Beskrivningarna av handeln med h\u00e5r i tidningsnotiser och minnesber\u00e4ttelser \u00e4r ofta laddade, verksamheten verkar ha v\u00e4ckt starka k\u00e4nslor. Handeln med h\u00e5r \u00e4r en ber\u00e4ttelse som i m\u00e5nga fall handlat om fattigdom och\/eller en \u00f6nskan om att \u00e4ga olika konsumtionsvaror. Om lockande ord fr\u00e5n h\u00e5rk\u00f6pare, som erbj\u00f6d en kvinna en vacker silkesduk eller krimskrams i utbyte mot en h\u00e5rlock och sedan klippte av hela fl\u00e4tan. Om skammen som var kopplad till att ha kort h\u00e5r i en tid d\u00e5 l\u00e5ngt h\u00e5r var viktigt f\u00f6r kvinnor och om ett nytt mode d\u00e4r l\u00f6sfl\u00e4tor hade en central roll. Handeln med h\u00e5r i Finland \u00e4r ocks\u00e5 ett \u00e4mne som, skulle det visa sig, hittills varit s\u00e5 gott som helt outforskat.<\/p>\n
Tidigare forskning har visat att sm\u00e5handeln var flexibel och hade l\u00e4tt f\u00f6r att svara p\u00e5 f\u00f6r\u00e4ndringar i utbud och efterfr\u00e5gan. I Finland var flera grupper inblandade i att k\u00f6pa upp h\u00e5r. Samtidigt som perukmakarna i tidningarna annonserade att de k\u00f6pte in h\u00e5r, r\u00f6rde sig runtom i landet s\u00e5v\u00e4l arkangeliter (s.k. laukko-ryssar) fr\u00e5n ryska Karelen som bytte till sig h\u00e5rfl\u00e4tor i utbyte mot sina varor, som s.k. h\u00e5rkullor fr\u00e5n V\u00e5mhus i Dalarna, k\u00e4nda runtom i Europa f\u00f6r sin h\u00e5rkonst. \u00c4ven judarna b\u00f6rjade p\u00e5 1870-talet k\u00f6pa upp h\u00e5r, b\u00e5de p\u00e5 st\u00e4dernas marknader och p\u00e5 landsbygden. Tidningarna noterar \u00e4ven att hemlighetsfulla ”stockholmare”, m\u00f6jligtvis svenska judar, r\u00f6rde sig i de inre delarna av Savolax.<\/p>\n
<\/p>\n
![\"\"](\"http:\/\/blogs2.abo.fi\/kommunicerandekonsumtion\/wp-content\/uploads\/sites\/54\/2017\/10\/rakstugan-i-Eken\u00e4s-300x95.jpg\")
Annons i\u00a0\u00a0V\u00e4stra Nyland\u00a0no. 9, 31.1.1902. Bildk\u00e4lla: Historiska tidningsbiblioteket.<\/p><\/div>\n
<\/p>\n
1600- och 1700-talet var perukernas \u00e5rhundrade. B\u00e5de m\u00e4n och kvinnor bar peruker och de v\u00e4lb\u00e4rgade tillbringade mycket tid med att f\u00e5 dessa friserade enligt det senaste modet. \u00a0Bruket att b\u00e4ra peruk v\u00e4ckte ocks\u00e5 viss kritik och munterhet hos samh\u00e4lleliga kommentatorer, n\u00e5got som inte minst avspeglas i samtida karikatyrer.<\/p>\n
![\"\"](\"http:\/\/blogs2.abo.fi\/kommunicerandekonsumtion\/wp-content\/uploads\/sites\/54\/2017\/10\/A_woman_having_her_extremely_high_wig_which_towers_over_her_Wellcome_V0019835EL-2-198x300.jpg\")
The female pyramid. Brittisk karikatyr f\u00f6rest\u00e4llande kvinna i h\u00f6g peruk. Bildk\u00e4lla: Wellcome Images\/Wellcome\u00a0 Trust via Wikimedia commons.<\/p><\/div>\n
\u201dEn stor, mycket ful pung kallad chinjong\u201d<\/h2>\n
Mot slutet av 1700-talet svalnade intresset f\u00f6r peruker n\u00e5got, och i st\u00e4llet formades det egna h\u00e5ret allt mer i konstf\u00e4rdiga frisyrer. Eftersom dessa frisyrer ofta kr\u00e4vde ett l\u00e5ngt h\u00e5r uppstod ett stort intresse f\u00f6r l\u00f6sh\u00e5r, h\u00e5rvalkar och l\u00f6sfl\u00e4tor tillverkade av m\u00e4nskligt h\u00e5r bland dem som ville f\u00f6lja sin tid.\u00a0 H\u00e5r anv\u00e4ndes \u00e4ven som r\u00e5material i tillverkningen av smycken s\u00e5som halsband, armband, \u00f6rh\u00e4ngen och klockkedjor. En del s\u00e5dana f\u00f6rem\u00e5l finns kvar \u00e4nnu idag. En s\u00f6kning i Finna, de finl\u00e4ndska museernas, bibliotekens och arkivens samlade databas, ger \u00f6ver 500 tr\u00e4ffar p\u00e5 f\u00f6rem\u00e5l tillverkade av h\u00e5r samt n\u00e5gra avklippta h\u00e5rfl\u00e4tor som bevarats till v\u00e5ra dagar.<\/p>\n
<\/p>\n
![\"\"](\"http:\/\/blogs2.abo.fi\/kommunicerandekonsumtion\/wp-content\/uploads\/sites\/54\/2017\/10\/Hiuskoru-300x289.jpg\")
H\u00e5rsmycke. \u00c5bo Museicentral.<\/p><\/div>\n
<\/p>\n
I tidningen Folkw\u00e4nnen<\/em> beskrevs det r\u00e5dande h\u00e5rmodet p\u00e5 1870-talet p\u00e5 f\u00f6ljande f\u00f6ga smickrande s\u00e4tt:<\/p>\n <\/p>\n Det \u00e4r en k\u00e4nd sak att ju mera f\u00f6rm\u00f6genheten tillw\u00e4xer, desto mera stiger sl\u00f6seriet och \u00f6fwerfl\u00f6det i kl\u00e4der och moder. De f\u00f6rm\u00f6gna fruntrimmerna hafwa nu begynt ett eget mod med sitt h\u00e5r. I nacken uppf\u00e4stes n\u00e4mnligen h\u00e5ret till en stor, mycket ful, pung, kallad chinjong. D\u00e5 eget h\u00e5r icke till s\u00e5dana widunderliga prydnader r\u00e4cker till, k\u00f6pes hos perukmakare l\u00f6sfl\u00e4tor (Folkw\u00e4nnen<\/em> 18.5.1870).<\/p><\/blockquote>\n L\u00f6sfl\u00e4torna bestod ofta av h\u00e5r som tidigare burits av en ung flicka p\u00e5 landsbygden. M\u00e5nga av dessa var fattiga och s\u00e5g m\u00f6jligheten att s\u00e4lja sitt h\u00e5r som en chans att byta till sig eftertraktade nymodigheter och vackra f\u00f6rem\u00e5l. Helsingfors Dagblad<\/em> rapporterade i mars 1871 om flickor som \u201dafsk\u00e4ra sitt h\u00e5r, som de utbyta mot halsband av perlor, fickspeglar m.m.\u201d (HD <\/em>20.3.1871). Tonen i tidningarnas rapportering om handeln med h\u00e5r var ofta f\u00f6rd\u00f6mande. Redan Bibeln fastst\u00e4llde ju att kvinnor skulle ha l\u00e5ngt h\u00e5r. Detta, i kombination med ett f\u00f6rakt riktat mot personer som inte kunde motst\u00e5 de r\u00f6rliga handelsm\u00e4nnens glitter och lockande f\u00f6rs\u00e4ljningssnack, gjorde att det var problematiskt att l\u00e5ta klippa av sig sin fl\u00e4ta. I tidningarnas skildringar framh\u00e4vs ofta hur de flickor som avst\u00e5tt fr\u00e5n sitt l\u00e5nga h\u00e5r efter\u00e5t bittert \u00e5ngrade sig; men d\u00e5 handelsmannen stoppat ner fl\u00e4tan i sin v\u00e4ska var skadan redan skedd och, som en skribent noterade, hj\u00e4lpte det d\u00e5 inte mera att \u201dgr\u00e5ta p\u00e5 marknaden\u201d.<\/p>\n <\/p>\n H\u00e5rfl\u00e4ta. Satakunda Museum.<\/p><\/div>\n <\/p>\n Den h\u00e4r bloggen baserar sig p\u00e5 en artikel som kommer att finnas med i ett temanummer av Historisk Tidskrift f\u00f6r Finland som utkommer \u00e5r 2018.<\/p>\n <\/p>\n K\u00e4llor :<\/p>\n Kulturhistoriska institutionen vid \u00c5bo Akademi (KIV\u00c5) Fr\u00e5gelista nr. 9 & 9B Kringvandrande ryska handelsm\u00e4n (1957, 1968).<\/p>\n Folkw\u00e4nnen<\/em>, Helsingfors Dagblad<\/em><\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Av Anna Sundelin och Johanna Wassholm I december 1871 rapporterade Helsingfors Dagblad om en v\u00e5g av h\u00e5ruppk\u00f6pare som \u201d\u00f6versv\u00e4mmat landets olika delar\u201d. D\u00e5 vi inom projektet studerat v\u00e5ra k\u00e4llor f\u00f6r att se vilka varor de r\u00f6rliga handelsm\u00e4nnen i Finland s\u00e5lde, … Forts\u00e4tt l\u00e4sa En d\u00e5lig h\u00e5rdag<\/h2>\n
![\"\"](\"http:\/\/blogs2.abo.fi\/kommunicerandekonsumtion\/wp-content\/uploads\/sites\/54\/2017\/10\/M26_18299_492-163x300.jpg\")