Av Jutta Ahlbeck<\/p>\n
F\u00f6rb\u00e4ttringar har man s\u00f6kt komma \u00e5stad p\u00e5 de mest olika omr\u00e5den, men tills vidare har man i zigenarfr\u00e5gan icke kommit till n\u00e5got resultat, som kunde anses lyckligt. Fortfarande ser man den ena zigenarhopen efter den andra str\u00f6fva kring landet, tiggande sitt br\u00f6d i g\u00e5rdarna. Oftast \u00e4r zigenaren i sitt tiggeri ytterst n\u00e4rg\u00e5ngen och ej s\u00e4llan brukar han v\u00e5ld, d\u00e5 han finner sig i fysiskt h\u00e4nseende \u00f6fverl\u00e4gsen och ej beh\u00f6fver frukta att hans tiggarrenomm\u00e9 f\u00f6r framtiden skall taga n\u00e5gon n\u00e4mnv\u00e4rd skada.<\/p>\n
(Vasabladet<\/em>, 18.4.1896, no. 47)<\/p><\/blockquote>\n
Ovanst\u00e5ende skildring av tiggande och kringstr\u00f6vande \u201dzigenare\u201d var ett \u00e5terkommande tema i de finl\u00e4ndska dagstidningarna under slutet av 1800- och b\u00f6rjan av 1900-talet. Fr\u00e5n och med 1860-talet handlade den s.k. \u201dzigenarfr\u00e5gan\u201d om lantdagens f\u00f6rs\u00f6k att \u201dl\u00f6sa problemet\u201d med romerna, men fr\u00e5gan engagerade \u00e4ven gemene man. Mot slutet av 1800-talet publicerades \u00f6ver hundra tidningsartiklar per \u00e5r om romerna, vilka oftast handlade om l\u00f6sdriveri, tiggeri brottslighet och omoral. Det stora problemet g\u00e4llde r\u00f6rligheten och synen p\u00e5 \u201dzigenaren\u201d som ovillig eller rentav of\u00f6rm\u00f6gen att utf\u00f6ra regelr\u00e4tt (jordbruks)arbete. \u201dZigenaren kerakteriseras av [\u2026] ett fritt kringstr\u00e4vande liv, sin slughet och sin o\u00f6vervinnerliga avsky f\u00f6r fast, ordnat arbete\u201d, fastslog tidningen Hang\u00f6<\/em> (21.09.1911, no 110).<\/p>\n
Idag st\u00e5r nationsgr\u00e4nser, s\u00e4rskilt korsandet av statliga gr\u00e4nser i fokus i samband med flyktingsituationen. St\u00e4ngsel och murar b\u00e5de planeras och byggs, f\u00f6rordningar och lagar f\u00f6rfattas f\u00f6r att h\u00e5lla de Andra \u00e5tskilda fr\u00e5n Oss \u2013 vi som antas h\u00f6ra hemma p\u00e5 andra sidan gr\u00e4nsen. Vem f\u00e5r komma \u00f6ver gr\u00e4nsen, vem vill vi ha och vem \u00e4r ov\u00e4lkommen? Vissa individer anses med sj\u00e4lvklarhet h\u00f6ra till den nationella gemenskap som garanterar medborgaren en upps\u00e4ttning r\u00e4ttigheter, medan andra inte ses som tillh\u00f6rande: de Andra, de som inte g\u00f6r, talar, t\u00e4nker eller ser ut som vi. Gr\u00e4nser handlar s\u00e5ledes ocks\u00e5 om att skapa och uppr\u00e4tth\u00e5lla skillnader mellan m\u00e4nniskor p\u00e5 basis av sociala kategorier s\u00e5som etnicitet, genus, samh\u00e4llsklass, ras, \u00e5lder, spr\u00e5k, religion, men ocks\u00e5 utg\u00e5ende fr\u00e5n m\u00e4nniskors beteende, h\u00e4lsa, arbetskapacitet, mm.. Benedict Anderson (1983) myntade begreppet f\u00f6rest\u00e4llda gemenskaper (imagined communities<\/em>) med vilket han avs\u00e5g en antagen grupptillh\u00f6righet som till stora delar grundar sig p\u00e5 abstrakta\/socialt konstruerade eller f\u00f6rest\u00e4llda kollektiv. I de europeiska politiserade diskurserna om flyktingar st\u00e4lls fr\u00e5gan om vem som f\u00e5r ing\u00e5 samh\u00e4llsgemenskapen p\u00e5 sin spets. Postkoloniala teoretiker som Stuart Hall (1996) har pekat p\u00e5 en indelning av v\u00e4rlden i \u201dthe West and the Rest\u201d, i vitt och svart, i kultur och natur, i upplysning och barbari, synliga t\u00e4nkes\u00e4tt i globaliseringens och migrationens tidevarv, inte minst i bem\u00f6tandet av migranter fr\u00e5n olika delar av v\u00e4rlden.<\/p>\n
\u00c4ven det sena 1800-talet upplevde en stor r\u00f6rlighet och migration b\u00e5de inom och utanf\u00f6r storfurstend\u00f6mets gr\u00e4nser, d\u00e4r s\u00e5v\u00e4l nationella, symboliska som kulturella gr\u00e4nser korsades. I v\u00e5rt projekt granskar vi kringresande handelsm\u00e4n (ja, de var oftast m\u00e4n) ur etniska och spr\u00e5kliga minoriteter (judar, tatarer, rysk-karelare, romer) som med sina varor och tj\u00e4nster v\u00e4ckte s\u00e5v\u00e4l f\u00f6rtjusning som f\u00f6rakt bland majoritetsbefolkningen. D\u00e4r de rysk-karelska g\u00e5rdfarihandlarna ofta togs emot med \u00f6ppna armar, st\u00e4ngdes d\u00f6rrarna och grannarna f\u00f6rvarades n\u00e4r det romska f\u00f6ljet n\u00e4rmade sig bondg\u00e5rden. Av de etniska minoriteterna befann sig romerna, \u201ddessa m\u00f6rka\u00a0figurer med sitt smutsiga och hemska utseende\u201d (\u00c5bo Underr\u00e4ttelser,<\/em> 27.12.1882), l\u00e4gst ner i hierarkin. I de k\u00e4llor jag unders\u00f6ker (tidnings- och minnesmaterial) skildras romerna i extremt neds\u00e4ttande ordalag: som lata, op\u00e5litliga, smutsiga och ben\u00e4gna till kriminalitet och omoral.<\/p>\n
H\u00e4r kunde man knyta an till antropologen Mary Douglas (1966) tankar om symboliska, kulturella regler om smuts och f\u00f6rorening. Douglas visar hur olika kulturers f\u00f6rest\u00e4llningar om vad som \u00e4r rent\/orent \u00e5terspeglar samh\u00e4llets fundamentala f\u00f6rest\u00e4llningar om den sociala ordningen. Enligt Mary Douglas (1966, 4) kan ett sken av ordning skapas endast d\u00e5 \u201dskillnaden mellan innanf\u00f6r och utanf\u00f6r, ovanf\u00f6r och under, man och kvinna, f\u00f6r och emot\u201d \u00f6verdrivs. Det som betraktas som smuts i ett samh\u00e4lle is \u201dany matter <\/em>considered out of place.<\/em>\u201d Betraktat ur detta perspektiv var romerna \u201dmatters out of place\u201d; de \u201dpassade inte in\u201d.<\/p>\n
Den r\u00e5dande negativa synen\u00a0synen p\u00e5 romer som en s\u00e4rskilt<\/em> problematisk etnisk grupp (\u201dfolkstam\u201d), medf\u00f6rde att varken myndigheter eller lekm\u00e4n betraktade romernas f\u00f6rs\u00f6rjningsverksamhet (huvudsakligen g\u00e5rdfarihandel med h\u00e4st- och handarbetsf\u00f6rs\u00e4ljning) som \u201driktigt\u201d arbete. G\u00e5rdfarihandeln framst\u00e4lldes i termer av tiggeri och lurendrejeri, inte som legitim f\u00f6rs\u00f6rjning.\u00a0Det st\u00e4ndiga vandrandet fr\u00e5n socken till socken i stora familjeenheter br\u00f6t \u00e4ven mot st\u00e5ndssamh\u00e4llets id\u00e9 om m\u00e4nniskans fixerade plats i ett socialt system, i all synnerhet om man inte \u00e4gde jord eller \u00f6vrig egendom, och om man inte kunde uppvisa ett lagligt yrke. D\u00e4rmed br\u00f6t romerna mot vedertagna sociala normer och ideal enligt vilka arbete fungerade inte bara som dygd utan som ett tecken p\u00e5 normativt medborgarskap.\u00a0Romernas r\u00f6rlighet var n\u00e5got skr\u00e4mmande, som inte bara var kriminellt (under l\u00f6sdrivarf\u00f6rordningen med sina \u201dzigenarparagrafer\u201d) utan ocks\u00e5 rubbade den sociala ordningen. I den tilltagande\u00a0nationalismens tidevarv, d\u00e4r individens tillh\u00f6righet i samh\u00e4llsgemenskapen definierades utg\u00e5ende fr\u00e5n tanken om enhetlighet med idealet: ett folk, ett territorium, en kultur, en religion och ett spr\u00e5k, kom romerna att konstrueras som de Andra, och som ett hot mot samh\u00e4llsordningen.<\/p>\n
Genom att visa hur gr\u00e4nser mellan olika sociala grupper uppgjordes kan v\u00e5rt projekt, ut\u00f6ver det konsumtionshistoriska bidraget, delta i det forskningsomr\u00e5de som visar hur kategorier som etnicitet, ras och nation har en avg\u00f6rande roll i hur medborgarskap f\u00f6rest\u00e4lls, formuleras och institutionaliseras. Detta inneb\u00e4r att vi \u00e4ven bidrar till studiet av den finl\u00e4ndska rasismens historia.<\/p>\n
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Av Jutta Ahlbeck F\u00f6rb\u00e4ttringar har man s\u00f6kt komma \u00e5stad p\u00e5 de mest olika omr\u00e5den, men tills vidare har man i zigenarfr\u00e5gan icke kommit till n\u00e5got resultat, som kunde anses lyckligt. Fortfarande ser man den ena zigenarhopen efter den andra str\u00f6fva … Forts\u00e4tt l\u00e4sa