Min informant är i chefposition och ledarposition i dennes kulturorganisation. Informanten berättade att hen är ansvarig för att arrangera kulturevenemang, vars syfte är att deltagarna i evenemangen skall få en inblick och få ta del av andra kulturer. Detta betyder i praktiken att min informant reser runt i världen för att hitta olika musiker, konstnärer och andra kultur relaterade personer för att bjuda in dessa att medverka i min informants olika kulturevenemang. Alla artister som går med på att delta i dessa evenemang får självfallet betalt för deras insatser.

Någonting min informant påpekade att var speciellt svårt gällande dennes ledarposition var att få allting arrangerat utan att det uppstår konflikter eller krockar mellan alla medverkande, som har då olika kulturella bakgrunder. Min informant berättade att om man kommit överens om att ett genrep skulle börja klockan 13:00 var det ändå inte säkert att alla artister och medverkande dök upp till denna tid. Detta på grund av att det i vissa kulturer inte ”hör till” att komma i tid. Vilket följaktligen krockar med min informants kultur, där det anses ohövligt att dyka upp försent och speciellt om det handlar om att man skall delta i något evenemang där alla är beroende av att alla är på plats o.s.v.

I dessa situationer berättade min informant att man måste ta några djupa andetag och inte stressa upp sig eller bli arg, eftersom att det inte löser någonting. Utan istället påpekade informanten att man måste kunna vara kreativ och snabbt kunna komma på lösningar, istället för att sätta energi på att bli uppgiven och ställa till med bråk. Samtidigt berättade min informant att hen med tidens gång har lärt sig att bättre hantera dessa situationer. Hen har numera  mera erfarenhet av kreativ problemlösning och kunna lösa problematiska situationer som kan uppkomma. Kreativa lösningar menar Koivunen (refererad i Koivunen & Rehn (red) 2009) att utvecklas genom att ledaren hittar lösningar på problem, men att ledaren inte slutar där. Utan istället försöker ledaren att utveckla lösningen att bli ännu bättre och ännu effektivare. Detta är någonting som min informant berättade att just hen har blivit bättre på under årens gång på sin arbetsplats.

Holden (2011) poängtera att en ledare måste kunna handskas med den komplexa relationen mellan den enskilda individens idéer om etiska värden och de ekonomiska och sociala värderingar som härleds ifrån de kollektiva kulturella aktiviteterna. Detta förklarar exakt det som min informant ställs inför. Det vill säga min informant måste handskas med de komplexa relationer som alla enskilda individer har som härleds från deras kulturella aktiviteter. Vilket exempelvis kan vara då att man inte dyker upp på överenskommen tid.

Min informants ledarskap i dennes arbetsplats präglas inte endast av kulturkrockar när det gäller praktiska saker, utan även av krockar gällande ”kulturen”. Det vill säga min informants arbetsuppgift är att arrangera och ordna kulturevenemang och för att lyckas med detta måste hen leda så kallade ”knowledge workers” som Ibbotson och Darsø (2008) kallade dem för. Min informant skall även leda vad det är som dessa knowledge workers presterar, d.v.s. musik, teater o.s.v. Informanten berättade att det är svårt att kunna leda själva ”kulturen” och att påpeka saker som fungerar/inte fungerar i de kontexter som min informant arrangerar. Detta är någonting som jag själv skulle anse vara jätte svårt, att tvingas gå och säga till någon att det där som du just nu gör (exempelvis något specifikt musikstycke, teaterstycke) inte fungerar nu i detta kontext. Det är denna problematik som Ibbotson och Darsø (2008) poängterade att ofta uppstår för just kulturledare.

// Maria

Nu har jag äntligen fått kontakt med min intervjuperson som varit bortrest under en längre tid. Min informant berättade om en specifik händelse i hennes arbete som jag tycker tydligt beskriver problematiken när det gäller att både leda människor med olika kulturella bakgrunder och att ”leda” kultur.

Informanten berättade att hen skulle ordna och dirigera en barnkonsert. Barnen som skulle delta i konserten hade till en viss del olika kulturella bakgrunder och kom från olika delar i världen. Detta betydde att en del av barngruppen inte pratade samma språk som min informant och majoriteten av de andra barnen. Min informant berättade att det krävdes en stor del kreativitet för att kunna få ihop denna konsert. Informanten berättade att hen försökte mycket visa med händerna till de barn som inte pratade samma språk och man uppmuntrade barnen att sjunga med i sånger så gott de kunde fastän de inte kunde språket. Därutöver försökte min informant att skapa en trygg stämning där även dessa barn med annat modersmål och kulturell bakgrund kände sig trygga att kunna sjunga sånger på sitt modersmål. Efter många om och men så lyckades min informant att få dessa barn att sjunga och dela med sig av sina sånger. I slutändan blev det en konsert där alla barnen sjöng alla sånger, oberoende på vilket språk sången gick. Knappast blev vartenda ord sjunget rätt hela tiden, men det var inte det som heller hade varit målet. Utan målet var att skapa en barnkonsert med barn med olika kulturella bakgrunder och olika nationaliteter samt modersmål att tillsammans skapa någonting unikt, vilket de lyckades med.

Ibbotson och Darsø (2008) skrev att en kreativ ledare måste vara flexibel i sitt handlande, uppmuntra och inspirerad. Enligt min åsikt visade min informant egenskaper på alla dessa tre. Min informant lyckades med att uppmuntra och inspirera dessa barn att dela med sig av sina egna kulturers sånger och att våga sjunga sånger på ett annat språk. I sitt handlande lyckades min informant att utan ett gemensamt språk för alla deltagare, ändå kunna skapa en konsert som fick stående ovationer. Informanten fick även dessa barn att våga ta del av andra kulturer och lära sig av andra barn, barn med annat nationalitet och annat språk. Detta anser jag att är väldigt viktigt, att barn redan i ung ålder få ta del av andra kulturer.

I just denna specifik situation anser jag att min informant även visade prov på krosskulturellt ledarskap, vilket  Avolio, Walumbwa och Weber (2009)  poängterar att blir allt mer viktigt i dagens globala värld. Min informant visade att hen tar i beaktande och accepterar alla barnens olika kulturella och nationella bakgrunder och värderar, i detta fall, deras kulturellt betingade sånger. Hudea (2014) skriver att krosskulturellt ledarskap handlar just om att acceptera andra människors kulturer och värden.

//Maria