![\"\"](\"http:\/\/blogs2.abo.fi\/kommunicerandekonsumtion\/wp-content\/uploads\/sites\/54\/2019\/01\/C3_96TA_247__C3_B6ta_247_foto_314-1-300x238.jpg\")
Wall\u00e9ns k\u00f6pmanshus till v\u00e4nster i bild, ok\u00e4nd upphovsman, 1900-1920. K\u00e4lla: Svenska litteraturs\u00e4llskapet i Finland.<\/p><\/div>\n
Pl\u00f6tsligt h\u00e4nder det. Jag hittar handel p\u00e5 en ov\u00e4ntad plats.\u00a0 Till v\u00e4nster i bilden ovan ses Wall\u00e9ns k\u00f6pmanshus i Vasa, uppkallat efter handelsmannen Gustav Adolf Wall\u00e9n som drev en handelsbod i g\u00e5rden. \u00a0I det sk. Wallenska h\u00f6rnet utanf\u00f6r huset, i det som idag \u00e4r korsningen av Handelsesplanaden och Vasaesplanaden, samlades i marknadstider mycket folk. Medan karusellen snurrade och f\u00f6rs\u00e4ljningen av varor s\u00e5som m\u00f6bler, ull och r\u00f6kt k\u00f6tt p\u00e5gick p\u00e5 torget, lockades m\u00e4n och unga pojkar i slutet av 1800-talet till gath\u00f6rnet f\u00f6r att byta klockor med varandra. Enligt samtida tidningsnotiser var platsen \u201den gammal klockbytesplats\u201d fylld med \u201dbyteslystna bondgubbar\u201d (Bj\u00f6rneborgs tidning<\/em> 1.2.1895),\u00a0 en plats d\u00e4r det hela dagen fanns \u201den kompakt folkmassa\u201d som \u201didkade en storartad byteshandel\u201d (Vasabladet <\/em>26.1.1895).<\/p>\n Wallenska h\u00f6rnet l\u00e5g n\u00e4ra salutorget i Vasa, vilket kanske f\u00f6rklarar varf\u00f6r m\u00e4nnen samlades just d\u00e4r. Att byta klockor, eller ta del av det spektakel som omgav klockbytet, blev d\u00e4r en naturlig del av marknadsn\u00f6jet. En annan, mera ov\u00e4ntad plats d\u00e4r klockbyte ocks\u00e5 f\u00f6rekom, var kyrkbacken. Om s\u00f6ndagarna och p\u00e5 helgdagar samlades stora m\u00e4ngder m\u00e4nniskor p\u00e5 kyrkbackarna runt om i landet. M\u00e5nga av bes\u00f6karna kom till kyrkbacken f\u00f6r att delta i gudstj\u00e4nsten, men en stor del lockades till platsen av andra orsaker, \u00e5tminstone om man f\u00e5r tro samtida tidningar. P\u00e5 kyrkbacken\u00a0 tr\u00e4ffade man v\u00e4nner och bekanta, fick h\u00f6ra nyheter om vad som h\u00e4nde i nejden och s\u00e5 idkades d\u00e4r en utbredd sm\u00e5handel.\u00a0 I tidningarna klagade uppr\u00f6rda kyrkobes\u00f6kare att handeln och samvaron p\u00e5 kyrkbacken var s\u00e5 popul\u00e4r att \u201dpr\u00e4sten fick predika f\u00f6r tomma v\u00e4ggar\u201d (Wasa Fram\u00e5t, <\/em>27.8.1881). Bland m\u00e4nnen p\u00e5 kyrkbacken var klockbytet ett vanligt f\u00f6rekommande n\u00f6je (Suometar<\/em> 30.3.1852, Mikkelin Sanomat<\/em> 28.7.1903, Suomi<\/em> 2.11.1889, Mikkelin Sanomat<\/em> 1.9.1898).<\/p>\n Vasa torg i December 2018. Foto: Anna Sundelin<\/p><\/div>\n Under tidigmodern tid styrde de sk.\u00a0 \u00f6verfl\u00f6dsf\u00f6rordningarna\u00a0 hur personer fr\u00e5n olika skikt i samh\u00e4llet f\u00f6rv\u00e4ntades kl\u00e4 sig. Enligt en f\u00f6rordning fr\u00e5n \u00e5r 1766 var bland annat soldater, dr\u00e4ngar och deras gelikar f\u00f6rbjudna att anv\u00e4nda manschetter och ha fickur. Med tiden f\u00f6ll dessa f\u00f6rordningar i gl\u00f6mska och d\u00e5 1800-talet framskred blev klockor allt vanligare. Mot slutet av \u00e5rhundradet hade de blivit s\u00e5 vanliga och billiga att man hittar dem ocks\u00e5 bland arbetares tillh\u00f6righeter. Fickuret var dock fortfarande en statussymbol.\u00a0 Genom att \u00e4ga en klocka visade man att man var medveten om tidens g\u00e5ng, och villig att f\u00f6lja den. F\u00f6r den fattige, var klockbytet ett s\u00e4tt att komma \u00f6ver en ny b\u00e4ttre klocka.\u00a0 Det g\u00e4llde dock att vara listig d\u00e5 bytet genomf\u00f6rdes. Tidningen Vasabladet<\/em> publicerade \u00e5r 1905 f\u00f6ljande beskrivning av ett klockbyte tv\u00e5 unga m\u00e4n emellan: \u201dHvill du byyt- sp\u00f6rjer den f\u00f6rsta med \u00f6verl\u00e4gsen ton, medveten om att hans klocka \u00e4r b\u00e4ttre. Hva jev\u00e4 du imillan svarar den andra, om m\u00f6jligt \u00e4nnu h\u00f6gdragnare\u201d (Vasabladet<\/em> 14.5.1905).<\/p>\n Utdrag ur ”Marknadsreflexioner”, Wasa Posten 31.1.1899.<\/p><\/div>\n I samtida tidningsnotiser \u00e4r byteshandeln med klockor ofta f\u00f6rknippad med svordomar, oljud och fylla. Likas\u00e5 sammankopplas det ocks\u00e5 med lurendrejeri. Detta framg\u00e5r till exempel av en ber\u00e4ttelse om en ung bondpojke som i februari 1905 bytte till sig en klocka i Wallenska h\u00f6rnet. Vid en n\u00e4rmare unders\u00f6kning av fickuret visade den sig best\u00e5 endast av boetterna,\u00a0 dvs. sj\u00e4lva urverket saknades. Trots pojkens ilskna protester m\u00e5ste han \u00e4nd\u00e5 finna sig i situationen (Bj\u00f6rneborgs tidning<\/em> 1.2.1895). Bytt \u00e4r bytt osv.<\/p>\n Idag finns Wallenska h\u00f6rnet inte mera kvar, inte heller \u00e4r byteshandel med klockor vanligt f\u00f6rekommande. D\u00e4remot har platsens roll betonats inom historievetenskaplig forskning under senare tid. I konsumtionshistoriska studier har platser som varuhus, saluhallar och loppmarknader (bara f\u00f6r att ta n\u00e5gra exempel) lyfts fram. \u00a0P\u00e5 dessa platser m\u00f6ts kunder och f\u00f6rs\u00e4ljare, men de \u00e4r ocks\u00e5 platser d\u00e4r kunderna kan demonstrera sina kunskaper om olika varor f\u00f6r varandra och fatta beslut om eventuella ink\u00f6p. Enligt min mening kunde kyrkbacken och Wall\u00e9nska h\u00f6rnet gott l\u00e4ggas till denna lista p\u00e5 platser.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Av Anna Sundelin Pl\u00f6tsligt h\u00e4nder det. Jag hittar handel p\u00e5 en ov\u00e4ntad plats.\u00a0 Till v\u00e4nster i bilden ovan ses Wall\u00e9ns k\u00f6pmanshus i Vasa, uppkallat efter handelsmannen Gustav Adolf Wall\u00e9n som drev en handelsbod i g\u00e5rden. \u00a0I det sk. Wallenska h\u00f6rnet … Forts\u00e4tt l\u00e4sa ![\"\"](\"http:\/\/blogs2.abo.fi\/kommunicerandekonsumtion\/wp-content\/uploads\/sites\/54\/2019\/01\/thumb_IMG_3540_1024-300x225.jpg\")
![\"\"](\"http:\/\/blogs2.abo.fi\/kommunicerandekonsumtion\/wp-content\/uploads\/sites\/54\/2019\/01\/wasa-Posten-31.1.1899-klockskojeriet.jpg\")