Nu har jag äntligen fått kontakt med min intervjuperson som varit bortrest under en längre tid. Min informant berättade om en specifik händelse i hennes arbete som jag tycker tydligt beskriver problematiken när det gäller att både leda människor med olika kulturella bakgrunder och att ”leda” kultur.

Informanten berättade att hen skulle ordna och dirigera en barnkonsert. Barnen som skulle delta i konserten hade till en viss del olika kulturella bakgrunder och kom från olika delar i världen. Detta betydde att en del av barngruppen inte pratade samma språk som min informant och majoriteten av de andra barnen. Min informant berättade att det krävdes en stor del kreativitet för att kunna få ihop denna konsert. Informanten berättade att hen försökte mycket visa med händerna till de barn som inte pratade samma språk och man uppmuntrade barnen att sjunga med i sånger så gott de kunde fastän de inte kunde språket. Därutöver försökte min informant att skapa en trygg stämning där även dessa barn med annat modersmål och kulturell bakgrund kände sig trygga att kunna sjunga sånger på sitt modersmål. Efter många om och men så lyckades min informant att få dessa barn att sjunga och dela med sig av sina sånger. I slutändan blev det en konsert där alla barnen sjöng alla sånger, oberoende på vilket språk sången gick. Knappast blev vartenda ord sjunget rätt hela tiden, men det var inte det som heller hade varit målet. Utan målet var att skapa en barnkonsert med barn med olika kulturella bakgrunder och olika nationaliteter samt modersmål att tillsammans skapa någonting unikt, vilket de lyckades med.

Ibbotson och Darsø (2008) skrev att en kreativ ledare måste vara flexibel i sitt handlande, uppmuntra och inspirerad. Enligt min åsikt visade min informant egenskaper på alla dessa tre. Min informant lyckades med att uppmuntra och inspirera dessa barn att dela med sig av sina egna kulturers sånger och att våga sjunga sånger på ett annat språk. I sitt handlande lyckades min informant att utan ett gemensamt språk för alla deltagare, ändå kunna skapa en konsert som fick stående ovationer. Informanten fick även dessa barn att våga ta del av andra kulturer och lära sig av andra barn, barn med annat nationalitet och annat språk. Detta anser jag att är väldigt viktigt, att barn redan i ung ålder få ta del av andra kulturer.

I just denna specifik situation anser jag att min informant även visade prov på krosskulturellt ledarskap, vilket  Avolio, Walumbwa och Weber (2009)  poängterar att blir allt mer viktigt i dagens globala värld. Min informant visade att hen tar i beaktande och accepterar alla barnens olika kulturella och nationella bakgrunder och värderar, i detta fall, deras kulturellt betingade sånger. Hudea (2014) skriver att krosskulturellt ledarskap handlar just om att acceptera andra människors kulturer och värden.

//Maria