Åbo filharmoniska orkesters utomhusspektakel 7 kukkulaa soi ordnades förra lördagen 9.5 med stor framgång. Dagen var solig och kullarna lockade över 5000 öronpar, utöver detta följde över 5000 åskådare världen runt med evenemanget på nätet. Utöver mängden åskådare så fick evenemanget även stor uppmärksamhet i sociala medierna, över 200 tweets, 100 bilder i Instagram med #7kukkulaa och över 200 nya gillare på Åbo filharmoniska orkesters Facebook-sida. Evenemanget överträffade allas förväntningar.
Orkesterns intendent Emilie Gardberg kommenterade evenemanget på följande sätt i YLEs artikel ” ’Ihan kreisi idea’ pistää koko kaupungin soimaan” 9.5.2015: (fri översättning) ”Vi ville göra något galet för att uppmärksamma orkesterns jubileumsår. Åbo och att vara Åbobo i staden med sju kullar lyftes fram som teman”.
Då Emilie fick springa på intervjuer de sista veckorna före spektaklet fick jag hålla i trådarna och se till att det praktiska blev skött. Jag märkte snabbt att musikerna inte är en lätt grupp att arbeta med, största oron väckte vädret och faktumet att de ska uppträda utomhus. Då vissa såg evenemanget som en möjlighet och som ett stort spektakel kunde andra inte förstå idén bakom det hela. Visst är det så att en symfonikonsert lider av att musikerna är utspridda på sju olika ställen och att de inte har direkt kontakt med dirigenten. Det som många musiker inte förstod var att detta evenemang hos den administrativa personalen sågs mera som en PR-kampanj än som en vacker och perfekt konsert. Under detta projekt kunde jag se hur svårt det är att utveckla ett ”klassiskt” koncept samtidigt som man respekterar den enskilda musikerns talanger. Som John Holden och Robert Hewison (2011) beskriver i The institutional value triangle i boken How to run a Creative Organization så måste den kreativa organisationen sträva efter att kontinuerligt göra nya kreativa saker och samtidigt respektera dess historia. I detta evenemang hyllades den 225-år långa historian med ett modernt och galet evenemang. Samtidigt bevisade evenemanget att orkestern vågar stå ut och prova på sin publiks och musikers gränser, något som enligt Holdet et.al (2011) är viktigt för att skapa tillit mellan ledningen, musikerna och åskådarna.
Evenemanget 7 kukkulaa soi är även ett ypperligt exempel på en kreativ lösning ur boken Lupa toimia eri tavalla av Anssi Tuulenmäki (2010). Tuulenmäki (2010) beskriver hur viktigt det är för en organisation att kunna se kunder även utanför sin egen kundgrupp, avgörande här är att skapa värde även för dem som inte köper något av dig. Då kan dessa med större sannolikhet bli dina kunder i framtiden.
Då man ordnar utomhusevenemang i Finland så är värdet en avgörande faktor, utan uppehåll skulle evenemanget inte har lyckats lika bra.
//Matti