Under föreläsningen med Astrid Huopalainen diskuterades det brett om kreativitet och dess betydelse för ledarskap.Mestadels kändes det som vi skrapade på ytan av flera intressanta begrepp, som ledde till intressanta diskussioner om allt från Vem är kreativ? till hur ett kreativt ledarskap ser ut och vad det betyder.

Det talades även om negativt vs. positivt ledarskap, vilket jag anser aktuellt. Inte enbart inom kultur organisationer men även för andra organisationer. Jag tror på att de båda behövs med måtta. Både positivt motiverande men även det negativa krav som ibland ”pushar” arbetarna till att överskrida sina egna gränser och lära sig någonting nytt. Därför tror jag att Co -Leadership har blivit en allt mera uppskattad lednings strategy. När du har 2 personer som kompletterar varandras svagheter/ personligheter så plattar man ut hierarkin emellan arbetarna, man når därmed ett större samarbete.”the power of partnership” Riane rester 2002. På detta sätt kan arbetarna välja emellan den mera positiva personen eller den negativare av ledarna?

Artikeln ”complex and emotionally risky- A study of the dynamic challenges in an artistic profession and leadership in arts organisations, Grete Wisner” talar om att i kreativa organisationer existerar alltid en viss dualistisk ledarskap. Eftersom den artistiska och det administrativa delen är båda beroende av varandra men oftast ser saker från olika synvinklar. Denna strategy försöker inte hitta det perfekta sättet att leda utan snarare en dialog och informations utbyte sinsemellan.

Från mina personliga erfarenheter inom branschen som ny sirkus artist. Kan jag se co leadership som en fördel på många sätt, inom olika slags organisationer. Sirkus var från början för personer som inte passade in i samhället, eftersom de var annorlunda. De hade egenskaper som fick människor att ta avstånd. Men när alla dessa olikheter satts på scen så kompletterar det en helhet. Man finner ett samspel sinsemellan och olikheterna inom personer blir till styrkor.