Astrid Huopalainens gästföreläsning var redan en tid sedan men tyvärr så hann jag inte på den då och har inte heller hunnit kommentera på artikeln hon ville att vi skulle läsa. Men bättre att göra saker sent än aldrig så jag kommer nu med detta inlägg berätta om mina tankar som väcktes då jag läste artikeln ”Lifestyle Meets Market: Bohemian Entrepreneurs in Creative Industries” av Doris Ruth Eikhof och Axel Haunschild.

Bohemt för mig har alltid varit något som är avslappnat, känslomässigt och ”oplanerat”, sättet som artikelns författare talar om begreppet och livstilen anser jag att passar bra ihop med min tidigare uppfattning.

Jag har även varit med om konstnärer, speciellt skådespelare, som jag intervjuat eller diskuterat med om deras arbete, och vissa som jag känner närmare och de personerna kunde enkelt vara personer som svarat på forskningen eftersom de lever på ett likadant sätt i en likadan miljö med liknande människotyper. Personerna jag har diskuterat med arbetar i en grupp där allt görs av alla och alla är lika värda. Detta kan då innebära att det inte finns någon egentlig chef inom produktionen och att beslut skall nås tillsammans. Jag är verkligen för sammarbete och för att få allas röster hörda och därmed ett vettigt beslut, men jag anser att det finns en stor risk för fler problem bland gruppen ifall det saknas en projektledare. Ledarskap behövs för att hålla allt samman och möjligtvis genom ett neutralt perspektiv bestämma om saker som kan väcka för mycket starka och varierande känslor hos andra.

Min uppfattning av artikelns resultat är att en bohemlivsstil passar väldigt bra in i den kreativa industrin men att det är svårt att komma in i de bohemas bubbla ifall man inte själv lever samma livsstil. Kreativa industrin kräver flera personer som lever olika liv för på det sättet får man ett bra gäng ihop som borde kunna fatta bra beslut.

Inlägg om mitt projekt och kurslitteratur borde komma inom kort..

h// Emma