Jag deltog inte på Astrid Huopalainens föreläsning och gör mina reflektioner om artikeln istället.
När jag läste artikeln fick jag en verklig a-ha upplevelse, det var som att läsa om min egen syster som är skådespelare/ regissör och som jobbat inom teaterbranschen sedan unga år. Vi har alltid i familjen lekfullt kalla henne för familjens bohem och ibland…eller kanske rättare sagt ofta funders på hennes kanske enligt oss mystiska val av livstil och beteende. Vi har undrat om det är något som alla i teatervärlden har gemensamt och denna artikel gav bekräftelsen till det! Allt som skrevs i artikel om livstilen, ekonomin, klädseln, gesterna, vanorna, boende, relationerna och även premiärsnacket (har varit med om ett antal av dessa) stämde mitt i prick med det min syster. Ävenom vi båda jobbar i den kreativa branschen, jag med artister ombord på ett fartyg och hon inom teater, så har vi en totalt annorlunda bild på våra arbeten. Min syster jobbar för att hon älskar det hon gör, hon har redan som liten bestämt att hon vill bli skådespelerska och för att få göra det hon älskar blir ekonomin ofta en sekundär, eller tertiär angelägenhet. Jag har hamnat i mitt arbete kanske lite av misstag och visst gillar jag det vad jag gör, men skulle aldrig kunna tänka mig att jobba med det utan att veta om jag får en tillräcklig lön för jobbet och kunna planera framtiden vidare, dock skulle jag inte vilja jobba med något som jag inte tycker om.
Precis som artikeln beskriver, så håller arbetslivet på att ändra sig och y-generationens krav på arbetslivet börjar likna allt mer den bohemiska livsstilen. Flexibla arbetstider, ett jobb som ger mening till livet och känns meningsfullt. Det är redan en längre tid sedan jag läste en blogpost om generation Y och hur de förhåller sig till arbetslivet, kolla den här. Jag kan själv medge att jag är en av dessa generation y:s ungdomar, istället för att bara jobba vidare då arbetet börjar kännas meningslöst och inte mera så givande, så blir jag på studieledighet för att ta en liten paus och göra något jag verkligen gillar att göra med risken att inte klara av det ekonomiskt i långa loppet.
Jag har nu jobbat i den kreativa branschen i tio år och mina kolleger är en salig blandning av dessa generation y- unga vuxna och bohema, kreativa artister. Precis som artikeln nämner att det är viktigt för skådespelare att synas med de rätta människorna inom branschen, så är det precis det samma ombord på ett fartyg. Artisterna tar foton med varandra och det är lönsamt att synas tillsammans med de större och kändare artisterna. Jag upplever att kreativa människor behöver otroligt mycket bekräftelse om sitt jobb och det är viktigt att hela tiden berätta och föräskra dem om att de är bra på vad de gör. Vi har även lite av dessa samma ritualer som på teatrar, mycket kramande och kindpussande och lyckönskningar innan man stiger på scenen. Det är viktigt att hela tiden skapa en ”bra fiilis” och ge mycket utrymme för teamet att göra saker på sitt eget, kreativa sätt utan för strikta begränsningar eller regler.
// Johanna
