Knappt tio \u00e5r efter Santo Caramattis turn\u00e9 i Finland upptr\u00e4dde ett gymnastiskt s\u00e4llskap under ledning av A. Caramatti (f\u00f6rmodligen Anton eller Antonio Caramatti). P\u00e5 programmet stod bland annat dans p\u00e5 lina, styltor och trampolin, hisnande saltomortaler och herr Capelini som balanserade med flera vagnshjul p\u00e5 en lina.[2]<\/a> Om denne A. Caramatti upptr\u00e4dde i Finland 1830 med samma eller n\u00e4stintill samma trupp som i Sverige n\u00e5gra \u00e5r tidigare, ingick \u00e4ven Annette Caramatti, Frans Caramatti och herr H\u00f6gblom i truppen.[3]<\/a> F\u00f6rutom ekvilibristiska nummer och fyrverkerier uppvisades en dresserad h\u00e4st som \u201df\u00f6rst\u00e5r sig p\u00e5 t\u00e4rningar\u201d.[4]<\/a> Inget \u00e4r k\u00e4nt om hur h\u00f6gt publiken v\u00e4rderade f\u00f6rest\u00e4llningen, men senare h\u00e4ndelseutvecklingar ger \u00e4nd\u00e5 en antydning.<\/p>\n Ett trettiotal \u00e5r senare, i slutet av 1850- och b\u00f6rjan av 1860-talet finns det redan tecken p\u00e5 att en \u201dkaramatti\u201d b\u00e5de i svensk- och finskspr\u00e5kigt tidningsmaterial i Finland st\u00e5r f\u00f6r en underh\u00e5llare med ringa f\u00f6rm\u00e5gor. Fr\u00e5n Bj\u00f6rneborg rapporterar man att: \u201dEn \u2019karamatti\u2019, ben\u00e4mnd Olson, k\u00e4nd f\u00f6r sina eqvilibristiska \u2019hocus pocus\u2019 m\u00e5ngenst\u00e4des i landet, har ett par aftnar inkr\u00e4ktat \u2019Johanneslund\u2019\u201d.[5]<\/a> Karamatti anv\u00e4nds h\u00e4r i \u00f6verf\u00f6rd betydelse; en karamatti \u00e4r en underh\u00e5llare och kanske mer specifikt i det h\u00e4r skedet en balanskonstn\u00e4r utan st\u00f6rre artistisk beg\u00e5vning. Att man med en karamatti i f\u00f6rsta hand avs\u00e5g en utl\u00e4ndsk underh\u00e5llare tyder ett klipp ur Tampereen Sanomat<\/em> p\u00e5: \u201dKun ulkomaalaisten keinolijain nyt t\u00e4ytyy maksaa suostuntaveroa, ei ollut n\u00e4ill\u00e4 markkinoilla tawallisia \u2019karamattia\u2019, joiksi heit\u00e4 sanotaan, paitsi yksi, joka oli suomen[sic!] alamainen.\u201d[6]<\/a><\/p>\n K\u00e4lla: Bjo\u0308rneborgs Tidning 23.7.1879<\/p><\/div>\n Citattecknen beh\u00f6vdes inte l\u00e4ngre p\u00e5 1870-talet. Tidningsl\u00e4sarna k\u00e4nde till ordets betydelse: \u201dKaiwohuone-johtokunta on n\u00e4et n\u00e4ihin iltahuweihin koonnut kaikenlaisia karamatteja Amerikasta, Ranskasta ja Jumala ties mist\u00e4, jotka laulaa tai soittaa renguttawat mit\u00e4 wiheli\u00e4isimm\u00e4ll\u00e4 tawalla\u2026\u201d[7]<\/a> I en h\u00e5gkomst fr\u00e5n barndomen publicerad i Oulun Wiikko-Sanomia<\/em> 1873 kommer skribenten ih\u00e5g det som m\u00e5ste ha varit lindansarna Caramattis f\u00f6rest\u00e4llning 1830. Enligt skribenten ingick \u00e4ven en apa i f\u00f6rest\u00e4llningen, vilket fick de stojiga pojkarna som s\u00e5g f\u00f6rest\u00e4llningen p\u00e5 g\u00e4stgiveriet att utropa: \u201dKaramatin marakatti!\u201d[8]<\/a> Ordleken karamatti\/marakatti bidrog f\u00f6rmodligen till att etablera ordet karamatti i finskan.<\/p>\n Huruvida sl\u00e4kten Caramatti som fortsatte turnera i Europa och Norden var medveten om att deras sl\u00e4ktnamn \u00e5tminstone i Finland var liktydigt med marknadsunderh\u00e5llning av f\u00f6ga v\u00e4rde \u00e4r inte k\u00e4nt, men de \u00e5terv\u00e4nde till Finland ocks\u00e5 senare under seklets g\u00e5ng. Bartolomeo Caramatti (1848\u20131920) turnerade storstilat med sitt menageri, d\u00e4r det ingick ett stort antal f\u00f6r finl\u00e4ndarna exotiska djur, bland annat kameler, markattor, piggsvin och krokodiler, \u00e5tminstone \u00e5ren 1879, 1882 och 1889\u20131892.[9]<\/a><\/p>\n Enligt uppgifter i en artikel i den danska tidningen Berlingske <\/em>(29.6.2003) ber\u00e4ttade de hemv\u00e4ndande medlemmarna ur sl\u00e4kten Caramatti att Finland inte hade varit den guldgruva man hade hoppats p\u00e5 och att natten h\u00e4r varar ett halvt \u00e5r. Bartolomeo Caramatti reste senare till Krim och k\u00f6pte upp 57 kameler som han s\u00e5lde p\u00e5 den tyska marknaden, h\u00e4vdade Bartolomeos d\u00e5 90-\u00e5riga barnbarn Sante Caramatti i Berlingskes<\/em> intervju 2003.[10]<\/a><\/p>\n Zacharias Topelius saga \u201dKyrktuppen\u201d publicerades f\u00f6rsta g\u00e5ngen i Sagor<\/em> I (1847) och gavs senare ut i L\u00e4sning f\u00f6r barn<\/em> IV (1871).[11]<\/a> I sagan m\u00f6ter vi den kaxiga, lata och h\u00f6gf\u00e4rdiga kyrktuppen uppe p\u00e5 kyrkans tak, men ocks\u00e5 hans utmanare, lindansaren Karamatti, en parvel som dansar p\u00e5 en lina som sp\u00e4nts upp mellan kyrktornet och klockstapeln. Karamatti kl\u00e4ttrar helt fr\u00e4ckt upp p\u00e5 tuppens rygg och rider p\u00e5 honom som p\u00e5 en h\u00e4st: \u201d\u2013 Hoppsan min h\u00e4st! Hej, hoppsan, min h\u00e4st!\u201d[12]<\/a> \u00c4r man lat och h\u00f6gf\u00e4rdig som en kyrktupp h\u00e4nder det l\u00e4tt att en liten Karamatti hoppar upp p\u00e5 ens rygg och g\u00f6r narr av en, sammanfattar Topelius.<\/p>\n I artikeln \u201dScenens nomader i Finland\u201d (1890) redog\u00f6r Topelius f\u00f6r sina f\u00f6rsta minnen av utl\u00e4ndska artister och konstmakare i Finland. Han n\u00e4mner italienaren Balabrega, tysken Casper och \u201dKaramatti\u201d. Topelius kopplar inte h\u00e4r namnet till lindansning, utan t\u00e4nker fr\u00e4mst p\u00e5 Karamattis \u201dfr\u00e4sande fyrverkerier\u201d.[13]<\/a> Ocks\u00e5 fyrverkerier ingick i f\u00f6rest\u00e4llningen n\u00e4r Anton Caramatti med familj turnerade i Finland 1830.[14]<\/a> Topelius var ca 12 \u00e5r vid den h\u00e4r tiden. Det \u00e4r frestande att t\u00e4nka att Topelius haft den kringresande lindansar- och djurt\u00e4mjarfamiljen Caramatti fr\u00e5n Parma i tankarna d\u00e5 han skapade den litter\u00e4ra gestalten lindansaren Karamatti i \u201dKyrktuppen\u201d. Huruvida det \u00e4r en teori som st\u00e4mmer eller inte avsl\u00f6jas f\u00f6rmodligen inom n\u00e5gra \u00e5r d\u00e5 Svenska litteraturs\u00e4llskapet i Finland ger ut den textkritiska utg\u00e5van av Topelius L\u00e4sning f\u00f6r barn<\/em>. Medan vi v\u00e4ntar kan vi till exempel f\u00f6rdriva tiden med att bes\u00f6ka Museo gli Orsanti i Italien d\u00e4r man bevarat och dokumenterat sl\u00e4kten Caramattis och andra kringresande underh\u00e5llningsartisters och djurt\u00e4mjares historia.[15]<\/a><\/p>\n [1]<\/a> \u00c5bo Tidningar<\/em> 18.8.1821, s. 4.<\/p>\n [2]<\/a> Se t.ex. Oulun Wiikko-Sanomia<\/em> 27.3.1830, s. 4; Oulun Wiikko-Sanomia<\/em> 10.4.1830, s. 4; Finlands Allm\u00e4nna Tidning<\/em> 23.11.1830, s. 4; Helsingfors Tidningar<\/em> 1.12.1830, s. 4.<\/p>\n [3]<\/a> Se t.ex. Link\u00f6pingsbladet<\/em> 15.5.1824, s. 4; J\u00f6nk\u00f6pings Tidning<\/em> 9.12.1826, s. 4; Norrk\u00f6pings Tidningar<\/em> 27.12.1827, s. 1\u20132.<\/p>\n [4]<\/a> Norrk\u00f6pings Tidningar<\/em> 27.12.1827, s. 2.<\/p>\n [5]<\/a> Bj\u00f6rneborgs Tidning<\/em> 27.7.1860, s. 1. F\u00f6r andra exempel, se t.ex. \u00c5bo Underr\u00e4ttelser<\/em> 26.10.1858, s. 1; \u00c5bo Underr\u00e4ttelser<\/em> 19.7.1859, s. 1 och \u00c5bo Underr\u00e4ttelser<\/em> 19.8.1865, s. 2.<\/p>\n [6]<\/a> Tampereen Sanomat<\/em> 11.9.1866, s. 1.<\/p>\n [7]<\/a> Uusi Suometar<\/em> 19.7.1871, s. 4.<\/p>\n [8]<\/a> Oulun Wiikko-Sanomia<\/em> 1.11.1873, s. 1.<\/p>\n [9]<\/a> Se t.ex. Ule\u00e5borgs Tidning<\/em> 5.6.1879, s. 2; Pohjois-Suomi<\/em> 7.6.1879, s. 2; Ule\u00e5borgs Tidning<\/em> 12.6.1879, s. 4; Vasabladet<\/em> 5.7.1879, s. 4; Bj\u00f6rneborgs Tidning<\/em> 19.7.1879, s. 1; Ule\u00e5borgs Tidning<\/em> 30.3.1882, s. 4; Turun Lehti<\/em> 17.9.1889, s. 4; Aamulehti<\/em> 28.9.1889, s. 4; Savo <\/em>14.1.1890, s. 4; Oulun Ilmoituslehti<\/em> 13.5.1891, s. 2; Fredrikshamns Tidning<\/em> 15.10.1892, s. 4.<\/p>\n [10]<\/a> Se Morten Beiters artikel \u201dSidste dans med bamse\u201d, Berlingske<\/em> 29.6.2003, https:\/\/www.berlingske.dk\/kultur\/sidste-dans-med-bamse<\/a> (h\u00e4mtad 1.3.2019). Ber\u00e4ttelsen om de 57 kamelerna relateras n\u00e5got annorlunda i Ilaria Serras artikel \u201dOn Men and Bears: a Forgotten Migration in Nineteenth-Century Italy\u201d, History Workshop Journal<\/em>, Volume 76, Issue 1, 1 October 2013, pp. 57\u201384, https:\/\/doi.org\/10.1093\/hwj\/dbs041<\/a> (h\u00e4mtad 1.3.2019).<\/p>\n [11]<\/a> Se t.ex. http:\/\/www.topelius.fi\/topelius_media\/pdf\/alfabetiskt_register_for_barn.pdf<\/a>, s. 8 (h\u00e4mtad 1.3.2019).<\/p>\n [12]<\/a> Se t.ex. Projekt Runeberg, http:\/\/runeberg.org\/topbarn\/1\/0011.html<\/a> (h\u00e4mtad 1.3.2019).<\/p>\n [13]<\/a> Zacharias Topelius, \u201dScenens nomader i Finland\u201d, Konstn\u00e4rsklubbens julblad<\/em>, Stockholm 1890. Se http:\/\/www.nykarlebyvyer.nu\/sidor\/texter\/prosa\/topelius\/divzt\/scenmoma.html<\/a> (h\u00e4mtad 1.3.2019) och Maija Lehtonen, \u201dCirkusprinsessans f\u00f6rvandlingar: Topelius novell \u201dLindanserskan\u2019\u201d, Historiska och litteraturhistoriska studier<\/em> 78, SSLS 650, Helsingfors: Svenska litteraturs\u00e4llskapet i Finland 2003, s. 41\u201371, s\u00e4rskilt s. 41\u201347.<\/p>\n [14]<\/a> Oulun Wiikko-Sanomia<\/em> 24.4.1830, s. 4.<\/p>\n [15]<\/a> Se http:\/\/www.museogliorsanti.it<\/a>.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Av Maren Jonasson De flesta kringresande utl\u00e4ndska marknadsunderh\u00e5llare, lindansare och djurt\u00e4mjare som upptr\u00e4dde i Finland under 1800-talet \u00e4r i dag bortgl\u00f6mda. Men ett s\u00e4llskap, eller mer exakt, en sl\u00e4kt har satt sina sp\u00e5r i b\u00e5de det svenska och det finska … Forts\u00e4tt l\u00e4sa ![\"\"](\"http:\/\/blogs2.abo.fi\/kommunicerandekonsumtion\/wp-content\/uploads\/sites\/54\/2019\/03\/Bjo\u0308rneborgs-Tidning-23.7.1879.png\")