Jag och Corinne kommer i projektarbetet att bekanta oss med mångsidiga upplevelsekoncept i nöjesindustrin och hur det är att leda sådana koncept ur ett kulturlednings perspektiv. Då jag och Corinne började söka efter mångsidiga nöjes koncept i Finland så stötte vi inte på så många show eller kabaré koncept, det närmaste vi kunde hitta var Teatteriravintola Kaksikanaa i Helsingfors som erbjuder teater/show och mat. Vi ville inte nöja oss med den finska marknaden, utan sökte därför efter koncept i Sverige. De upplevelseföretag vi fick kontakt med var Wallmans och Hamburger Börs, två upplevelsekoncept som erbjuder show, mat och nattklubb i en större skala, närmare om deras verksamhet och kulturledarskap i senare inlägg. Det vi dock blev intresserade av var att varför det finns så litet utbud av liknande koncept i Finland, och frågeställningen hurdana upplevelser njuter finnen av?

Då vi jämför kultur i Finland med t.ex. kultur i grannlandet Sverige så tänker vi automatiskt på några trygga stereotypiska drag; finnen kan inte ha roligt utan att vara full medan svensken spontant kan sjunga med allsång på skansen. Då vi tar ett steg längre och funderar på upplevelseekonomin och på olika kabaré upplevelsekoncept som finns nära till hands, så märker vi fort att det i Finland inte finns något upplevelsekoncept så som Wallmans, eller något företag som skulle erbjuda show på samma nivå. Wallmans lovar sina kunder att de kan vara 100 % säkra på att få en magisk upplevelse som lever kvar länge (Wallmans, 2015), i Finland lovar ingen detta, är finnen för svår, för blyg eller kanske vi helt enkelt inte njuter av show på samma nivå som våra kära grannar. För att forska närmare i kulturskillnaderna bestämde jag mig för att jämföra Finland och Sverige genom att använda Geert Hofstede’s Cultural Dimensions (2015).

I modellen ingår det sex dimensioner; power distance, individualism, masculinity, uncertainty avoidance, long term orientation och indulgence. Både Finland och Sverige har ett lågt resultat i power distance, vilket betyder att man respekterar faktorer som jämlikhet, självständighet, decentraliserad makt och avståndet mellan undersåte och ledare är inte långt. Båda länderna är även rätt så individualistiska (Finland 63/100 Sverige 71/100), detta innebär att man förväntas ta hand om sig själv och om sin kärnfamilj endast. Sverige har en mycket feministisk kultur, detta innebär att kvalitén i livet är mottstocken för framgång, medan mottstocken i maskulina kulturer skulle vara finansiell framgång. I feminina kulturer strävar man efter att ha det bra och man gynnar fritid. Finlands kultur kan även ses som feminin (26/100), men inte lika feminin som Sveriges (5/100). (Hofstede, 2015)

Största skillnaden i ländernas kultur hittar vi enligt Hofstedes Culture Dimensions i uncertainty avoidance dimensionen. Finland har ett relativt högt tal (59/100), vilket innebär att det finns ett behov att följa regler, riktlinjer och gamla normer, utöver detta kan det vara svårt att ändra på attityder och synsätt. Sveriges poäng i samma dimension är 29/100, detta innebär att man i Sverige har en mer avslappnad attityd, innovationer ses inte som dåliga och man accepterar lättare faktorer som avviker från normen. Finlands resultat i long term orientation indikerar att kulturen kan anses som normativ. Indulgence dimensionen visar i vilken utsträckning människor försöker kontrollera sina begär och impulser. I båda kulturerna anses det vara relativt lätt att visa sina känslor i form av att ha roligt och njuta av livet, dock är Sveriges resultat (78/100) högre än Finlands (57/100), vilket innebär att t.ex. fritid och att njuta av livet anses som mycket viktigt. (Hofstede, 2015)

Trots att Finland och Sverige är grannländer och har en relativt likadan kultur så kan man hitta även rätt så stora skillnader, och sådana skillnader som kan påverka efterfrågan på upplevelsekoncept som Wallmans och Hamburger Börs erbjuder. Sverige har en mycket feministisk kultur, detta betyder att livskvalitén är mottstocken för framgång, detta innebär även att man är redo att spendera mera pengar på faktorer som påverkar livskvalitén. Detta kan betyda att man är redo att spendera mera pengar på nöjesupplevelser som Wallmans och Hamburger Börs. Hofstede’s (2015) kulturjämförelse visar även att man i Sverige har en mera avslappnad kultur, man behöver inte lika noga följa normer och regler. I nöjesbranschen kan detta betyda att man i Sverige lättare slänger sig i något nytt, spontant och ovant. I den finska kulturen kan det vara svårt att spontant slänga sig i något nytt och ovant, man håller sig hellre närmare bekanta och trygga koncept istället för att prova på något alldeles nytt.

Efter att ha jämfört Finlands och Sveriges kulturer med Hofstede´s Country Comparison tool så är det inte längre ett stort mysterie varför nöjesindustrin i Finland och Sverige är olik och varför koncept som Wallmans och Hamburger Börs inte ännu etablerat sig i den finländska nöjesindustrin. Dock måste man även minnas att efterfrågan i Helsingfors är mindre än i t.ex. Stockholm.

Källor

The Hofstede Centre – Country Comparison (2015) URL: http://geert-hofstede.com/countries.html

Wallmans (2015) URL: http://wallmans.com/