Lifestyle Meets Market: Bohemian Entrepreneurs in Creative Industries

I den här artikeln av Eikhof och Haunschild diskuteras livsstil och den kreativa industrin. De talar om en syn på konstnärlighet utifrån ett perspektiv för ”konst för konstens skull”. Det anses vara en stor inspiration till många konstnärers motivation att arbeta med konst. Konstindustrin är mycket svår och handlar väldigt mycket om att marknadsföra sig själv och att vara sin egen manager.

Många om inte de flesta konstnärerna eller artisterna arbetar som egenföretagare eller med snutt-jobb och kortare projektarbeten. Därför är det många som måste lita på sin egen förmåga både som artist och som firma. Många tycker dock att de lever ett liv som hamnar någonstans mitt emellan, och artister ser sig själva som väldigt bohemiska. I artikeln kallar man dessa människor för bohemiska entreprenörer. Den bohemiska livsstilen har klassats av spontanitet och sporadiska inslag, att leva från hand till mun, av arbetslöshet och mycket mer. Arbete betraktades inte heller som ett sätt att få ihop något att leva för utan som ett redskap för att genom konsten uppfylla sig själv. I dagens läge är det svårare att klassificera bohemer i den klassiska meningen, eftersom också konsten industrialiserats, moderniserats och allt har blivit annorlunda genom teknologins utveckling också. En sak som inte har förändrats är artisternas livsstil i samband med arbete, som ännu tenderar att vara väldigt inflätade i varandra.

I till exempel Tyskland så är det mycket vanligt att man arbetar med en uppsättning på teatrar och arbetskontraktet gäller för endast den perioden. Kontrakten ligger ofta på ett år och är förhållandevis säkra om man jämför med marknaden på andra ställen. Även om det är bra så hamnar de också att ta andra jobb utanför teatern och måste även satsa på att få större roller vilket många tävlar om. Det betyder också att man måste röra på sig mycket och man måste kunna flytta runt, därav är det många som lever just så som det bohemiska livet beskrivs. De måste hela tiden kunna vara på olika ställen och kan ha ett jobb hundratals kilometer från det ställe man skall uppträda på under kvällen, bara för att hålla sig ute på marknaden och skapa de rätta kontakterna. Artister talade också om att det var viktigare att håla goda kontakter till människor inom teatern och att det var viktigare att uppskattas av regissörer än av publik. De tyckte inte heller att de gick till jobbet utan till teatern, vilket också kanske talar för tankesättet ”konst för konstens skull”.

Att leva och/eller bo i en bohemisk miljö är kanske något som man helt enkelt måste göra för att hålla sig inom de rätta kretsarna. Att vara beredd att helt enkelt dela kulturen och leva i den till förmån för ekonomisk vinning och materiella tillgångar, något som inte heller går om man skall kunna vara mobil och alltid redo att vara på väg dit var jobbet finns. Detta är saker som de flesta med ”vanliga” jobb inte skulle kunna tänka sig, osäkerheten och det att man inte riktigt kan planera något helt och hållet utan alltid måste kunna anpassa sig efter vilka tillfällen och möjligheter som ges eller framkommer.

Även om den bohemiska livsstilen har förändrat sedan man först började tala om konstnärer som en egen klass så är området väldigt osäkert även idag. Det är inte många som har fasta tjänster och som kan känna sig väldigt säkra i jobb inom kultursektorn. När det finns efterfrågan och utbud är det bättre men i ekonomiskt svåra tider kan man också tänka sig att kultur för den vanliga människan inte känns lika viktig och man har kanske inte råd att prioritera den. Det märks också i musiklivet att många har ett helt annat förhållande till konsten, kan jag av personlig erfarenhet säga. På sin höjd kan man få bensinpengar och lite mat för att köra 200 kilometer och uppträda någonstans. Många arrangörer förväntar sig att man skall göra allt gratis eftersom man ”får” visa upp sin konst, så är det säkert inom många andra konstformer också. Konstnärer är bland de få yrken, om man så vill, där det förväntas att man inte skall ta betalt och liknande. Det är inte möjligt att säga samma sak åt en rörmokare, ”fixar du rören och om det blir bra så kanske vi kan betala dig nästa gång, en liten slant i alla fall”. Vill man lyckas inom konsten så kanske det är nödvändigt att anamma en bohemisk livsstil, just för att inte gå miste om de få chanser som ges inom den här industrin.

Även om artikeln i sig beskriver teater världen så är den förmodligen inte mycket olik för artister inom andra konstformer. Personligen tror jag att ”konst för konstens skull” är en bra sak som håller konsten autentisk, men skulle det någon gång vara en mer förstående marknad för konst där det kan garanteras arbeten kanske det uttrycket skulle försvinna, då kanske konst kunde vara ett yrke för fler människor. Inom konsten är det svårt att hitta saker mellan bohem och yrke, därav kanske tanken om konst för konstens skull lever kvar, för att många som sysslar eller sysslat med konst hela sitt liv aldrig fått uppleva samma trygghet som många med ”vanliga” 8-16 jobb upplever.

// Andreas Kaján