Nu har jag fått gjort mina intervjuer och detta inlägg skall handla om ett av dem.

Mina förväntningar, som påverkats av vad jag läst till dess gick ut på att jag tänkte mig att alla personer i ett samarbete inom projektledning och arbetet i evenemangen skulle gå ut på många olika uppgifter, personliga för de grupper och skulle kanske ta ut varandra.

Jag tänkte mig att personerna har sina egna upggifter och att sammarbetet skulle fungera så länge alla håller till sitt och gör sitt utan att eventuellt blanda sig i annat. Viktigaste skulle jag trott är att man har koll på sina uppgifter, allt som man skall vara medveten om och kolla sina källor.

Min första informant hade arbetat som praktikant i Turku Design Festival. Före intervjun hade jag förberet frågor och vad jag ville undersöka eller ta en djupare titt på var hur man arbetear inom så stora evenemang och vad det är man kan få göra. Jag ville veta hur hon fått jobbet, vad hon fått som uppgifter och vad hennes erfarenheter gick ut på. Jag ville även veta hur svårt det var och om allting gick som planerat, är det svårt att få allting planerat på första kastet eller finns det något som hon och hennes grupp fick omkalkylera för att få det att fungera.

Min informant berättade att hennes uppgifter gick långt ut på att hålla kontakten mellan de olika parterna i festivalens. Eftersom festivalen är så stor, det fanns loppis, butiker och bl.a. fashionshow. Det händer mycket samtidigt så det krävde planering och att hålla kontakt via mail, telefon och ibland fråga flera gånger efter de olika parternas uppgifter. Min informant skulle uppehålla en blogg, hon skulle hålla kontakt med de andra som hade olika punkter under festivalen. Tidsplanen var kort och det överraskade henne till en början att man tog så lite tid på sig att få ihop hela schemat. Det var roligt enligt henne och hon skulle verkligen rekommendera jobbet till alla intresserade. Hon hade lärt sig hur ett evenemang skall ordnas, vad det kräver dvs. mycket arbete och organisation. Enligt henne är det viktigaste att hålla kontakt med de olika cheferna och delarbetarna, att hålla koll på allting.

Det svåraste enligt min informant var bloggarbetet där hon var ofta osäker på vad som skulle intressera läsarna och hur hon skulle presentera allting. Det var mycket arbete både hemma och på kanslier där man skulle uppdatera facebook och de olika medierna. Hon lärde sig om designvärlden och hon hade t.o.m. tänkt sig att det skulle vara mer arbete än det i slutet visade sig vara. Hon lärde sig även nya sidor av sig själv och blev mer intresserad av projektarbeten i framtiden, hela upplägget av arbete och att få arbeta med praktiska arrangemang var för henne mycket roligt.

Tack!

Henna