Usein kuullaan puhuttawan \u201droskaw\u00e4est\u00e4\u201d, \u201droskakirjallisuudesta\u201d, j.n.e. t\u00e4t\u00e4 woitaisiin hywin hyw\u00e4sti kutsua \u201droskaelinkeinoksi\u201d (Ilmarinen<\/em> 11.6.1881, s.1)<\/p><\/blockquote>\n En notis i tidningen Ilmarinen<\/em> 1881, som handlar om n\u00e4ringarna i Viborgs l\u00e4n, lyfter fram insamlandet av lump som en f\u00f6rs\u00f6rjningsform som under senare tid blivit allt vanligare. Enligt notisen kunde man numera f\u00f6rutom om \u201dskr\u00e4pfolk\u201d och \u201dskr\u00e4plitteratur\u201d b\u00f6rja tala om en \u201dskr\u00e4pn\u00e4ring\u201d.<\/p>\n I en 1868 utf\u00e4rdad f\u00f6rordning om handel och n\u00e4ringar i storfurstend\u00f6met Finland gjordes handeln med lump, det vill s\u00e4ga tygavfall, fri f\u00f6r alla landets inv\u00e5nare. Fram till dess hade lumphandeln varit f\u00f6rbeh\u00e5llen en grupp personer, som f\u00f6rsedda med s\u00e4rskilda tillst\u00e5nd reste runt i landet p\u00e5 jakt efter linne- och bomullsbitar, senare \u00e4ven ylle. Bland lumpsamlarna i Finland utm\u00e4rkte sig framf\u00f6r allt m\u00e4n fr\u00e5n Mola (fi. Muolaa) socken i Viborgs l\u00e4n, vilka enligt ovan n\u00e4mnda notis \u2013 till skillnad fr\u00e5n m\u00e4n i andra delar Finland \u2013 inte l\u00e4t sig avskr\u00e4ckas av det smutsiga arbete som lumpsamlandet var. I st\u00e4llet begav sig m\u00e4nnen fr\u00e5n Mola varje vinter i l\u00e5nga karavaner iv\u00e4g fr\u00e5n hemtrakten till Finlands inre delar f\u00f6r att fylla sina sl\u00e4dar med lump.<\/p>\n Lumphandeln var i regel en form av byteshandel; landsbygdsbefolkningen bytte tygavfall som de kunde undvara mot keramikf\u00f6rem\u00e5l som m\u00e4nnen fr\u00e5n Mola hade med sig. Keramikf\u00f6rem\u00e5len \u2013 tallrikar, fat och lerg\u00f6kar \u2013 var tillverkade av ryska hantverkare som bodde i byn Kyyr\u00f6l\u00e4 i Mola socken. I de svar p\u00e5 en fr\u00e5gelista om ryska (karelska) r\u00f6rliga handelsm\u00e4n i Finland som vi studerar, finns flera beskrivningar av dessa keramikf\u00f6rem\u00e5l som verkar ha varit omtyckta bland kunderna. Enligt tidningarna hade lumpsamlarna ofta ocks\u00e5 med sig andra varor, ”krimskrams” som till ett billigt pris hade inf\u00f6rskaffats i Sankt Petersburg och \u00e4mnen som anv\u00e4ndes b\u00e5de som mediciner och i berusande syfte. Framf\u00f6r allt hade s\u00e5 kallade Hofmanns droppar stor \u00e5tg\u00e5ng bland kunderna. I en artikel i tidningen Tapio <\/em>p\u00e5talas dropparnas popularitet och att de lokala kvinnorna g\u00e4rna anv\u00e4nde dem mot b\u00e5de \u201dhuvudv\u00e4rk\u201d och\u00a0 \u201dmagont\u201d (Tapio<\/em> 25.2. 1888, s. 2).<\/p>\n En liten keramiksk\u00e5l, odaterad, fr\u00e5n Kyyr\u00f6l\u00e4 i Mola socken. \u00c5bo Museicentral, (CC BY-ND 4.0).<\/p><\/div>\n Yllelumpen kunde omvandlas till nytt ylletyg medan bomull- och linneavfall var en n\u00f6dv\u00e4ndig r\u00e5vara f\u00f6r pappersindustrin. F\u00f6rst mot slutet av 1800-talet hade den kemisk-teknologiska utvecklingen n\u00e5tt s\u00e5 l\u00e5ngt att cellulosa av tr\u00e4d kunde ers\u00e4tta lumpen som den viktigaste r\u00e5varan i papperstillverkningen, vilket gjorde att tygavfallet l\u00e4nge var en viktig nationalekonomisk och industriell resurs. 1800-talets st\u00e4ndigt \u00f6kande efterfr\u00e5gan p\u00e5 papper bidrog till att h\u00e5lla efterfr\u00e5gan p\u00e5 lump h\u00f6g. Papper beh\u00f6vdes p\u00e5 m\u00e5nga h\u00e5ll i samh\u00e4llet, inte minst f\u00f6r tidningar, b\u00f6cker, brev, almanackor och bokf\u00f6ring. D\u00e4rtill efterfr\u00e5gades papper f\u00f6r tillverkning av bland annat tapeter, hattar och omslagspapper. Lumpen r\u00f6rde sig ocks\u00e5 \u00f6ver de nationella gr\u00e4nserna. En del av den lump som samlades in i Finlands exporterades, medan den k\u00e4nda lantdagskvinnan och yrkesinspekt\u00f6ren Vera Hjelt i en grundlig unders\u00f6kning av lumparbeterskors yrkessjukdomar fr\u00e5n 1909 pekar p\u00e5 att \u201ds\u00f6ndertrasade, ners\u00f6lade, ihopskrynklade plagg av alla slag och f\u00e4rger\u201d importerades till Finland fr\u00e5n Ryssland, Tyskland och England (Hjelt, s. 218).<\/p>\n N\u00e4r lumpen anl\u00e4nde till pappersbruken avl\u00e4gsnades knappar och andra f\u00f6rem\u00e5l fr\u00e5n plaggen, varefter lumpen sorterades i h\u00f6gar av olika kvalitet. D\u00e4refter f\u00f6ljde en l\u00e5ng process av beredning, formning och torkning, som f\u00f6r\u00e4dlade r\u00e5varan till pappersprodukter. Vera Hjelt lyfter i sin unders\u00f6kning fram att lump kunde inneh\u00e5lla uppemot 40 % damm. S\u00e5ledes betraktades inte enbart sj\u00e4lva r\u00e5varan, utan \u00e4ven det arbete som ingick i f\u00f6r\u00e4dlingsprocessen som en smutsig syssla (Hjelt, s. 218\u2013219). Handeln med lump associerades vanligt med en r\u00e4dsla f\u00f6r smitta av olika sjukdomar, bland annat kolera. H\u00e4r finns en likhet med de diskussioner g\u00e4llande handel med en annan handelsvara som vi tidigare skrivit om<\/a>, n\u00e4mligen m\u00e4nniskoh\u00e5ret. En annan likhet finns i r\u00f6rligheten \u2013 f\u00f6r b\u00e5de h\u00e5ruppk\u00f6paren och lumpsamlaren var r\u00f6rligheten en f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r att komma i kontakt med nya kunder. De gemensamma dragen g\u00f6r att vi, genom att studera denna \u201dskr\u00e4pn\u00e4ring\u201d, ytterligare kan bredda bilden av den r\u00f6rliga sm\u00e5handeln i Finland under slutet av 1800-talet.<\/p>\n \u00c4r man \u00e4n s\u00e5 fin och rar\/I sin ungdoms tider\/Vet man ej p\u00e5 gamla dar\/Hvad man blir omsider\/M\u00e5ngen pr\u00e4ktig grannl\u00e5tsstump\/Blir p\u00e5 slutet bara lump\/Men finns gry uti den\/Blir det bra med tiden (Zacharias Topelius, \u201dPennans samtal med pappret\u201d Trollsl\u00e4ndan 5.11.1870, s. 4)<\/p><\/blockquote>\n <\/p>\n K\u00e4llor och litteratur:<\/p>\n Ilmarinen 11.6.1881. Av Anna Sundelin & Johanna Wassholm Usein kuullaan puhuttawan \u201droskaw\u00e4est\u00e4\u201d, \u201droskakirjallisuudesta\u201d, j.n.e. t\u00e4t\u00e4 woitaisiin hywin hyw\u00e4sti kutsua \u201droskaelinkeinoksi\u201d (Ilmarinen 11.6.1881, s.1) En notis i tidningen Ilmarinen 1881, som handlar om n\u00e4ringarna i Viborgs l\u00e4n, lyfter fram insamlandet av lump som … Forts\u00e4tt l\u00e4sa ![\"\"](\"http:\/\/blogs2.abo.fi\/kommunicerandekonsumtion\/wp-content\/uploads\/sites\/54\/2018\/09\/M20_TMM15350_1-300x222.jpg\")
\nTapio 25.2.1888.
\nTrollsl\u00e4ndan 5.11.1870.
\nKulturvetenskapliga arkivet Cultura vid \u00c5bo Akademi, Fr\u00e5gelista 9, \u201dKringvandrande ryska handelsm\u00e4n\/Ven\u00e4l\u00e4isi\u00e4 kulkukauppiaita\u201d.
\n\u00c5bo Museicentral.
\nVera Hjelt, Yrkessjukdomsstatistik I. Lumparbeterskorna i Finland, Arbetsstatistisk tidskrift, 1.1.1909.
\nGabriel Nikander & Ingwald Sourander, Lumppapersbruken i Finland (Helsingfors 1955).
\nJaakko Sarkanen & Kaino Repo (red.), Muolaa ja \u00c4yr\u00e4p\u00e4\u00e4 vv. 1870\u20131944 (Helsingfors 1952).<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"