G\u00e5rdfarihandlarens ankomst till g\u00e5rden var ett v\u00e4lkommet avbrott i en eljest enformig tillvaro, en fl\u00e4kt fr\u00e5n en annan och h\u00e4ndelserikare v\u00e4rld (KIV\u00c5, M 2075:2)<\/em><\/p><\/blockquote>\n En fr\u00e5ga som vi ofta f\u00e5r n\u00e4r vi presenterar v\u00e5rt projekt g\u00e4ller varornas ursprung: varifr\u00e5n fick de r\u00f6rliga handelsm\u00e4nnen fr\u00e5n ryska Karelen som r\u00f6rde sig p\u00e5 den finl\u00e4ndska landsbygden under slutet av 1800-talet och b\u00f6rjan av 1900-talet de varor som de s\u00e5lde? Fr\u00e5gan om varorna geografiska ursprung\u00a0 \u00e4r n\u00e5got komplicerad, men klart \u00e4r att de rysk-karelska handlandena hade tillg\u00e5ng till olika typer av transnationella n\u00e4tverk och varufl\u00f6den. Dessa str\u00e4ckte sig fr\u00e5n Vitahavskarelen till stora ryska handelsst\u00e4der som Archangelsk, S:t Petersburg, Moskva och Nizhnij Novgorod, och till de stora textilfabrikerna i trakten av \u0141odz i Polen. F\u00f6r tillf\u00e4llet f\u00f6rs\u00f6ker vi genom att kombinera uppgifter i forskningslitteraturen med v\u00e5ra prim\u00e4rk\u00e4llor skapa oss en \u00f6verblick \u00f6ver dessa varufl\u00f6den, och vi kommer att \u00e5terkomma till temat i projektbloggen n\u00e4r vi har kommit l\u00e4ngre i processen.<\/p>\n De r\u00f6rliga handelsm\u00e4nnen Yrj\u00f6 Bogdanoff och Mikko Lesonen i b\u00f6rjan av 1900-talet, Heikki Hartikainen 1959, Museiverket, CC BY 4.0.<\/p><\/div>\n De varor som g\u00e5rdfarihandlarna saluf\u00f6rde i Finland var i regel l\u00e4tta och tog inte mycket utrymme. Eftersom handelsm\u00e4nnen oftast r\u00f6rde sig till fots var orsaken till detta rent praktisk. Varorna packades i stora l\u00e4derv\u00e4skor som handlandena bar p\u00e5 ryggen, mera s\u00e4llan i stora knyten. De handelsm\u00e4n som s\u00e5lde sm\u00e5saker anv\u00e4nde sig av stora tr\u00e4l\u00e5dor p\u00e5 ryggen, som var indelade i mindre fack d\u00e4r sm\u00e5sakerna kunde sorteras. Den vanligaste handelsvaran var textilier av olika slag, tyger f\u00f6r vardag och fest, f\u00e4rdigsydda kl\u00e4der, underkl\u00e4der, borddukar och andra textilier till hemmet. Dessutom n\u00e4mns i fr\u00e5geslistorna en m\u00e4ngd andra varor: knappar, syn\u00e5lar, tr\u00e5dar, band, smycken, klockor, pennor, brevpapper, bilder av kungligheter och l\u00e4ttkl\u00e4dda damer, lerg\u00f6kar och andra leksaker, sm\u00e5godis, kringlor, tv\u00e5lar, alkohol och gifter\/mediciner. Tobak, kaffe och te hade handelsm\u00e4nnen med sig f\u00f6r eget bruk, men ibland s\u00e5lde de ocks\u00e5 dessa varor.<\/p>\n Konfirmationskl\u00e4dda flickor i Tj\u00f6ck, Ina Roos, 1907. Museiverket. CC BY 4.0<\/p><\/div>\n St\u00f6rsta delen av varorna var nya. I de fr\u00e5gelistor som vi studerar n\u00e4mner respondenter ofta att de r\u00f6rliga handelsm\u00e4nnen hade ett bredare utbud p\u00e5 varor \u00e4n de lokala lanthandlarna. Textiliernas kvalitet varierade, men m\u00e5nga bed\u00f6mer att den var lika bra eller b\u00e4ttre \u00e4n p\u00e5 de textilier som saluf\u00f6rdes i dessa. En informant fr\u00e5n Sideby beskriver handelsmannens utbud p\u00e5 f\u00f6ljande s\u00e4tt:<\/p>\n Som handelsvaror forslade dessa handlare huvudsakligen textilvaror, s\u00e5som kl\u00e4nningstyger, blommiga huvuddukar och axelschalar, samt som specialite svarta sidendukar. Den tiden var det vanligt att flickor till konfirmationen hade svarta kl\u00e4nningar med svart sidenduk p\u00e5 huvudet, som k\u00f6ptes av laukkugubbarna. Samma kl\u00e4dsel begagnades sedan alltid vid nattvardsg\u00e5ng. \u00a0Sidendukarna\u00a0 och \u00e4ven andra huvuddukar voro mycket uppskattade i bygden men funnes icke att tillg\u00e5 i ortens lanthandlar (KIV\u00c5\u00a0M 680)<\/em><\/p><\/blockquote>\n Kunderna betalade i regel f\u00f6r varorna i reda pengar, men eftersom det ibland var ont om kontanter f\u00f6rekom \u00e4ven andra betalningsmetoder. En del handelsm\u00e4n erbj\u00f6d kunderna kredit, vilket dock alltid var en risktagning eftersom det inte fanns n\u00e5gon garanti f\u00f6r att han skulle f\u00e5 pengarna tillbaka p\u00e5 n\u00e4sta resa \u2013 eller f\u00f6r den delen f\u00f6r att n\u00e4sta resa ens skulle bli av. Ett annat s\u00e4tt att betala f\u00f6r varorna var att byta\u00a0 dem mot f\u00f6rem\u00e5l som g\u00e5rdfarihandlaren kunde s\u00e4lja vidare till andra kunder eller \u00e5terf\u00f6rs\u00e4ljare. I fr\u00e5gelistorna n\u00e4mns bland annat att en handelsman tog m\u00f6bler i utbyte, medan andra accepterade mindre f\u00f6rem\u00e5l som var l\u00e4tta att transportera s\u00e5som fickur. Om den form av byteshandel d\u00e4r kvinnor s\u00e5lde sitt h\u00e5r till de r\u00f6rliga handelsm\u00e4nnen har vi skrivit i tv\u00e5 tidigare blogginl\u00e4gg: ”Ett nytt slags r\u00f6fweri”<\/a>\u00a0och Det h\u00e4ngde p\u00e5 h\u00e5ret.<\/a> Det vanligaste varan som lokala kunder bytte mot varor var dock skinn och p\u00e4lsar, som var l\u00e4tta att transportera och hade ett h\u00f6gt \u00e5terf\u00f6rs\u00e4ljningsv\u00e4rde p\u00e5 marknaden i Ryssland.<\/p>\n De r\u00f6rliga handelsm\u00e4nnen hade olika rutter, en del av dem \u00e5terkom varje m\u00e5nad, medan andra bes\u00f6kte en plats 1-2 g\u00e5nger i \u00e5ret. Eftersom m\u00e4ngden varor de kunde b\u00e4ra med sig var begr\u00e4nsad var de i behov av upplagsplatser d\u00e4r de kunde lagra st\u00f6rre varum\u00e4ngder p\u00e5 en s\u00e4ker plats. Eftersom en del av handelsm\u00e4nnen \u00e5terkom till samma ort \u00e5r efter \u00e5r, blev de s\u00e5 bekanta med lokalbefolkningen att de kunde ha sitt lager p\u00e5 deras g\u00e5rdar. Efter hand som g\u00e5rdfarihandlare fr\u00e5n ryska Karelen b\u00f6rjade etablera fasta lanthandlar i Finland b\u00f6rjade de i sin tur anlita ”dr\u00e4ngar” som reste runt i bygden och s\u00e5lde varor fr\u00e5n deras bod. I s\u00e5dana fall togs varorna lokalt fr\u00e5n lanthandlarna, som i sin tur skaffade dem genom sina n\u00e4tverk som ibland str\u00e4ckte sig till Ryssland.<\/p>\n Rubriken d\u00e5, v\u00e4rlden i v\u00e4skan? \u00c4ven om varorna inte kom fr\u00e5n alla delar av v\u00e4rlden, och \u00e4ven om kunderna s\u00e4llan k\u00e4nde till deras ursprung, h\u00e4mtade s\u00e5v\u00e4l handelsm\u00e4nnen som varorna en fl\u00e4kt fr\u00e5n en v\u00e4rld utanf\u00f6r Finlands gr\u00e4nser till lokalsamh\u00e4llet. Ofta var varorna s\u00e5dana som inte fanns tillg\u00e4ngliga i n\u00e4rmaste lanthandel, kanske inte heller i n\u00e4rmaste stad, vilket delvis f\u00f6rklarar varf\u00f6r g\u00e5rdfarihandeln beh\u00f6ll sin popularitet l\u00e5ngt efter lanthandelns legalisering 1859. M\u00e5nga respondenter i fr\u00e5gelistorna lyfter fram just detta; d\u00e5 handelsmannen \u00f6ppnade sin v\u00e4ska fick man ta del av mycket nytt och sp\u00e4nnande som l\u00e5g utanf\u00f6r det vardagliga. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt gl\u00e4ntade den r\u00f6rliga handeln \u00e5tminstone ibland p\u00e5 en d\u00f6rr till den stora v\u00e4rlden.<\/p>\n *Texten baserar sig p\u00e5 f\u00f6ljande artikel:\u00a0Johanna Wassholm & Anna Sundelin, Emotions, trading practices and communication in\u00a0transnational itinerant trade: encounters between \u2018Rucksack Russians\u2019 and their customers\u00a0 in the late nineteenth- and early twentieth-century Finland<\/a>. Scandinavian Economic\u00a0History<\/em> Review 2018:2.<\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Av Johanna Wassholm och Anna Sundelin G\u00e5rdfarihandlarens ankomst till g\u00e5rden var ett v\u00e4lkommet avbrott i en eljest enformig tillvaro, en fl\u00e4kt fr\u00e5n en annan och h\u00e4ndelserikare v\u00e4rld (KIV\u00c5, M 2075:2) En fr\u00e5ga som vi ofta f\u00e5r n\u00e4r vi presenterar v\u00e5rt … Forts\u00e4tt l\u00e4sa ![\"\"](\"http:\/\/blogs2.abo.fi\/kommunicerandekonsumtion\/wp-content\/uploads\/sites\/54\/2018\/04\/M012_KK3357_1-300x184.jpg\")
![\"\"](\"http:\/\/blogs2.abo.fi\/kommunicerandekonsumtion\/wp-content\/uploads\/sites\/54\/2018\/04\/konfirmationsbilden-215x300.jpg\")