månadsarkiv: maj 2015

Projektarbete

Har två år i rad varit med om det stora studerande evenemanget Pampas nationaldag som drar ca 2000 studerande från hela svenskfinland. Eftersom jag det här året var med som funktionär under olympiaden som ordnas under fredag dag fick jag en bättre inblick i evenemanget och insåg hur mycket jobb det krävs för att skapa ett evenemang som detta.

Har därför som projektarbete tänkt intervjua en som var med i årets ”pampasmafia” och i första hand fundera kring hur ett evenemang kan bli så stort och hur det har lyckats få så gott rykte att 2000 ”fattiga studeranden” bestämmer sig för att betala både för biljetten men också för resor och övernattning bara för att få vara med.  Det vill säga marknadsföringen måste fungera väldigt bra för att få så mycket människor. I andra hand har jag tänkt på organiserandet av evenemanget och hur det skiljer sig samt vad som är lika i planeringen jämfört med mindre studerande evenemang så som ”sitzar” som jag själv varit med och ordnat. Eftersom alla i pampasmafian har olika roller tänkte jag ännu försöka intervjua en annan av dem för att få en bredare inblick.

kurslitteratur; underground vs. mainstream

Ungdomar och unga vuxna är storkonsumenter av kultur. Det är främst den här åldersgruppen som går på festivaler och konserter och många följer aktivt de senaste modetrenderna. Graden av engagemang i dylika saker varierar från person till person, men vissa kan ta det som en personlig tävling att alltid hitta de nyaste ”inne” grejerna innan alla andra. Jonas Bjälesjö hävdar i boken Kulturell ekonomi (2007) att mainstream är något som ungdomarna vill undvika, då något blir för populärt förlorar det sin charm och är inte lika ”coolt” mera. Det här leder till att de hittar nyare grejer och lämnar det mainstreama bakom sig.

De unga vuxna har även en stor potentiell köpkraft. Det här är något som stora företag gärna vill utnyttja för att maximera sin försäljning, och försöker profilera sina varor så att de skulle passa in bland de senaste trenderna. Problemet med det här är ändå att då något har blivit en trend bland allmänheten har det redan tappat sin charm och edge bland alla hippa coola kids. Bjälesjö konstaterar att de stora företagen alltid kommer att vara steget efter då det kommer till att utnyttja trenderna för en ökad försäljning.

Ett dylikt dilemma har musikfestivaler. Musik är något som är väldigt personlig och med vilken man kan definiera sig som individ, man vill kanske identifiera sig med en viss grupp av människor. Hur kan musikfestivaler då hitta ett urval av band som lockar den största möjliga publik? Uppsättningen måst innehålla populära, kända band som lockar mainstreamen, men för att kunna ha en fortsatt verksamhet måste de även lyckas boka the  up-and-comers, som håller uppe graden av mångfald och diversitet. Gränsen mellan att försöka bevara sin cred och till att bli en sellout är hårfin, säger Bjälesjö.

RÅA Live står kanske inte helt inför samma dilemma, i och med att alla som uppträder gör det som coverbands. Men för att kunna fortsätta måste deltagarantalet hållas uppe, och därför är valet av band av en avgörande roll.

 

/Lisa

Kreativt ledarskap, något nytt eller det gamla vanliga?

Det här blogginlägget kommer att handla om kreativt ledarskap. Texten är baserad på Pat Thomson (2011), Creative leadership: a new category or more of the same?, Journal of Educational Administration and History, 43:3, 249-272.

Nya kategorier av ledarskap dyker ständigt upp.För att kunna förstå det kreativa ledarskapet är det enligt P. Thomson viktigt att vi åsidosätter det vi tidigare vet om kreativitet. Då vi talar om kreativt ledarskap skall vi alltså blicka in i framtiden för att kunna greppa vad det handlar om. Hur vi skall handla på ett nytänkande sätt för att nå bästa slutresultatet. Kreativt ledarskap och kreativt lärande hör ihop enligt Thomson och kan på så sett vara en form av pedagogiskt ledarskap.

Kreativt ledarskap har sin bakgrund i affärsvärlden var många företag har försökt hitta på ett nytt sätt att tänka. Om vi tar Google & Dreamworks som exempel kan vi se tydligt kreativt ledarskap. Dreamworks ledarskap handlar främst om att bygga upp så starka och välfungerande team som möjligt som sedan kan bolla idéer. Och Google har kommit upp med tankar kring en kreativ timme per dag på jobbet, var de anställda kan vara kreativa på det sätt som passar dem bäst. Vi kan alltså konstatera att kreativt ledarskap är en egen kategori inom affärsvärlden men är det också det inom den pedagogiska sektorn?

Kreativt ledarskap står bakom tankar som att lära lärare  att lära, ”Learn how to learn” (Stoll & Timperley). Det här är en tanke som enligt dem är väldigt central för 2000-talet. Arbetsmarknaden förändras och traditionella jobb börjar minska, det är nu viktigt att lära lärarna att tänka i bredare banor för att bättre förebereda eleverna för arbetslivet, ”the future is inevitable. The purpose of education is to teach students to adapt to it, rather than to act on it” . Det är i dagsläge dock svårt för lärare att tänka i kreativare banor då de är begränsade av riktlinjer uppifrån. För att lärare skulle kunna börja arbeta på nytänkande sätt borde de få fria händer uppifrån. Det finns dock alltid risker med att avvika från en traditionell och fungerande läroplan.  Thomoson skriver också att det redan finns kreativitet inom lärarna men de är så försiktiga med att använda den p.g.a. att de är rädda att göra något fel så eleverna får aldrig ta del av den. I dagsläge skulle det även vare viktigare än någonsin att få eleverna att tänka i kreativa banor då det traditionella lekande minskar allt mer och barn spenderar mer tid framför skärmar. Kreativitet skapar kritiskt tänkande, om vi inte får utlopp för vår kreativitet är det lätt att vi fastnar i andras kreativa tankar och utan kreativitet har vi även svårt att skilja på vad som är bra och dålig information. Thomson skriver även att osynligt lärande är den viktigaste formen av kreativt tänkande. Det viktigaste är att vi lär hur vi skall lära oss på ett bra sätt och inte endast samlar på oss information endast genom att lära sig utantill. Genom kreativt och osynligt lärande har vi alltså lättare att samla på och hitta information i framtiden.

Så kan vi konstatera att det finns något som kreativt ledarskap? Enligt Thomson är svaret ändå ja, trots ganska kritisk inställning gentemot det. Kreativt ledarskap existerar även inom den pedagogiska världen men det finns ett huvudsakligt problem, kreativt ledarskap tar aldrig fokus på bestraffning och saknar en s.k. ”Theory of power”.  ”The word power is customarily omitted from standard leadership and management texts which ignore what it is that teachers, students and parents know very well – that school leaders can use power wisely and justly, or they can abuse it”, Thomson, 2011, p. 259-260.

Så avslutningsvis vill jag säga att för det kreativa lärande skall fungera inom skolvärlden är det viktigt att det bildas en klar ”auktioritetsstruktur” och en ”theory of power”. Annars tror jag att det är ett modernt sätt att tänka och delar av det skulle i alla fall vara bra inför elevernas kommande arbetslivet

Kompetens i kulturorganisationer

En organisation är en samling människor med ett gemensamt mål som fungerar i samma riktning. För att organisationen skall fungera är det viktigt att det finns kompetens inom organisationen. Med kompetens avser jag människor som har olika färdigheter. För att kunna bevara kompetensen i en organisation är det viktigt att det finns någon form av kunskapshantering eller HRM-struktur. Organisationens medlemmar måste veta att de bidrar med någonting till organisationen för att känna sig motiverade, men hur skall egentligen HR förvaltas i en organisation?

Ett case jag analyserade i en annan kurs (HRM) handlade om hur en arkitektbyrå tappade sina bästa anställda. En arkitektbyrå kan enligt mig ses som en kulturorganisation då den bidrar med mervärde för den kulturella uppbyggnaden i samhället. Dessutom är ofta arkitektbyråer mer kreativa än traditionella organisationer då de alltid är tvungna att prestera de bästa möjliga riktningarna för att kunden skall välja just dem. I caset, HBR Case Study, EDWARD E. LAWLER III, ”Why are we loosing our best people” var problemet att organisationen fungerade på så många nivåer och kommunikationen höll inte mellan nivåerna. Den kulturella arkitektavdelningen ansågs också vara på en högre nivå än försäljningsavdelningen vilket frustrerade många anställda då de hade en briljant idé som inte gick att sälja p.g.a. dålig försäljningsteknik.

Lösningen i caset och som även många andra kulturorganisationer var att förbättra den interna kommunikationen. Minska på luckorna mellan förman och de anställda och cheferna borde vara mer insatta i organisationen. Olika mentorprogram var de äldre anställda finns som stöd för de yngre skulle också bidra till en lösning samt att ha en s.k. ”Open door policy” var de anställda kan komma med direkt feedback till sina chefer. Det viktigaste i organisationer är alltså att bevara stjärnkompetens, den kompetens som finns utöver det som behövs för att utföra arbetet, kompetensen som skiljer indivier åt. Stjärnkompetensen består av emotionell kompetens, som kan indelas i fem olika områden: Självinsikt, självstyrning, motivation, empati och social förmåga. HRM- I organisationens hjärta, A. Lindmark, kap 8, kompetens

Rekrytering, hur hänger det ihop med organisationskultur?

Sommaren börjar närma sig och det som känns mest aktuellt för tillfället är sommarjobb. Själv hör jag till en av dem som har en arbetsplats och jag är väldigt glad över det! Tiderna är inte de bästa och många företag sparar in, ofta genom att inte anställa extrahjälp till sommaren. Men hur skall man då lyckas få jobb i dagens värld? Jag var på en väldigt givande föreläsning i kursen professionella kompetenser var en representant för Mercuri Urval föreläste. Han talade mycket om att branda sig själv och söka till de ställen som kanske inte har öppen ansökan. Om du själv tar kontakt till en arbetsplats ger det ett gott första intryck till arbetsgivaren då du verkar intresserad och motiverad för att arbeta på just den platsen. Dock är det viktigt att ha kunskap om den platsen du söker till och det kan fås genom att t.ex. grundligt läsa företagets webbsidor. Och en viktig sak är att komma ihåg, det går inte att få jobb utan att försöka. Om du inte söker en enda arbetsplats kommer det heller inga svar. Jag känner att många idag är rädda för att ta personlig kontakt till företag, genom att t.ex. ringa eller gå in till platsen och fråga om en viss person. Om du endast söker på gemensamma ansökan är det väldigt svårt att ens bli upptäck så därför är mitt tips att bara våga, det värsta man kan få är ett nej.

Om vi sedan övergår till en mer akademisk syn på rekryteringsprocessen börjar den från personalplanering. Någon i organisationen utvärderar behovet av ny arbetskraft och ser var antingen nyanställning eller nedskärning skulle kunna behövas. Om ett anställningsbehov identifieras är det viktigt att det överensstämmer med organisationens kultur. Personalplanering påverkas av interna och externa faktorer. Interna faktorer kan vara att företaget bestämt sig för att formulera nya mål för verksamheten, t.ex. en ny strategi för företaget vilket kanske kräver fler anställda med ny kompetens. Interna faktorer är alltså faktorer som företaget själv kan påverka medan externa faktorer är sådant som företaget oftast inte direkt kan påverka, t.ex. konjunktursförändringar, ny teknolog eller ändringar i lagen. ( HRM- I organisationens hjärta, A. Lindmark, kap 3, rekrytering )

Då ett behov har identifieras gäller det att hitta rätt person för platsen. Företaget listar sedan de kompetenser en person bör ha för tjänsten och börjar sedan sökandet. Många större organisationer använder sig av någon form av hjälpmedel som t.ex. Belbins olika roller eller Myers Briggs test, MBTI(Myers-Briggs Type Indicator). Testet kan likna det som hittas här, http://www.humanmetrics.com/cgi-win/jtypes2.asp

Konst & Kultur,hur inverkar de på arbetsplatsen?

Konst och kultur är två väldigt svårdefinierade begrepp vi ofta hör i dagens samhälle. Människor njuter av konst och vill vara kulturella, men vad betyder det egentligen? För mig är konst det jag finner estetiskt tilltalande, alla kanske inte definierar det på samma sätt men det här är vad som känns rätt för mig. Dock är jag inte av den åsikt att allt jag finner som konst hör hemma på ett galleri, det är kritiker och kännare som får avgöra det. Då det kommer till kultur brukar jag dra skillnad mellan populärkultur (film,serier,populär musik osv.) och högkultur(Opera,teater,ballet osv.). För att få en bra allmänbildning och vetskap om vad man gillar är det viktigt att prova på bägge sorterna av kultur. Sport är också för mig en del av kulturen men det hör inte till begreppet konst.

Då det kommer till organisationer och kreativitet så anser jag att begreppen borde gå hand i hand. Det krävs fantasi och en vision för att grunda en organisation och då gäller det även att vara kreativ för att kunna uppnå de målen. Så för mig känns det som att alla framgångsrika organisationer på sitt sätt är kreativa. Många vill dra skillnad mellan kreativa organisationer och andra, och visst finns det organisationer som kräver mer kreativitet men det finns ändå kreativitet i viss mån i alla organisationer.

Då jag tänker på konst och hur det inverkar på en organisation så är det första som kommer upp i mitt huvud arbetsmiljö. Arbetsmiljön är jätte viktig för ett företag, om arbetstagarna tycker att arbetsplatsen är trevlig kommer atmosfären bli bättre. Det som jag känner att är en viktig del i arbetsmiljön är att personer själv skall ha möjlighet att ordna om och göra det trivsamt för sig. Om man t.ex. har ett kontor så borde arbetsgivaren uppmuntra arbetstagaren att inreda det på ett sätt som inspirerar honom/henne. Personligen jobbar jag i alla fall väldigt mycket effektivare och kreativare då jag känner mig bekväm i miljön. Blommor och växtlighet get även ett mycket levande intryck till en arbetsplats.

Kulturledarskap, vad betyder begreppet för mig

Då jag hörde om kursen kulturledarskap blev jag genast intresserad. Den passade bra in i min studieplan och tangerar min studieinrikting väl. Men visste jag vad kulturledarskap var då kursen började? Svaret kommer att vara ja, men det går alltid att lära sig mera. Kulturledarskap är även ett så brett ämne så det finns alltid nya infallsvinklar man själv inte kommit ihåg. Dessutom tycker jag det är kul att kursen är ett samarbete mellan handelshögskolan och humanistiska fakulteten då det nu är lite större variation i tankarna och åsikterna.

Bloggande är något som jag inte riktigt är van med, jag har endast skrivit ett par blogginlägg i några kurser förut så den här typen av arbete är helt nytt för mig. En blogg känns dock som ett bra mellanting mellan akademisk text och egen dagbok. Det är inte lika strikt att allting skall vara rent akademiskt men på samma gång behövs källor så att arbetet ger en seriös bild.

Två definitioner jag fastnade för då jag läste boken, HRM- I organisationens hjärta, 2011, A. Lindmark var:

”Schein(1992)- Ett mönster grundläggande antaganden en grupp har tänkt eller utvecklat medan den lärde sig hantera sina problem i fråga om extern anpassning & intern integration”

”Hofstede(1991) Den kollektiva programmering av intellekt, vilje- och känslolivet som gör att medlemmar från en grupp kan identifiera sig med varandra och skilja sig från andra människor.”

Med de här två definitionerna vill jag avsluta detta inlägg. I nästa inlägg kommer jag fokusera på konst & kultur, inspirerat av gästföreläsningen med Astrid Huopalainen

Konst-baserat ledarskap som fortsättning på ”Leadership as practice”

I mitt sista och fjärde inlägg om litteratur så har jag åter igen hittat en artikel av Ian Sutherland som bygger på två tidigare artiklar jag läst till det här arbetet. Jag tyckte att det är ett bra sätt att följa upp det jag tidigare läst om. Jag tycker också att boken jag läste om ledarskap täckte allt relevant om just ledarskap och kulturen kring ledarskap. Därför har jag i resten av litteraturen sökt efter ledarskap inom kultur som konst och ledarskap i en mer grupp-inriktad mening, något som jag tror är vanligt förekommande om man jobbar med kultur som konst. Då behöver man inte bara någon som ordnar evenemang utan man måste jobba med olika artister och konstnärer till ljud- och ljusfirmor. Inom kulturen som konst tycker jag att det handlar mer om samarbete för att nå gemensamma mål än att det finns en stark ledare som gör och bestämmer allt själv.

Sutherlands artikel handlar om att använda sig av en konst-baserad (arts-based) metod för ledarskap och management. I artikeln beskrivs hur konst-baserade omgivningar ger upphov till estetiska arbetsmiljöer. Sutherland menar att konst-baserat ledarskap bygger en tvärvetenskaplig brygga till den föregående artikeln. Han menar att den kultursociologin kan tillämpas och att en diskurs med fokus på reflexiv användning av konsten för själv konfiguration, reglering och utveckling finns att hämta i detta. Sutherland talar om att konstbaserade metoder för hantering av ledarskapsutbildning har blivit populärare och att utbildningen eller inlärandet baserar sig på upplevelsebaserade metoder. Det gör man för att deltagarna skall förbättra sitt ansvarstagande i dagens komplexa sammanhang av organisering.

Genom metoden skall deltagarna engagera sig i estetisk reflektion genom att uppleva sig själva och andra i objektifierande erfarenheter och associerande erfarenheter som skall bilda minnen med ”momentum”, det vill säga minnen som informerar om framtida åtgärder. Genom de olika övnigarna lär man sig att utveckla en icke-rationell och icke-logisk förmåga och självkännedom som leder till estetisk medvetenhet och att man lär sig hantera hur man använder mjuka förmågor inom ledarskap. Det finns fyra förslag på vilka fördelar som konst-baserat inlärande kan ha:

(A) de representerar tysta / förkroppsligade former av förståelse eller direkt sensoriska upplevelser (B) sådana upplevelser kan tolkas genom en helhetssyn snarare än genom logiska, systematiska processer (C) de uppmuntrar meningsskapande direkt relaterat till personliga erfarenheter och (D) konst-baserade erfarenheter kan få bestående effekter, eftersom de är roligt och delbara.

Genom historien har människan använt estetiska föremål och aktiviteter för att skapa resonans och utrymmen som påverkar levnads- och arbetsvillkor. Man inreder privata och offentliga utrymmen med målningar, skulpturer, fotografier och musik med mera för att göra dem mer beboeliga, roliga och meningsfulla. De här processerna bevisar vår förmåga att utöva estetisk tänkande och sätt att påverka kognitiva och känslomässiga tillstånd av estetiskt modifiera miljöer. Införandet av estetiska element såsom musik till ett utrymme kan ända det utrymmets syfte, och det kan öka våra aktiviteter i det utrymmet. Sutherland skriver dock att det viktigaste med det här är att ”momentum” skapas genom minnen, som i sin tur kan föras vidare till kommande ledare eller som kan komma till nytta för en ledare som utövar LAS metoden som Raelin skrivit om. En bra ledare har reflekterat över sitt ledande tidigare och också fått erfarenhet av andra människor genom att jobba tillsammans med dem, på så vis skapas ett ”momentum” över hur man skall leda dom man samarbetar med.

// Andreas Kaján

Gruppdynamik

I boken Workshops och arbetsmöten: Verktygslåda för meningsfulla möten skriver Forsberg (2012) om gruppdynamik. Med begreppet gruppdynamik menas den energi som uppstår i en grupp, det vill säga relationen mellan personerna och den samverkan som uppstår i relationerna. Det här gäller alla grupper. Det kan handla om ett arbetsmöte i en organisation, men det kan lika gärna handla om en musikgrupp. I en grupp är det mycket viktigt att värdesätta varandras olikheter och kunna kompensera varandras olikheter. Ju större olikheter som finns inom gruppen, desto större blir dynamiken. Det är en stor utmaning för ledaren i gruppen att hantera olikheterna på rätt sätt för att skapa framgång för gruppen.

Dynamiken påverkar gruppens utveckling och mognad. Individerna i gruppen har som tendens att uppvisa olika beteenden i olika faser, så utvecklingen är alltså beroende av hur länge det tar för gruppen att ta sig igenom de olika faserna. För att kunna samverka på bästa sätt är det bra att ledaren känner till dessa faser för att kunna kontrollera vad som händer i gruppen. FIROs (Fundamental Interpersonal Relationship Orientation) teori A Three-Dimensional Theory of Interpersonal Behaviour påvisar en grupps utveckling i tre faser; tillhörighetsfasen, inflytande fasen samt samhörighetsfasen. I tillhörighetsfasen försöker varje individ bli sedd och accepterad av de andra medlemmarna. I följande fas, inflytandefasen, funderar gruppmedlemmarna hur de ska samarbeta samt hur rollfördelningen ser ut. I sista fasen, samhörighetsfasen, reflekterar gruppen hur de tillsammans kan utvecklas.

Efter att jag har läst om gruppdynamik har jag nu en klarare bild av hur mina intervjufrågor till projektet kommer att se ut.

// Sofie

Projektarbetet är igång!

Projektarbetet om RÅA-live börjar äntligen komma igång. I början av veckan hade vi träff med gruppen och diskuterade hur vi ska lägga upp arbetet samt vilka olika områden var och en kommer att fokusera på. Eftersom vi är tre i gruppen skriver vi om RÅA-live och ledarskap från tre olika synvinklar. För det första skriver vi om hur det är att leda hela RÅA-live samt alla band som är med, och för det andra hur ledarskapet fungerar i ett band, speciellt vid förberedelserna för ett evenemang som RÅA-live. Slutligen tar vi upp evenemangets utveckling och hur det har förändrats med tiden.

Själv kommer jag att fokusera på hur ledarskapet fungerar i ett band. Jag vill således ta reda på hur ledarskap fungerar i en liten grupp. Finns det en utsedd ledare eller har någon i gruppen omedvetet tagit åt sig denna roll? För att få reda på detta kommer jag att intervjua ett band som spelade på RÅA-live. Jag vill även ta reda på hur förberedelserna ser ut inför RÅA-live och ifall gruppen fungerar på något annat sätt i den situationen.

// Sofie