\u201dResande hafva \u00e4fwen sm\u00e5ningom b\u00f6rjat anse judenarinken, som platsen i dagligt tal n\u00e4mnes, f\u00f6r en af sew\u00e4rdheterna i w\u00e5r \u00e4fwen annars p\u00e5 minnen rika stad\u201d.<\/p><\/blockquote>\n
Detta n\u00e4mner en 1884 publicerad artikel i \u00c5bo Underr\u00e4ttelser<\/em> som handlar om platser i \u00c5bo som lockar till sig bes\u00f6kare. Detaljen sticker ut i ett sammanhang som i \u00f6vrigt radar upp bes\u00f6ksm\u00e5l som f\u00f6refaller sj\u00e4lvskrivna ocks\u00e5 i v\u00e5r tid. Den som reser till \u00c5bo \u2013 vare sig det sker 1884 eller 2018 \u2013 blir sannolikt uppmanad att bes\u00f6ka slottet, domkyrkan, salutorget och Runsala. Men var l\u00e5g \u201djudenarinken\u201d \u2013 och vad fanns d\u00e4r som lockade till sig tillf\u00e4lliga bes\u00f6kare i staden?<\/p>\n Den narink som p\u00e5 1880-talet lyfts fram som en sev\u00e4rdhet i \u00c5bo har l\u00e4mnat h\u00e4pnadsv\u00e4ckande f\u00e5 sp\u00e5r i den kollektiva ber\u00e4ttelsen om stadens f\u00f6rflutna. P\u00e5 denna punkt skiljer sig \u00c5bo-narinken fr\u00e5n sin st\u00f6rre motsvarighet i Helsingfors, som starkare lever kvar i det lokala minnet. Detta g\u00f6r den dels tack vare Signe Branders ikoniska fotografier, dels tack vare namnet Narinktorget, som i samband med ombyggnaden av Kampen 2005 gavs \u00e5t den plats d\u00e4r narinken stod fram till 1929. Ben\u00e4mningen narinken kommer fr\u00e5n ryskans rynok<\/em> (torg) och formen na rynke<\/em> (p\u00e5 torget). Att ett s\u00e5 ryskklingande namn etablerades i finl\u00e4ndskt spr\u00e5kbruk p\u00e5 1800-talet pekar p\u00e5 den betydelse som m\u00e4nniskor med r\u00f6tter i Ryssland hade inom sm\u00e5handeln under den tid som Finland var en del av det m\u00e5ngnationella ryska riket.<\/p>\n I \u00c5bo fanns narinken \u2013 alternativt \u201djudebasaren\u201d, \u201djudest\u00e5nden\u201d eller enbart \u201dst\u00e5nden\u201d \u2013 fr\u00e5n 1869 p\u00e5 en obebyggd tomt invid ortodoxa kyrkan. Denna hade stadens myndigheter pekat ut som den plats d\u00e4r f.d. soldater i ryska arm\u00e9n hade r\u00e4tt att idka sm\u00e5skalig handel. M\u00e5nga av m\u00e5nglarna var judar, och platsen kom s\u00e5 sm\u00e5ningom att i f\u00f6rsta hand att kopplas samman med just judisk handel. Judar saknade enligt det judereglemente fr\u00e5n svenska tiden som f\u00f6rblivit i kraft i Finland efter inkorporeringen i Ryssland 1809 r\u00e4tt att bos\u00e4tta sig i Finland, men detta \u00e4ndrades n\u00e4r en rysk f\u00f6rordning 1858 gav soldater som fullgjort sin tj\u00e4nstg\u00f6ring i den ryska arm\u00e9n r\u00e4tt att stanna kvar p\u00e5 den ort d\u00e4r de varit stationerade. Eftersom \u00c5bo var en garnisonsort uppstod i staden under 1800-talets sista \u00e5rtionden ett civilt judiskt samfund. En annan f\u00f6rordning fr\u00e5n 1869 tvingade judarna in i en smal nisch genom att stadga att judar endast hade r\u00e4tt att f\u00f6rs\u00f6rja sig p\u00e5 handel med \u201dbr\u00f6d och andra bageritillwerkningar, b\u00e4r och frukter, cigarrer, papyrosser, t\u00e4ndstickor, nyttjade kl\u00e4der och skoplagg samt hwarjehanda begagnade persedlar\u201d.<\/p>\n \u00c5r 1876 byggdes hotell Phoenix p\u00e5 tomten invid ortodoxa kyrkan, och narinken flyttades till trakten av det nuvarande Tr\u00e4torget. Platsen var vid den h\u00e4r tiden backig och bergig, men hade ett f\u00f6rdelaktigt l\u00e4ge i n\u00e4rheten av arbetarstadsdelen Raunistula. Den ekonomiska tillv\u00e4xten hade gett arbetarna \u00f6kade inkomster som m\u00f6jliggjorde en \u00f6kad konsumtion. Efterfr\u00e5gan p\u00e5 begagnade kl\u00e4der av god kvalitet, den vara som blev judarnas huvudsakliga f\u00f6rs\u00f6rjningsk\u00e4lla, var stor. Idag skulle s\u00e5dan handel som utg\u00e5r fr\u00e5n \u00e5tervinning kanh\u00e4nda beskrivas som trendigt ekologisk, men i det sena 1800-talet beskrev tidningarna narinkhandeln i nedl\u00e5tande termer. Platsen d\u00e4r handeln \u00e4gde rum skildras som st\u00f6kig och br\u00e5kig, och judarnas handelsmetoder som avvek fr\u00e5n dem stadens befolkning vara vana vid som p\u00e5tvingande och h\u00f6gljudda. \u00c4nd\u00e5 fyllde handeln en uppenbar funktion; den f\u00f6rs\u00e5g de l\u00e4gre samh\u00e4llsskikten med kl\u00e4der som de inte skulle ha haft r\u00e5d att k\u00f6pa som nya.<\/p>\n P\u00e5 1890-talet hade narinken fjorton f\u00f6rs\u00e4ljningsplatser, som handlande kunde reservera p\u00e5 en \u00e5rlig auktion ordnad av stadens dr\u00e4tselkammare. K\u00e4lla: \u00c5bo Underr\u00e4ttelser 14.1.1896.<\/p><\/div>\n Antalet judar i \u00c5bo \u00f6versteg under ryska tiden aldrig tre hundra. Trots att de i b\u00e5de absoluta och proportionella tal var f\u00e5, kom majoritetsbefolkningen tack vare den vardagliga handeln i kontakt med den \u2013 liksom den i andra handelssituationer kom i kontakt med ryssar, rysk-karelare, tatarer, ester och polacker. Utbyte av varor f\u00f6ruts\u00e4tter n\u00e5gon form av kommunikation, och det \u00e4r rimligt att anta att blandspr\u00e5k av finska, svenska och ryska \u2013 och i judarnas fall jiddisch \u2013 i varierande former h\u00f6rdes p\u00e5 torg och marknader. I detta avseende f\u00f6ljde sm\u00e5handeln i Finland och \u00c5bo i slutet av 1800-talet ett typiskt m\u00f6nster; Laurence Fontaine <\/strong>lyfter i sin bok History of Pedlars in Europe<\/em> fram att just etniska minoriteter p\u00e5 m\u00e5nga h\u00e5ll typiskt har intagit en central roll inom sm\u00e5handeln. Samtidigt har majoritetssamh\u00e4llet g\u00e4rna h\u00e5llit minoriteterna i samh\u00e4llets marginal genom att inf\u00f6ra olika former av restriktioner f\u00f6r deras handelsidkande.<\/p>\n Handelsidkande minoriteter, i det h\u00e4r fallet judarna i \u00c5bo, har i sin tur efterstr\u00e4vat att bryta sig ut ur den smala nisch till vilken majoritetsbefolkningen har f\u00f6rpassat dem. F\u00f6r m\u00e5nga judar i \u00c5bo var narinkhandeln en \u00f6verg\u00e5ngsfas till mera storskaligt aff\u00e4rsidkande. Etablerade aff\u00e4rer ersatte s\u00e5 sm\u00e5ningom den exotiserade narinkhandeln, och tack vare sina erfarenheter och sina n\u00e4tverk som str\u00e4ckte sig till mellan \u00c5bo och Ryssland kom aff\u00e4rer \u00e4gda att judar att ha en central position i stadens bekl\u00e4dnadsbransch l\u00e5ngt in p\u00e5 1900-talet.<\/p>\n *Texten har publicerats som kolumn i \u00c5bo Underr\u00e4ttelser<\/em> 30.1.2018.<\/p>\n K\u00e4lllor:<\/p>\n Jacob Seela, ’Juutalaisia kaupustelijoita ja kauppiaita 1800-luvun Turussa’, Hakehila<\/em>\u00a02005:2, 9\u201312.<\/p>\n Johanna Wassholm, ’Handel i marginalen. Den judiska sm\u00e5handeln och lokalsamh\u00e4llet i \u00c5bo i slutet av 1800-talet’.\u00a0Historisk Tidskrift f\u00f6r Finland<\/em> 2017:4, 661\u2013689.<\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Av Johanna Wassholm \u201dResande hafva \u00e4fwen sm\u00e5ningom b\u00f6rjat anse judenarinken, som platsen i dagligt tal n\u00e4mnes, f\u00f6r en af sew\u00e4rdheterna i w\u00e5r \u00e4fwen annars p\u00e5 minnen rika stad\u201d. Detta n\u00e4mner en 1884 publicerad artikel i \u00c5bo Underr\u00e4ttelser som handlar om … Forts\u00e4tt l\u00e4sa ![\"\"](\"http:\/\/blogs2.abo.fi\/kommunicerandekonsumtion\/wp-content\/uploads\/sites\/54\/2018\/03\/Judenarinken.jpg\")