Being in between- av Tanja Vilén fick mig idag att fundera på hur brett fältet för kulturproduktion egentligen är. Enligt henne finns det mycket i vårt samhälle som allting händer samtidigt. Paradoxical co-existance kallar hon det och enligt mig stämmer detta mycket väl. Dessa finns och påverkar oss samtidigt men relativt oberoende av varandra. Kultur som ett konsumtionsslag är en enhet och under dåliga tider konsumeras dessa mindre överlag, men som olika enheter är de olika tilldragande beroende på åskådarens personliga behov.
Kultur är något man producerar och det består av så många olika fält av konst, alla inuti en och samma värld. Genom produktionen av kultur bereder man utrymme för många olika uttrycksformer, vissa mer traditionella än de andra. Musik i symfoniorkestern kan enligt mig inte jämföras med konst i bildform, eller eventuellt inte ens teater. Dessa är olika skikt och former av ett och samma. De är kultur men uppskattas av åskådaren på olika sätt. De konsumeras på ett varierande sätt.
Vilén beskriver operan och dess symfoniorkester som en enhet eller en organisation där allting lever på sitt sätt, det evalverar och förbättrar sig som en process. Dess individuella struktur kan enligt mig jämföras med teaterproduktion, lika som man inom teater förbättrar sig och ändrar uppbyggnaden och grupper inom de olika delarna av organisationen, tävlar man sinsemellan med en ledare som håller spelet igång.
För att skapa måste de olika individerna i en opera organisation arbeta tillsammans för ett gemensamt mål. Vilén nämner parallella produktioner. Dessa är olika från en opera eftersom man saknar de visuella interpretationerna, de är halvfärdiga och förbättrar varandra. Man samarbetar för ett större mål men konflikter är oförnekliga.
Man har följt med dehär organisationerna från flera olika håll och som vetenskapliga betraktare har man märkt att de olika organisationerna inom kulturproduktion och speciellt ledarkapen och dess roll i organisationen, har ett visst beroendeförhållande till de olika personligheterna inom organisationen. Identiteterna som samarbetar har traditionsenligt en påverkan på varandra och speciellt diversiteten gör det möjligt för organisationen att ha något så kallat ”skiftande cirkel av identiteter” som beskriver ett spel där de olika identiteterna, personerna och professionerna gör att ståndpunkten och organisationens koncentrerade mål har ett visst skift igenom arbetets gång. Hybrida identiteter inom en orgnisation beskrivs som olika polaricerade identiteter som står varandra i konflikt men som slutligen samverkar i en blanding av dem båda.