Chris Gibson och John Connell (2012) har skrivit en bok Music Festivals and Regional development in Australia, där de klart och tydligt går igenom hur festivaler har utvecklats i Australien under åren. De börjar dock med att först redogöra för hur musikfestivaler över huvud taget sätts ihop och vem som deltar samt hur en festivals ekonomi ser ut. Den ekonomiska biten var väldigt intressant, eftersom trenden är att det hela tiden finns mindre och mindre pengar trots att festivalerna har en tendens att bli större och större för var år.

Det här betyder endast att sponsoreringar försvinner, men för att kompensera tar arrangörerna istället mer betalt av biljetter för att täcka den bristande ekonomin. Musik är ändå som tur något som konsumenterna verkar vara villiga att betala för, i och med att flera festivaler har ökande deltagarantal och har möjlighet att boka fler artister varje år. Det här är samtidigt bevis på att människor värdesätter upplevelser och gärna investerar i dem. Frågan är ändå var och när gränsen kommer, hur långt och högt kan prisen gå innan konsumenterna bestämmer sig för att det är för dyrt?

RÅA kan kanske inte direkt anpassas till det här i och med att det är fråga om en specialförening vid ett universitet. Det här betyder att ekonomin är extremt begränsad men också att en deltagargrupp nästan är garanterad. Det för med sig en helt annan sort av utmaningar för arrangörerna ekonomiskt.

/Lisa