverkade av att de varit inblandade i tidigare evenemang ordnande och varit med om större planeringsskeden tidigare. Denna teori stämde på min informant eftersom han förklarade att han tidigare varit mycket inblandad i olika planeringar och evenemangordnande och därför känt sig lockad även av arbetet som studentkårens inrikesansvarig.

Ciao.

Henna

Projektarbete – Varför ser nöjesbranscen olik ut i Finland och i Sverige?

Matti

Jag och Corinne kommer i projektarbetet att bekanta oss med mångsidiga upplevelsekoncept i nöjesindustrin och hur det är att leda sådana koncept ur ett kulturlednings perspektiv. Då jag och Corinne började söka efter mångsidiga nöjes koncept i Finland så stötte vi inte på så många show eller kabaré koncept, det närmaste vi kunde hitta var Teatteriravintola Kaksikanaa i Helsingfors som erbjuder teater/show och mat. Vi ville inte nöja oss med den finska marknaden, utan sökte därför efter koncept i Sverige. De upplevelseföretag vi fick kontakt med var Wallmans och Hamburger Börs, två upplevelsekoncept som erbjuder show, mat och nattklubb i en större skala, närmare om deras verksamhet och kulturledarskap i senare inlägg. Det vi dock blev intresserade av var att varför det finns så litet utbud av liknande koncept i Finland, och frågeställningen hurdana upplevelser njuter finnen av?

Då vi jämför kultur i Finland med t.ex. kultur i grannlandet Sverige så tänker vi automatiskt på några trygga stereotypiska drag; finnen kan inte ha roligt utan att vara full medan svensken spontant kan sjunga med allsång på skansen. Då vi tar ett steg längre och funderar på upplevelseekonomin och på olika kabaré upplevelsekoncept som finns nära till hands, så märker vi fort att det i Finland inte finns något upplevelsekoncept så som Wallmans, eller något företag som skulle erbjuda show på samma nivå. Wallmans lovar sina kunder att de kan vara 100 % säkra på att få en magisk upplevelse som lever kvar länge (Wallmans, 2015), i Finland lovar ingen detta, är finnen för svår, för blyg eller kanske vi helt enkelt inte njuter av show på samma nivå som våra kära grannar. För att forska närmare i kulturskillnaderna bestämde jag mig för att jämföra Finland och Sverige genom att använda Geert Hofstede’s Cultural Dimensions (2015).

I modellen ingår det sex dimensioner; power distance, individualism, masculinity, uncertainty avoidance, long term orientation och indulgence. Både Finland och Sverige har ett lågt resultat i power distance, vilket betyder att man respekterar faktorer som jämlikhet, självständighet, decentraliserad makt och avståndet mellan undersåte och ledare är inte långt. Båda länderna är även rätt så individualistiska (Finland 63/100 Sverige 71/100), detta innebär att man förväntas ta hand om sig själv och om sin kärnfamilj endast. Sverige har en mycket feministisk kultur, detta innebär att kvalitén i livet är mottstocken för framgång, medan mottstocken i maskulina kulturer skulle vara finansiell framgång. I feminina kulturer strävar man efter att ha det bra och man gynnar fritid. Finlands kultur kan även ses som feminin (26/100), men inte lika feminin som Sveriges (5/100). (Hofstede, 2015)

Största skillnaden i ländernas kultur hittar vi enligt Hofstedes Culture Dimensions i uncertainty avoidance dimensionen. Finland har ett relativt högt tal (59/100), vilket innebär att det finns ett behov att följa regler, riktlinjer och gamla normer, utöver detta kan det vara svårt att ändra på attityder och synsätt. Sveriges poäng i samma dimension är 29/100, detta innebär att man i Sverige har en mer avslappnad attityd, innovationer ses inte som dåliga och man accepterar lättare faktorer som avviker från normen. Finlands resultat i long term orientation indikerar att kulturen kan anses som normativ. Indulgence dimensionen visar i vilken utsträckning människor försöker kontrollera sina begär och impulser. I båda kulturerna anses det vara relativt lätt att visa sina känslor i form av att ha roligt och njuta av livet, dock är Sveriges resultat (78/100) högre än Finlands (57/100), vilket innebär att t.ex. fritid och att njuta av livet anses som mycket viktigt. (Hofstede, 2015)

Trots att Finland och Sverige är grannländer och har en relativt likadan kultur så kan man hitta även rätt så stora skillnader, och sådana skillnader som kan påverka efterfrågan på upplevelsekoncept som Wallmans och Hamburger Börs erbjuder. Sverige har en mycket feministisk kultur, detta betyder att livskvalitén är mottstocken för framgång, detta innebär även att man är redo att spendera mera pengar på faktorer som påverkar livskvalitén. Detta kan betyda att man är redo att spendera mera pengar på nöjesupplevelser som Wallmans och Hamburger Börs. Hofstede’s (2015) kulturjämförelse visar även att man i Sverige har en mera avslappnad kultur, man behöver inte lika noga följa normer och regler. I nöjesbranschen kan detta betyda att man i Sverige lättare slänger sig i något nytt, spontant och ovant. I den finska kulturen kan det vara svårt att spontant slänga sig i något nytt och ovant, man håller sig hellre närmare bekanta och trygga koncept istället för att prova på något alldeles nytt.

Efter att ha jämfört Finlands och Sveriges kulturer med Hofstede´s Country Comparison tool så är det inte längre ett stort mysterie varför nöjesindustrin i Finland och Sverige är olik och varför koncept som Wallmans och Hamburger Börs inte ännu etablerat sig i den finländska nöjesindustrin. Dock måste man även minnas att efterfrågan i Helsingfors är mindre än i t.ex. Stockholm.

 

Källor

The Hofstede Centre – Country Comparison (2015) URL: http://geert-hofstede.com/countries.html

Wallmans (2015) URL: http://wallmans.com/

Vad krävs av en ledare i kreativa organisationer?

Laura

På grund av att jag med hjälp av mina intervjuer försöker få fram hurdana egenskaper kulturledarna har och hur deras arbete ser ut, tänkte jag nu lista några saker som Holden och Hewison (2011) anser att det krävs av en ledare i kreativa organisationer. Dessa saker fokuserar mest på den omgivning och den kontext som organisationerna befinner sig i.

– Ledarna måste ta omgivningen/kontexten i beaktande och vara medvetna om att den också kan förändras. Det är alltså viktigt att ledaren är välinformerad om vad som händer omkring dem.

– Ledarna ska kunna anpassa sig till olika situationer och vara flexibla. Det är också viktigt att tänka ”utanför boxen” och förstå att det inte enbart är händelser inom kultursektorn som har en påverkan på arbetet i en kreativ organisation.

– Ledarna ska kunna agera snabbt, samla data effektivt och få saker gjorda.

– Ledarna ska också kunna delegera på grund av att de inte helt enkelt kan klara av att sköta om allting själv. Ledarna ska alltså skapa ordentliga nätverk och pålitliga relationer.

// Laura

Kulturledarens egenskaper

Laura

Syftet med mitt projektarbete är att få ett bättre inblick i hur ledarskapet ser ut i ett kulturevenemang eller en kulturorganisation, hurdana egenskaper ledarna har och på vilket sätt de leder sina anställda. Jag valde alltså att fokusera på ett ganska brett område.

Jag frågade mina informanter t.ex. att hur beslutsfattandet sker i de evenemang de arbetar i. Gör de besluten självständigt eller tillsammans med sina anställda? Jag försökte alltså samtidigt se hur hierarkin ser ut. Enligt Paschen och Dihsmaier (2014) sker beslutsfattandet nämligen snabbare och effektivare när det finns en tydlig hierarki i organisationen. En annan fråga som jag ställde mina informanter hade att göra med de egenskaper som de anser att krävs av en bra kulturledare. Jag anser att en ledares personlighet och egenskaper har en stor påverkan på hur hans eller hennes ledarskap ser ut och på hurdan ledarskapsstil som han eller hon använder. Paschen och Dihsmaier (2014) skriver också att personlighet definitivt är en avgörande faktor och att det kan finnas vissa egenskaper som personer i ledningspositioner har.

Det intressanta blir att se om informanternas svar kommer att skilja sig mycket från varandra. Jag är ännu inte klar med alla intervjuer, men jag hoppas att jag får svaren ihop i slutet av denna vecka, så att jag kan börja koppla ihop min litteratur med den empiriska delen.

// Laura

 

Att snacka musik!

Sofie

I avhandlingen Att snacka musik! En studie inom ensemble- och improvisationsspelmed fokus på musikalisk kommunikation skriver Eriksson och Pärlerstrand (2013) bland annat om ensemblespel och vad som är viktigt för att kommunikationen ska fungera i en grupp som spelar tillsammans. Eriksson och Pärlerstrand definierar begreppet ensemble som en samverkande grupp. Det är alltså en grupp som fungerar tillsammans, exempelvis spelar musik. Författarna menar att en av de viktigaste faktorerna är att lyssna på varandra. Det gäller att aktivt kunna lyssna på musikens tonhöjd, dynamik, rytm och samtidigt förstå hur musiken är uppbyggd. Genom att aktivt ta del av detta utvecklar man sin egen kreativa process och främjar gruppens kommunikation. När man spelar tillsammans i en ensemble är empati jämlikhet avgörande för att upprätthålla en bra stämning i gruppen. Alla medlemmar ska känna sig delaktiga i olika beslut. Om det inte fungerar kan gruppens dynamik påverkas negativt vilket kan splittra gruppen (Eriksson och Pärlerstrand, 2013, s.5).

En av frågorna i min intervju var: På vilket sätt påverkar musiken gruppens dynamik? Svaret jag fick på denna fråga går tydligt att koppla ihop med Eriksson och Pärlerstrands tankar. Ena informanten lyfte fram vilken positiv verkan musiken har för gruppdynamiken. I ett band där alla instrument är lika viktiga bör medlemmarna kunna lyssna och samarbeta med varandra till 100% för att gruppen ska fungera.

// Sofie

Projekt med Matti Tarmio

Corinne

Jag och Matti träffades på veckoslutet och fastställde vårt projekt som tangerar kring upplevelse ekonomi. Vi kommer att fokusera på koncept inom entertaiment industry, samt frågeställningen kring hur man leder ett koncept med mångsidiga upplevelser i ett . Mera information kommer vi med senare. Då vi har varit i kontakt med den organisation vi baserar undersökningen kring.

Vi har hittat intressant material både via nätet samt biblioteket. Jag har läst om upplevelse ekonomi från både artiklar men särskilt koncentrerat mig på boken skriven av B.Joseph Pine 2 James H. Gilmore, The experience economy. Han skriver boken och hur man bygger upp ett fungerande upplevelse kring sitt företag som har tema med teater verksamhet. ”Work is theatre, Every business a stage.” Han tar upp många intressanta insikter samt    nyckel element för upplevelse ekonomers verksamhet. Dessa kommer att hjälpa oss med analysen om vad som är ett fungerande upplevelse koncept, och kanske en insikt hur även kulturella skillnader påverkar detta samt hur man skall se på upplevelser inom finsk verksamhet.

Några intressanta punkter som är viktiga inom upplevelse ekonomin enligt boken.

Industrialiseringen är över och en sorts upplevelse ekonomi är ett måste mer en ett val i dagens ekonomi.

För att en upplevelse skall fungera optimalt skall man fokusera på balansen samt stärka dessa element: Entertaiment, Educational, Estethic och Escapist( Figure 2-1, the experience realms sida 30). Man frågeställare sig även mycket till hur man får kunderna att känna en personlig upplevelse kring produkten hur man kan nå identitet hos kunden utan att ”sälja”.

De räcker inte mera att de köper produkten minnet av upplevelsen är även viktigt.  Bra att minnas att denna upplevelse aldrig kommer att vara samma för 2 människor. Det handlar inte om att  roa kunderna utan få dem att aktivt delta i upplevelsen. På detta sätt kan man nå känslor och personliga intryck.

Jag tycker detta är intressant för om du tittar på artister som är kända gör dom sin egen grej utan samtycke från sin omgivning. De söker inte att sälja sina verk utan de gör de för sig själva. Detta gör att deras verk stannar personliga samt ärliga. Vilket ur min personliga synpunkt är de 2 starkaste komponentarna för en lyckad business.

 

Varför vill inte finska medborgare se modern scenkonst?

Corinne

Jag såg en intervju om Cirko festivalen som nu är på gån i Helsingfors) Nordens största ny cirkus festival som organiseras varje år trots finansiella svårigheter. För tillfället är WHS Finlands pionjär ny cirkus grupp. I intervjun tala Kalle nio (trollkonstnär och visuell artist) om hur underligt det är att de är en finsk grupp men eftersom det inte finns jobb eller publik för ny -scenkonst inom Finland och Skandinavien spelar de deras show 90 % i andra länder(särskilt Frankrike). Medan det finns både för teater samt klassisk musik stora satsningar samt vetskap.

Mitt mål är att skapa mera vetskap samt uppskattning för ny cirkus som en konst form och ändra den stereotypiska bilden vad cirkus har i Skandinavien.Min fråga är, är den finska publiken för blyg för nya konst former?

How to create a creative city?

Corinne

Jag råkade komma över en intressant artikel när jag sökte om information om estetisk samt känslomässiga upplevelser. Det är en intressant artikel som tangerar ämnet vad Alexander skrev in i bloggen den 8 maj (konst och kultur hur inverkar det på arbetsplatsen?)

Artikeln tar frågeställning hur man skapar en kreativ miljö för ett område eller stad. Och hur ett välplanerat urbant område kan leda till kreativitet samt ekonomisk tillväxt.(How to create a creative city? the viewpoints of Richard Florida and jane Jacobs)

Richard Florida har bl.a. skrivit en bok 2002(rise of creative Class). Han har stark akademisk bakgrund och uppskattad undersökare inom urban ekonomi, medan Jane Jacobs är ursprungligen journalist utan specifik akademisk bakgrund men en världserfaren persons som brinner för städers kreativitet. Hon har skrivit flera artiklar inom detta ämne.

De anser att vi går allt mera emot en kreativ ekonomi och därmed borde den urbanska miljön i städer även stöda detta. Jane tar bl.a uppe hur viktigt det ä att skapa ett område för olika människor, för att få olika människor att hitta till samma område för att utbyta information samt skapa. Hon nämner även hur viktigt det är med att ha artistiska områden i städer eftersom de skapar populära områden som blir trendiga områden, vilket skapar ekonomisk tillväxt.

Jag tycker det stämmer, men det är ett väldigt paradoxalt förslag eftersom artister oftast flyttar ut från de dyra områden till fattigare områden. Där det är billigt att bo och skapa. Eftersom kreativitet drar till trender så drar det ve rika människor vilket med ekonomisk syfte drar upp priserna vilket betyder att artisterna inte har råd att bo på dessa områden och flyttar bort.