I det här inlägget kommer jag att reflektera över Ian Sutherlands artikel Cultural Leadership: Mobilizing Culture from Affordances to Dwelling som publicerades i The Journal of Arts Management, Law, and Society, 2010. Den här artikeln handlar om aspekten att leda inom kultur som konst och är mycket intressant. I artikeln tar man upp ledarperspektivet på både den finansiella och administrativa sidan när man jobbar med kultur. Sutherland skriver tidigt i sin artikel att kulturellt ledarskap handlar om att uppmuntra engagemang inom och till olika kultur evenemang och satsningar. Varför en ledare skall uppmuntra andra människor till att delta i kulturella evenemang är därför att man måste tro på att människor mår bra av att ta del av kultur. Sutherland menar att många som i sin professionella yrkeskarriär sedan valt att arbeta med kultur oftast är sådana som själva varit engagerad i kultur sedan de var små, via familjen eller att de på egen hand alltid sysselsatt sig genom att arbeta med och för kultur.

Många uttrycker det så att kultur är något som får människan att må bra, något som också många organisationer/städer/länder skriver om i sina program för kultur. För en ledare inom kulturen är det inte bara det statistiska resultatet om kulturens goda egenskaper som är viktigt utan det att man kan inspirera och nå ut med kultur till andra människor. Sutherland menar att ledare kan se vilka goda resultat som kulturen leder till i alla situationer och hur kulturella satsningar kan växa från gräsrotsnivå till något mycket större som påverkar väldigt positivt i nästan alla meningar. När Sutherland intervjuade människor som jobbade med att leda kultur sa de också att det handlar om att leda en tro på att kulturella värderingar och förmåner som ett koncept för den grupp av individer som ser en som en ledargestalt. Det står också att kulturella värderingar är större än varje enskild del och att kulturella ledare ofta arbetar med kultur därför att de har en personligt passion och engagemang för kulturen.

Sutherland skriver också att kulturella ledare ofta har en högre utbildning och ofta en lång karriär inom många olika områden av kultur. Han menar också att för många ledare är kulturen en identitet och något som ligger en väldigt nära hjärtat, vilket ofta kan betyda att de här ledarna ser sitt jobb som en del av sig själva och som något som är viktigare att nå ut med, viktigare än att den egna socioekonomiska situationen. Det viktigaste som jag tror Sutherland vill få fram är att kulturella ledare ofta gör vad de gör utav ett eget personligt intresse som man själv mår bra av att arbeta med och därför vill nå ut med till andra.

//Andreas Kaján