När jag nu tänkt igenom mera mina intervjuer med mina informanter och lyssnat noga, studerat deras svar och begrundat på de likheter dessa personer har, kan jag påstå att Sutherland kan ha rätt i sina teorier om hur ledarpersoner blir till.

Han diskuterar att ledarpersoner kan känna sitt lockande redan från ung ålder och att de ofta har ledats till sina poitioner från de små påverknaningar de känt som yngre och olika erfarenheter som kan  kopplas ihop med evenemang och kultur. Personer som konsumerat kultur redan som liten, och som haft ekonomiska möjligheter till att delta i mera och grundligare erfarenheter inom dessa områden, har en större chans att bli ledare inom olika områden och bli större delar av kulturevenemangs-ordnande och arbetsgrupper.

Min första informant kände att planering och praktiska frågor var hennes grej. Att vara med i så mångsidiga uppgifter och arbetsgrupper var enligt henne väldigt roligt och hon strävade gärna till att få jobba med liknande i framtiden. Min andra informant kände lika. Enligt honom hade han redan tidigare hamnat in  olika grupper och arbetsuppgifter genom sitt intresse i att vara med i evenemang och att umgås med många olika stora arbetsgrupper. Enligt dem båda var det roligaste att se ens egna planer förfyllas och att se att man kan få stora saker gjorda med att samarbeta. Det roligaste enligt min senare informant var även att använda sig av nya ideer och att prova på nya saker för att bygga upp tidigare erfarenheret ännu mer.

Det var mycket intressant att se hur dessa två olika sorters arbetsgrupper och evenemang har en lite liknande planstruktur, ett mindre och mer begränsat evenemang ordnas i prncip på ett väldigt lika sätt som ett större men man kan se att arbetsfördelningen kan vara olik. I en större arbetsgrupp har alla en mer specifik uppgift, man hjälper varandra men har sina egna uppgifter som man litas utföra. I en mindre arbetsgrupp, och i ett mindre evenemang kan man få som planerare och arbetare utföra många olika sorters uppgifter och får erfarenhet av de alla olika delarna som bygger upp helbilden.

Det jag lärde mig av mina informanter stämde överens med vad jag tidigare läst i både Arcodia och Barker och av Perry, Foley och Rumpf. Enligt dessa olika texter  kunde man se en skilnad i arbetsfördelning ibland de olika evenemangen och att olika evenemang är i olika byggda i allmänhet. Som jag tidigare nämnt har de olika evenemang olika intressepunkter och dessa stresspunkter bästemmer vad som satsas mest på i de olika evenemangen.

Ciao,

Henna

Min andra intervju var med inrikesansvarige i studentkåren. Han tog hand om studenttraditioner och evenemang för studentkåren och dess kontakt med studentföreningar.

Han hade haft en stor del av arbetetunder vappens vappmiddag och vårdbergets firande med Brahe Djäknarna. På Vårdberget var det viktigaste att se till att allting fungerade i praktiken, se till att allting så ut som det skall och att säkerheten fungerade. Studentkåren hade dagen före irandet sett till att vårdberget så städigt ut och hade fått flytta t.ex. en bajamaja för att ha utrummet rätt för kören etc. Det var ett bekant mönster från tidigare och han hade hoppats allting skulle gå som förrut eftersom tradition var viktigt.

Det svåraste var att se till att ha en insyn i alltiong och hålla trådarna tight. Vårdbergets publik stod ju på omkr. 2000 personer och samtidigt skulleman ha koll på vappmiddagen som skulle hända där på. Det roligare var vappmiddagen där man ficjk använda sig av mer egna ideer och liknande eftersom vårdbergets händelser skulle följa relativt strikt scema.

Han höll kontakt med samarbetspartners via mail och få möten. Man behövde inte ha mycket kontakt eftersom traditionen var så pass gammal att alla partners var bekanta med systemet och dess ordnande. Jag frågade till sist hur han blivit medryckt till så mycket evenemang ordnande och hur han blivit intresserad av allt detta. -Han svarade att han varit tidigare prokurator för NN och varit medlem i många olika större föreningar och via dem varit med i en massa evenemangplanerande. Han kände redan tidigt att han behövde mer arbete än vad vanliga studeranden eftersom han varit så van med att ha fullt upp och evenemangordnandet i studentkårens namn var en hedersuppgift han gillar.

Den sista frågan kom jag på eftersom jag lästa i Sutherlands studier att människor ofta egnageras till större kulturella uppgifter redan som yngre då d påverkats av sin omgivning och speciellt föräldrars kulturella intresse. Personer i högre ställning har ofta varit påverkade av att de varit inblandade i tidigare evenemang ordnande och varit med om större planeringsskeden tidigare. Denna teori stämde på min informant eftersom han förklarade att han tidigare varit mycket inblandad i olika planeringar och evenemangordnande och därför känt sig lockad även av arbetet som studentkårens inrikesansvarig.

Ciao.

Henna

Nu har jag fått gjort mina intervjuer och detta inlägg skall handla om ett av dem.

Mina förväntningar, som påverkats av vad jag läst till dess gick ut på att jag tänkte mig att alla personer i ett samarbete inom projektledning och arbetet i evenemangen skulle gå ut på många olika uppgifter, personliga för de grupper och skulle kanske ta ut varandra.

Jag tänkte mig att personerna har sina egna upggifter och att sammarbetet skulle fungera så länge alla håller till sitt och gör sitt utan att eventuellt blanda sig i annat. Viktigaste skulle jag trott är att man har koll på sina uppgifter, allt som man skall vara medveten om och kolla sina källor.

Min första informant hade arbetat som praktikant i Turku Design Festival. Före intervjun hade jag förberet frågor och vad jag ville undersöka eller ta en djupare titt på var hur man arbetear inom så stora evenemang och vad det är man kan få göra. Jag ville veta hur hon fått jobbet, vad hon fått som uppgifter och vad hennes erfarenheter gick ut på. Jag ville även veta hur svårt det var och om allting gick som planerat, är det svårt att få allting planerat på första kastet eller finns det något som hon och hennes grupp fick omkalkylera för att få det att fungera.

Min informant berättade att hennes uppgifter gick långt ut på att hålla kontakten mellan de olika parterna i festivalens. Eftersom festivalen är så stor, det fanns loppis, butiker och bl.a. fashionshow. Det händer mycket samtidigt så det krävde planering och att hålla kontakt via mail, telefon och ibland fråga flera gånger efter de olika parternas uppgifter. Min informant skulle uppehålla en blogg, hon skulle hålla kontakt med de andra som hade olika punkter under festivalen. Tidsplanen var kort och det överraskade henne till en början att man tog så lite tid på sig att få ihop hela schemat. Det var roligt enligt henne och hon skulle verkligen rekommendera jobbet till alla intresserade. Hon hade lärt sig hur ett evenemang skall ordnas, vad det kräver dvs. mycket arbete och organisation. Enligt henne är det viktigaste att hålla kontakt med de olika cheferna och delarbetarna, att hålla koll på allting.

Det svåraste enligt min informant var bloggarbetet där hon var ofta osäker på vad som skulle intressera läsarna och hur hon skulle presentera allting. Det var mycket arbete både hemma och på kanslier där man skulle uppdatera facebook och de olika medierna. Hon lärde sig om designvärlden och hon hade t.o.m. tänkt sig att det skulle vara mer arbete än det i slutet visade sig vara. Hon lärde sig även nya sidor av sig själv och blev mer intresserad av projektarbeten i framtiden, hela upplägget av arbete och att få arbeta med praktiska arrangemang var för henne mycket roligt.

Tack!

Henna

Jag har fortsatt läsa om olika projekt och hur dessa leds. I samband med detta kom jag fram till att projekt och projektarbete samt evanemang kan fördelas i olika skikt och dessa skikt har sina egna uppgifter och eventuellt sina egna lednings och planeringsorgans. Dessa organs samarbete gör att allting fungerar.

Enligt Arcodia och Barker, (The Employability Prospects of Graduates in Event Management: Using Data from Job Advertisements) kan man dela in projektledning och evenemanghantering i tre olika grupper av evenemang. Det finns sportevenemang, affärsevenemang och kulturevenemang.

Dessa tre skiljer sig från varandra enligt de olika arbetsfördelningarna, evenemangens storlek och de särskilda intresseområdena. Affärsevenemangen innefattar olika möten och utbyteshandel medan kultur evenemang går ut på att man kan besöka utställningar och festivaler. Sportevenemang kretsar kring sport, Olympiska spelen, fotbolls VM och mindre nationsenliga tävlingar.

Det viktigaste i texten är att man skall förstå att alla dessa evenemang ordnas och uppehålls på olika sätt eftersom man har olika mål i sikte. Affärsevenemangen utgår ifrån att man skall bli bekant med nya varor och sälja, dessa kretsar runt konsumtion och marknadsintresse medan kulturevenemang kan ofta vara för välgörings skull.

Alla dessa evenemang kräver samarbete inom de olika sociala fälten. Alla fält skall hålla en respekterande kontakt med varandra och genom att tilldela sin samarbetare all sin information och är öppen kan man nå en stabil arbetssituatuin enligt Arcodia.

Enligt en undersökning gjord av Perry, Foley och Rumpf 1996, kan det anses att projektarbeten och evenemangindustri finns tio olika enheter som skall kopplas ihop och samverka i bland de olika partners. Ledningen, budgeteringen, tids- och arbetsplanering, marknasföring och förhållande av sponsorskap. Dessa är de materiella enheterna medan de sociala enheterna är mediarelationerna, ledandet av mänskiliga resurser och uppehåll av de olika nätverk. Dessa kan även delas in i fem olika kontextuella enheter eller grupperingar.

Ciao

Henna

Ja just det. Något skall jag få gjort.

Jag har haft det svårt att komma fram med idéer för projektarbetet jag skall arbeta med men nu har jag en plan jag tänker gå med. Jag har som plan att läsa mig in på kulturell verksamhet och projektarbetet i praktiken, jag har intervjuat en person som jobbat som praktikant på Turku Design Festival och jag skall använda mig av denna intervju för att få en inside bild på hur det är att jobba med ett stort projekt och på en så kort och intensiv tid. 

Enligt vad jag läst är det viktigt att hålla styr på de olika lösa banden man har inom ett projekt. Enligt mig består projekt av många olika personer och programpunkter eller händelser som allting sker samtidigt. Detta kan vara en svår uppgift men eftersom saker och ting lätt vill gå dit lyckan tar det. Ibland sker saker som inte planeras och allting kan inte i allmänhet planeras från början till slut. Man kan hoppas att allting kan ordnas utan överraskningar men ofta sker det oförväntade vändningar. Men en bra plan går alltid att töja på och forma för att passa de överraskningar som sker på vägen.

Med intervjun och denna uppgift vill jag få en klarar bild på projektverksamhet och organiserande inom kultur. Med den information jag kommer att samla och de erfarenheter jag får ta del av i mina intervjuer kommer jag att kunna förbereda mig bättre inför i sommar då jag skall arbeta på RuisRock festivalen.

Ciao,

Henna

Being in between- av Tanja Vilén fick mig idag att fundera på hur brett fältet för kulturproduktion egentligen är. Enligt henne finns det mycket i vårt samhälle som allting händer samtidigt. Paradoxical co-existance kallar hon det och enligt mig stämmer detta mycket väl. Dessa finns och påverkar oss samtidigt men relativt oberoende av varandra. Kultur som ett konsumtionsslag är en enhet och under dåliga tider konsumeras dessa mindre överlag, men som olika enheter är de olika tilldragande beroende på åskådarens personliga behov.

Kultur är något man producerar och det består av så många olika fält av konst, alla inuti en och samma värld. Genom produktionen av kultur bereder man utrymme för många olika uttrycksformer, vissa mer traditionella än de andra. Musik i symfoniorkestern kan enligt mig inte jämföras med konst i bildform, eller eventuellt inte ens teater. Dessa är olika skikt och former av ett och samma. De är kultur men uppskattas av åskådaren på olika sätt. De konsumeras på ett varierande sätt.

Vilén beskriver operan och dess symfoniorkester som en enhet eller en organisation där allting lever på sitt sätt, det evalverar och förbättrar sig som en process. Dess individuella struktur kan enligt mig jämföras med teaterproduktion, lika som man inom teater förbättrar sig och ändrar uppbyggnaden och grupper inom de olika delarna av organisationen, tävlar man sinsemellan med en ledare som håller spelet igång.

För att skapa måste de olika individerna i en opera organisation arbeta tillsammans för ett gemensamt mål. Vilén nämner parallella produktioner. Dessa är olika från en opera eftersom man saknar de visuella interpretationerna, de är halvfärdiga och förbättrar varandra. Man samarbetar för ett större mål men konflikter är oförnekliga.

Man har följt med dehär organisationerna från flera olika håll och som vetenskapliga betraktare har man märkt att de olika organisationerna inom kulturproduktion och speciellt ledarkapen och dess roll i organisationen, har ett visst beroendeförhållande till de olika personligheterna inom organisationen. Identiteterna som samarbetar har traditionsenligt en påverkan på varandra och speciellt diversiteten gör det möjligt för organisationen att ha något så kallat ”skiftande cirkel av identiteter” som beskriver ett spel där de olika identiteterna, personerna och professionerna gör att ståndpunkten och organisationens koncentrerade mål har ett visst skift igenom arbetets gång. Hybrida identiteter inom en orgnisation beskrivs som olika polaricerade identiteter som står varandra i konflikt men som slutligen samverkar i en blanding av dem båda.

Gästföreläsningen av Astrid Huopalainen var mycket intressant. Jag kunde stanna endast halv eftersom jag var tvungen att delta i en annan föreläsning på kvällen. Under föreläsningen diskuterades olika sorters ledarskap och hur denna har ändrat under de senaste åren. Man kan leda organisationer på flera olika sätt, man kan dela ledningsuppgifterna eller vara den dominanta ledaren. Enligt undersökningar är det dominanta ledandet föråldrat, eller har börjat bli mindre vanlig i samhället. Man har börjat anse att ledning är något mer än att leda ett folk, eller en grupp. Man skall inte bara bestämma över andra utan ledarskap är något man delar med andra, samverkar och jämlikt diskuterar.

Det var intressant att höra hur ekonomer och t.ex konstvetare, de mer kreativt inställda har möjlighet att tillsammans åstadkomma ett fungerande företag. Enligt mig låter detta briljant eftersom dessa två parter kan dela på bördan jämt. För den kreativa parten finns så långt arbete med att skapa nytt och hålla koll på vad publiken vill ha, bakom kulisserna är det såvida mycket klokt att ha den andra parten att hålla koll på ekonomiska uppgifterna.

I texten vi skulle läsa till gästföreläsningen kallas de kreativa parterna för de bohema. Dessa bohema lever ofta med låga inkomster som blir till av små petitessjobb som bär lite pengar in, dessa är inget att försäkra sig över. De bohema är vana med att leva med lite pengar, för dem är livet en annorlunda erfarenhet än för ekonomer som i vissa fall lever för sina pengar och inte tvärt om. På grund av denna tankegång är det naturligt för de kreativa, de bohema att inte ha lika djupt insatt koll på ekonomiska tabeller och hur man redovisar sitt förbruk och sina inkomster. I detta fall stiger ekonomutbildade fram i företag och är viktiga för att hålla dessa i gång. I ett sådant företag kan jag lätt tänka mig att dessa parter är jämlika, eftersom utan ekonomen skulle pengarna kunna kretsa i olika omlopp är och där. Företaget skulle klara sig kanske ett år men inte längre eftersom man ofta behöver en plan för sina pengar i ett företag.

Ekonomen är dock inte något mer viktig än den kreativa parten. Den bohema kreativa parten står för motivationen i det hela, det är hen som designar och ger företaget en mening och sin existens, utan en produkt finns inget att sälja och utan att den kunskap och erfarenhet som dessa två parter har gemensamt skulle ingetföretag finnas till.
De bohema har en naturlig talang för att improvisera på ett helt annat sätt än ekonomerna. Visst kan ekonomer improvisera men de känner knappast den sanna viljan att var spontan och att ta en risk. I ekonomin handlar allting om att räkna risken i det spl man spelar och handla enligt vad som är bäst för företaget och ens initsiativ. Det som är initsiativt för en ekonom är helt annat än för den krativa bohema parten. Enligt mig fungerar ett blandat företag precis pågrund av att man blandar dessa två naturer, den spontana bohema persionligheten och det väl uträcknande och riskmedvetna ekonomiska synen.

I texten nämns ett citat ”art for art’s sake”, flera gånger, även på franska. Jag har läst samma ord ytterligare av Oscar Wilde. Dessa ord betyder för mig att de bohema, så som det redan framhävts tidigare, lever sitt liv för att leva och skapar sin konst för sin passion. Det betyder inte lika mycket att få betalt för sina verk som att faktist ha chansen att få skapa dem. De verk dessa kreativa skapar har en större betydelse i sinnet än i pengar. Det är har som ekonomen kan stiga fram och göra det som är bekant för hen, att organisera de uppgifter som går mellan skaparen och betraktaren, tillverkaren och konsumenten.
Kreativt entrepenörskap går ut på att finna balansen mellan dessa två parter och föra dem samman inom samma företag och under samma tak. Genom att utveckla de båda parternas styrkor kan man nå gemensamma mål och drömmar. Gemenskapet och samarbetet mellan dessa två parter kan leda till verk som ingen dera kunde skapa ensam. Enligt mig hänger denna samarbete endast på att man lyssnar på varandra och är jämnstälda. Ingendera part är viktigare, trorts att man kan se hur ekonomer och de ekonomiskt inriktade entrepenörerna tar över och man lämnar mindre plats i samhället för de kreativt inriktade vill jag hävda att de är båda lika viktiga.

//Henna