månadsarkiv: juni 2015

Projektarbetet klart!

Nu är jag äntligen klar med mitt projektarbete som jag slutligen bestämde att nämna ”Kulturledares och verksamhetsledares arbete”. Med hjälp av mina intervjuer försökte jag få svar på följande frågor angående kulturledares och verksamhetsledares arbete:

  1. Vilka är deras arbetsuppgifter?
  2. Hurdan ledarskapsstil använder de?
  3. Vilka egenskaper krävs av en bra kulturledare eller en bra verksamhetsledare?
  4. Vilka är de största utmaningarna i arbetet?

Kulturledares och verksamhetsledares arbete skiljer sig ganska mycket från varandra eftersom en verksamhetsledare oftast ansvarar för att ordna och organisera ett evenemang, medan en stads kulturledare har ansvaret för olika slags kulturtjänster. Det som dessa ledningspositioner ändå har gemensamt är att dessa ledare har mycket ansvar och arbetar med mycket varierande arbetsuppgifter med flera underordnade. Det krävs snabbt beslutsfattande och förmågan att kunna anpassa sig till olika situationer och till omgivningen.

Mina informanter, av vilka den ena är en stads kulturledare och den andra ett evenemangs verksamhetsledare, ansåg också att en viktig del av deras arbete är att skapa olika nätverk och knyta kontakter. Mina informanter berättade också att till deras ledarskapsstil hör till att ha diskussioner med  de anställda, att delegera uppgifter och ge frihet och ansvar till de anställda så långt som det bara är möjligt. De egenskaper som mina informanter ansåg att krävs av en bra kulturledare eller en bra verksamhetsledare skiljde sig inte så mycket från de egenskaper som krävs också av ledare i andra branscher.  Egenskaper som krävs är exempelvis organiseringsförmåga och förmågan att lyssna och diskutera. Det är också viktigt att kunna använda sin tid effektivt och att man hela tiden följer vad som händer i omgivningen och inom branschen. Den andra informanten nämnde att man ska leda genom exempel! Jag presenterar mina svar och mitt projektarbete närmare i avrapporteringen.

// Laura

Kurs litteratur Goods & Services arent longer enough.

Hej! Eftersom vi ännu väntar på svar från Wallmanns så har jag koncentrerat mig på att studera närmare en av mina favorit kurslitteratur val, Goods & services are no longer enough(B.Joseph Pine 11 James H.gilmore #)

Generellt sätt så skriver den om hur man ”stage :ar ” en ide och inte bara kommer med idéer utan någon slags dramaturgisk konklussion. Idéer finns det alltid det är hur du presenterar och medverkar kunderna runtom dessa som är det svåra. För det behövs kreativitet, unikhet och mod.

Efter att läst stor del av litteraturen finner jag många arbetsredskap både för framtiden samt i nuvarande jobb som experience marketing assistant på Fazer i Vanda. Här kommer några punkter som jag tänker beakta i vårt slut projekt.

Om vi börjar från grunden så har vi klart uppdelning av hur vi säljer en produkt och även om vi säljer samma produkt vad är det vi egentligen säljer?

Ex  kaffe bönor. Vi kan sälja dessa i påsar i butiken men om de säls i new york på ett fint lyx hotell kanske du gärna betalar 7 gånger mera eftersom u betalar för upplevelsen.

Att underhålla kunder är en sorts försäljning av upplevelse men enligt Joseph pine måste vi engagera kunderna få dem att känna något på tt sätt att de minns(dvs oftast ett personligt sätt). Det räcker inte att ha en bra produkt framme om de inte når kunderna på ett oförglömligt vis.(s.3#)

En lyckad upplevelse är dessutom inte endast att på ett emotionellt sätt röra kunderna utan enligt boken finns det 4 motpoler som skall uppnå balans.Ett recept för en lyckad upplevelse skall nå kunderna på ett estetiskt , emotionellt, interaktivt, minnesvärt samt intellektuellt vis.han kallar det för att (To engage the 5 senses,s.59).

Han talar också om att för många jobbare beter sig annorlunda på jobbet än hemma, han anser att för att en upplevelse skall lyckas måste den vara äkta dvs, finnas en passion och samhörighet. Både emellan kunderna och arbetarna samt arbetarna sinsemellan(s.112-113).

Inom upplevelse ekonomi är det viktigt att komma ihåg att kunderna är produkten. Pine talar om att våra personliga upplevelser är vårt baggage och fårar kontinuerligt våra värderingar och vem vi är. Därför söker kunderna kontinuerligt någonting nytt, för att lära sig och utvecklas, bli inspirerad och överraskad.(s.160-167).

Det finns andra intressanta aspekter som jag kommer med i nästa inlägg!

 

”Ever since Aristotle we have acknowledged the transformational power of theatre ”

Sista inlägg om litteratur, konst och bohemisk livsstil!

Lifestyle Meets Market: Bohemian Entrepreneurs in Creative Industries

I den här artikeln av Eikhof och Haunschild diskuteras livsstil och den kreativa industrin. De talar om en syn på konstnärlighet utifrån ett perspektiv för ”konst för konstens skull”. Det anses vara en stor inspiration till många konstnärers motivation att arbeta med konst. Konstindustrin är mycket svår och handlar väldigt mycket om att marknadsföra sig själv och att vara sin egen manager.

Många om inte de flesta konstnärerna eller artisterna arbetar som egenföretagare eller med snutt-jobb och kortare projektarbeten. Därför är det många som måste lita på sin egen förmåga både som artist och som firma. Många tycker dock att de lever ett liv som hamnar någonstans mitt emellan, och artister ser sig själva som väldigt bohemiska. I artikeln kallar man dessa människor för bohemiska entreprenörer. Den bohemiska livsstilen har klassats av spontanitet och sporadiska inslag, att leva från hand till mun, av arbetslöshet och mycket mer. Arbete betraktades inte heller som ett sätt att få ihop något att leva för utan som ett redskap för att genom konsten uppfylla sig själv. I dagens läge är det svårare att klassificera bohemer i den klassiska meningen, eftersom också konsten industrialiserats, moderniserats och allt har blivit annorlunda genom teknologins utveckling också. En sak som inte har förändrats är artisternas livsstil i samband med arbete, som ännu tenderar att vara väldigt inflätade i varandra.

I till exempel Tyskland så är det mycket vanligt att man arbetar med en uppsättning på teatrar och arbetskontraktet gäller för endast den perioden. Kontrakten ligger ofta på ett år och är förhållandevis säkra om man jämför med marknaden på andra ställen. Även om det är bra så hamnar de också att ta andra jobb utanför teatern och måste även satsa på att få större roller vilket många tävlar om. Det betyder också att man måste röra på sig mycket och man måste kunna flytta runt, därav är det många som lever just så som det bohemiska livet beskrivs. De måste hela tiden kunna vara på olika ställen och kan ha ett jobb hundratals kilometer från det ställe man skall uppträda på under kvällen, bara för att hålla sig ute på marknaden och skapa de rätta kontakterna. Artister talade också om att det var viktigare att håla goda kontakter till människor inom teatern och att det var viktigare att uppskattas av regissörer än av publik. De tyckte inte heller att de gick till jobbet utan till teatern, vilket också kanske talar för tankesättet ”konst för konstens skull”.

Att leva och/eller bo i en bohemisk miljö är kanske något som man helt enkelt måste göra för att hålla sig inom de rätta kretsarna. Att vara beredd att helt enkelt dela kulturen och leva i den till förmån för ekonomisk vinning och materiella tillgångar, något som inte heller går om man skall kunna vara mobil och alltid redo att vara på väg dit var jobbet finns. Detta är saker som de flesta med ”vanliga” jobb inte skulle kunna tänka sig, osäkerheten och det att man inte riktigt kan planera något helt och hållet utan alltid måste kunna anpassa sig efter vilka tillfällen och möjligheter som ges eller framkommer.

Även om den bohemiska livsstilen har förändrat sedan man först började tala om konstnärer som en egen klass så är området väldigt osäkert även idag. Det är inte många som har fasta tjänster och som kan känna sig väldigt säkra i jobb inom kultursektorn. När det finns efterfrågan och utbud är det bättre men i ekonomiskt svåra tider kan man också tänka sig att kultur för den vanliga människan inte känns lika viktig och man har kanske inte råd att prioritera den. Det märks också i musiklivet att många har ett helt annat förhållande till konsten, kan jag av personlig erfarenhet säga. På sin höjd kan man få bensinpengar och lite mat för att köra 200 kilometer och uppträda någonstans. Många arrangörer förväntar sig att man skall göra allt gratis eftersom man ”får” visa upp sin konst, så är det säkert inom många andra konstformer också. Konstnärer är bland de få yrken, om man så vill, där det förväntas att man inte skall ta betalt och liknande. Det är inte möjligt att säga samma sak åt en rörmokare, ”fixar du rören och om det blir bra så kanske vi kan betala dig nästa gång, en liten slant i alla fall”. Vill man lyckas inom konsten så kanske det är nödvändigt att anamma en bohemisk livsstil, just för att inte gå miste om de få chanser som ges inom den här industrin.

Även om artikeln i sig beskriver teater världen så är den förmodligen inte mycket olik för artister inom andra konstformer. Personligen tror jag att ”konst för konstens skull” är en bra sak som håller konsten autentisk, men skulle det någon gång vara en mer förstående marknad för konst där det kan garanteras arbeten kanske det uttrycket skulle försvinna, då kanske konst kunde vara ett yrke för fler människor. Inom konsten är det svårt att hitta saker mellan bohem och yrke, därav kanske tanken om konst för konstens skull lever kvar, för att många som sysslar eller sysslat med konst hela sitt liv aldrig fått uppleva samma trygghet som många med ”vanliga” 8-16 jobb upplever.

c848da13529076e9565e2ebc61bceb2e

// Andreas Kaján