Av Jutta Ahlbeck & Maren Jonasson<\/p>\n
V\u00e5rt forskningsprojekt om etniska minoriteter som bedriver r\u00f6rlig handel i Finland under perioden 1840\u20131940 anknyter till ett flertal forskningsf\u00e4lt och deltar d\u00e4rf\u00f6r samtidigt i m\u00e5nga forskningsdiskussioner. En av dem \u00e4r diskussionen om rasistiska stereotypier d\u00e4r fr\u00e5gor kring ras, etnicitet och annanhet \u00e4r centrala i f\u00f6rst\u00e5elsen av hur v\u00e4rlden \u00e4r organiserad. I Sverige uppm\u00e4rksammades temat f\u00f6r en vecka sedan av Kungl. Vitterhetsakademien och Bernadotte-programmet med symposiet Bilder av ras i svensk visuell kultur, musik och litteratur<\/em>.<\/p>\n Tillsammans med ett tjugotal andra inbjudna forskare deltog vi i symposiet f\u00f6r att samtala kring rasism och dess representationer. Talarna f\u00f6retr\u00e4dde olika discipliner, men med betoning p\u00e5 konst- och litteraturvetenskap. Initiativtagare var konstvetaren och Bernadotte-stipendiaten \u00c5sa Bharathi Larsson<\/strong> som disputerade p\u00e5 avhandlingen Colonizing Fever: Race and Media Cultures in Late Nineteenth-Century Sweden <\/em>vid Uppsala universitet 2016.<\/p>\n Av symposiets \u00e5tta f\u00f6redrag har vi valt att n\u00e4rmare beskriva inneh\u00e5llet i de som tematiskt sett ligger n\u00e4rmast v\u00e5ra egna forskningsintressen.<\/p>\n Joanna Rubin Dranger<\/strong>, professor i illustration, och litteraturvetaren Moa Matthis<\/strong>, b\u00e5da knutna till Konstfack, presenterade Kunskapsbanken Bilders Makt<\/em><\/a> som \u00e4r ett projekt som tagit avstamp i den affekterade debatten om rasistiska bilder i Sverige som f\u00f6rdes f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan. Syftet med Bilders Makt<\/em> \u00e4r att \u201dfolkbilda\u201d den breda allm\u00e4nheten om rasistiska och antisemitiska stereotyper (av bl.a. asiater, afrikaner, judar, muslimer, samer och romer). D\u00e4r forskningen m\u00e5ste vara komplex, b\u00e5de vad g\u00e4ller begrepp och spr\u00e5k, b\u00f6r den publika framst\u00e4llningen g\u00f6ras f\u00f6rst\u00e5elig. Genom att ber\u00e4tta om bildernas historia, tradition, funktion och teman erbjuder projektet \u201dverktyg f\u00f6r f\u00f6rdjupad visuell l\u00e4skunnighet om rasistiska stereotyper.\u201d Inspirerade av Bhabha Homi (2001) och hans tanke om \u201dthe force of ambivalence\u201d i det rasistiska bildspr\u00e5ket, diskuterade Dranger och Matthis hur rasistiska stereotyper st\u00e4ndigt m\u00e5ste repeteras, upprepas, f\u00f6r att uppr\u00e4tth\u00e5lla och f\u00f6rst\u00e4rka<\/em> rasifierade m\u00f6nster. Genom att dekonstruera; kategorisera artiklarna p\u00e5 Bilders Makt<\/em> p\u00e5 ett annat s\u00e4tt \u00e4n genom ben\u00e4mnda kategorier (asiater, afrikaner, muslimer etc.) vill upphovspersonerna komma bort fr\u00e5n de l\u00e5sta kategorierna som snarare f\u00f6rst\u00e4rker \u00e4n motarbetar rasstereotyper.<\/p>\n Filmen har sedan det tidiga 1900-talet varit ett av de viktigaste redskapen i kulturella rasifieringsprocesser, i att skapa \u201den icke-europeisk andre\u201d som en motbild till en idealiserad, vit europ\u00e9, visade Johan H\u00f6glund<\/strong>, docent i engelsk litteratur vid Linn\u00e9universitetet. H\u00f6glund diskuterade hur svensk film i hundra \u00e5rs tid har producerat en bild av samerna som svenskarnas \u201dprimitiva andra\u201d. H\u00f6glund demonstrerade hur svensk film visualiserar, rasifierar, samer genom ett specifikt bildspr\u00e5k och genom en svensk version av \u201dblackface cinema\u201d, d\u00e4r samiska rollfigurer alltid spelas av svenska sk\u00e5despelare. Samerna i dessa filmer saknar egentlig agens, deras repliker p\u00e5 samiska (f\u00f6rutsatt att de har n\u00e5gra) \u00f6vers\u00e4tts inte eller t\u00e4cks in av en ber\u00e4ttarr\u00f6st eller av musik. H\u00f6glund menar att man i samefilmernas fall kan tala om ett slags \u201dsame-face\u201d p\u00e5 samma s\u00e4tt som man talar om yellowface och blackface. Det sker dock \u00e4ven motst\u00e5nd och nyare filmer som Sameblod<\/em> (2016) tar medvetet avst\u00e5nd den rasifierade traditionen bl.a. genom att ha samer som sk\u00e5despelare och genom att konsekvent bryta med den traditionella bild- och scenografikonventionen.<\/p>\n Under 1800-talet anv\u00e4ndes fotografier som viktiga vetenskapliga bel\u00e4gg i ett flertal discipliner, d\u00e4ribland den s.k. rasvetenskapen. Ulrika Kjellman<\/strong>, docent i bibliotek- och informationskunskap vid Uppsala universitet, granskade bildens roll som verktyg i det rasvetenskaliga arbetet i Sverige \u00e5ren 1850\u20131950. Statens institut f\u00f6r rasbiologi (1922\u20131958) samlade in 12\u00a0000 fotografier i Sverige, huvudsakligen av de \u201drastyper\u201d man ans\u00e5g befolkade Sverige. Kjellman diskuterade hur Herman Lundborgs Svensk raskunskap<\/em> 1927 nyttjade fotografier av nakna m\u00e4nniskokroppar f\u00f6r att bevisa att en ras, den rena nordiska, var den mest \u00f6verl\u00e4gsna, den mest \u201dutvecklade\u201d. Det \u00e4r p\u00e5fallande hur bilderna av det man menade utgjorde den rena nordiska rasen var kopplade till en profession, till ungdom och v\u00e4lm\u00e5ende (bilder av l\u00e4kare, unga officerare, samh\u00e4llsb\u00e4rare etc.), medan de \u00f6vriga, l\u00e4grest\u00e5ende raserna avbildades som kriminella, sinnessl\u00f6a, arbetare och \u00e4ldre. Kjellman kunde \u00e4ven p\u00e5visa att regelr\u00e4tt bildmanipulation f\u00f6rekommit.<\/p>\n Ett starkt ber\u00f6rande och personligt framtr\u00e4dande h\u00f6lls av Katarina Pirak Sikku<\/strong>, verksam som konstn\u00e4rlig ledare vid genusvetenskapen i Uppsala. Pirak Sikku \u00e4r same och presenterade sitt konstn\u00e4rliga projekt som var en personlig exkursion in i de \u00f6vergrepp hennes egen folkgrupp utsatts f\u00f6r, n\u00e5got som satt sina sp\u00e5r \u00e4ven i henne. \u00c5r 2004 b\u00f6rjade hon leta efter fotografier och dokument av samer p\u00e5 Institutet f\u00f6r rasbiologi. I en rad konstn\u00e4rliga projekt \u00e5terskapade Pirak Sikku situationer som liknade de som rasbiologerna utsatte samerna f\u00f6r i tiderna: hon m\u00e4tte sin skalle med de ursprungliga m\u00e4tinstrumenten och hon fotograferade sig naken i naturen. Hon designade \u00e4ven underkl\u00e4der d\u00e4r m\u00f6nstren h\u00e4mtade inspiration fr\u00e5n tv\u00e5 olika samekulturer. Det hela blev ett identitetspussel med vars bitar hon f\u00f6rs\u00f6kte besvara sina fr\u00e5gor om samisk kultur, vad den \u00e4r och inte \u00e4r, om rasbiologernas \u00f6vergrepp och sitt eget folks erfarenheter av dessa traumatiserande upplevelser.<\/p>\n De \u00f6vriga f\u00f6redragsh\u00e5llarna var Tobias H\u00fcbinette<\/strong> som talade om textuella, (audio)visuella, materiella, performativa och digitala rasstereotypier av asiater i Sverige, Therese Svensson<\/strong> om kolonialitet och dekolonialitet i skildringen av samiskhet hos f\u00f6rfattaren Ludvig Nordstr\u00f6m, Ryan Skinner<\/strong> om afroamerikansk n\u00e4rvaro i Sverige under 1960- och 1970-talen och Jeff Werner<\/strong> om (ned)laddade bilder som v\u00e4cker starka k\u00e4nslor. Werner lyfte fram bland annat den intressanta fr\u00e5gan om den eventuella reaktiveringen av rasistiskt bildmaterial som en f\u00f6ljd av minnesorganisationernas stora digitaliseringsprojekt.<\/p>\n Symposiet visade hur rasistiska bilder, filmer, fotografier och texter cirkulerar och korsar geografiska, kulturella, kontextuella och kronologiska gr\u00e4nser. Rasistiska representationer \u00e4r sega och l\u00e5nglivade; de b\u00e4r p\u00e5 kolonialismens arv. \u00c4ven de nordiska l\u00e4nderna \u00e4r inbegripna i ett l\u00e5ngvarigt kolonisationsprojekt (t.ex. Keskinen et al. 2009; Hervik 2018). Ras och etnicitet \u00e4r kopplat till andra maktordningar och sociala kategorier s\u00e5som t.ex. genus, samh\u00e4llsklass, religion och \u00e5lder. Postkolonialistisk feministisk forskning visar hur ras och genus \u00e4r sammanl\u00e4nkande; att genus inte kan f\u00f6rst\u00e5s utan att ta i betraktande ras och vice versa (hooks 1981; Ahmed 1998, etc.). Denna diskussion var emellertid inte n\u00e4rvarande p\u00e5 seminariet, \u00e5tminstone inte uttalat. Ocks\u00e5 v\u00e5rt projekt b\u00f6r reflektera \u00f6ver hur genus och etnicitet opererar i att skapa den Andre. En annan viktig aspekt handlar om relationen mellan bild och text; vilka skillnader och likheter som kan t\u00e4nkas finnas mellan visuella och textuella representationer.<\/p>\n En av de starkast kvardr\u00f6jande tankarna efter symposiet \u00e4r Tobias H\u00fcbinettes<\/strong> tes om att det skulle finnas ett specifikt svenskt s\u00e4tt att relatera till \u201dasiater\u201d och att rasstereotyper av \u201dasiater\u201d \u00f6verlevt, fortfarande anv\u00e4nds och till med frodas inom t.ex. reklam och f\u00f6retags logotyper trots att rasstereotypa visuella representationer av andra utomeuropeiska etniciteter m\u00e4rkbart minskat efter de debatter som uppm\u00e4rksammat saken. Kan det samma g\u00e4lla Finland? Att just \u201dasiater\u201d fortfarande anv\u00e4nds och avbildas stereotypt inom t.ex. reklam p\u00e5 ett s\u00e4tt som andra etniska minoriteter aldrig numera skulle avbildas?<\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Av Jutta Ahlbeck & Maren Jonasson V\u00e5rt forskningsprojekt om etniska minoriteter som bedriver r\u00f6rlig handel i Finland under perioden 1840\u20131940 anknyter till ett flertal forskningsf\u00e4lt och deltar d\u00e4rf\u00f6r samtidigt i m\u00e5nga forskningsdiskussioner. En av dem \u00e4r diskussionen om rasistiska stereotypier … Forts\u00e4tt l\u00e4sa