När jag nu tänkt igenom mera mina intervjuer med mina informanter och lyssnat noga, studerat deras svar och begrundat på de likheter dessa personer har, kan jag påstå att Sutherland kan ha rätt i sina teorier om hur ledarpersoner blir till.

Han diskuterar att ledarpersoner kan känna sitt lockande redan från ung ålder och att de ofta har ledats till sina poitioner från de små påverknaningar de känt som yngre och olika erfarenheter som kan  kopplas ihop med evenemang och kultur. Personer som konsumerat kultur redan som liten, och som haft ekonomiska möjligheter till att delta i mera och grundligare erfarenheter inom dessa områden, har en större chans att bli ledare inom olika områden och bli större delar av kulturevenemangs-ordnande och arbetsgrupper.

Min första informant kände att planering och praktiska frågor var hennes grej. Att vara med i så mångsidiga uppgifter och arbetsgrupper var enligt henne väldigt roligt och hon strävade gärna till att få jobba med liknande i framtiden. Min andra informant kände lika. Enligt honom hade han redan tidigare hamnat in  olika grupper och arbetsuppgifter genom sitt intresse i att vara med i evenemang och att umgås med många olika stora arbetsgrupper. Enligt dem båda var det roligaste att se ens egna planer förfyllas och att se att man kan få stora saker gjorda med att samarbeta. Det roligaste enligt min senare informant var även att använda sig av nya ideer och att prova på nya saker för att bygga upp tidigare erfarenheret ännu mer.

Det var mycket intressant att se hur dessa två olika sorters arbetsgrupper och evenemang har en lite liknande planstruktur, ett mindre och mer begränsat evenemang ordnas i prncip på ett väldigt lika sätt som ett större men man kan se att arbetsfördelningen kan vara olik. I en större arbetsgrupp har alla en mer specifik uppgift, man hjälper varandra men har sina egna uppgifter som man litas utföra. I en mindre arbetsgrupp, och i ett mindre evenemang kan man få som planerare och arbetare utföra många olika sorters uppgifter och får erfarenhet av de alla olika delarna som bygger upp helbilden.

Det jag lärde mig av mina informanter stämde överens med vad jag tidigare läst i både Arcodia och Barker och av Perry, Foley och Rumpf. Enligt dessa olika texter  kunde man se en skilnad i arbetsfördelning ibland de olika evenemangen och att olika evenemang är i olika byggda i allmänhet. Som jag tidigare nämnt har de olika evenemang olika intressepunkter och dessa stresspunkter bästemmer vad som satsas mest på i de olika evenemangen.

Ciao,

Henna