Drasti, drasti, allihopa!
\nNi ska’ komma, d\u00e5 jag ropa;
\n”t\u00e4\u00e4l’ on hyv\u00e4 tavaraa.”
\nJag ska’ runt i husen l\u00f6pa,
\nom ni riktigt micke k\u00f6pa,
\nkovin paljonkin, av Haidulla.<\/p><\/blockquote>\n
Den h\u00e4r versen inleder kupletten G\u00e5rdfarihandlaren (”Orientens ros”),\u00a0<\/em>som p\u00e5 1910- och 1920-talen framf\u00f6rdes p\u00e5 revy- och variet\u00e9scener i Finland. Muslimska tatarer fr\u00e5n trakten av den viktiga ryska marknadsstaden Nizhnij Novgorod hade fr\u00e5n 1880-talet b\u00f6rjat idka g\u00e5rdfarihandel i Finland. M\u00e5nga vistades till en b\u00f6rjan i landet s\u00e4songsvis, och uppr\u00e4tth\u00f6ll t\u00e4ta kontakter till hemtrakten. S\u00e5ngen skildrar en av dessa tatarer, ’Haidulla’, som tilltalar sina presumtiva kunder. Det popul\u00e4ra numret skrevs 1913 av \u00e4ventyraren, sk\u00e5despelaren och revyartisten Felix Jungell. Han upptr\u00e4dde bland annat med kupletter, en popul\u00e4r tidstypisk underh\u00e5llningsform, d\u00e4r artister framf\u00f6rde humoristiska visor, ofta till tonerna av k\u00e4nda folkmelodier. Kuplettens popularitet byggde dels p\u00e5 satir av \u00f6verheten, dels p\u00e5 artisternas f\u00f6rm\u00e5ga att skildra dagsaktuella h\u00e4ndelser och f\u00f6rest\u00e4lla karakt\u00e4rer som publiken l\u00e4tt kunde k\u00e4nna igen. Ett annat centralt tema var folk av olika etnicitet. I USA parodierade kupletts\u00e5ngare ofta m\u00f6rkhyade och judar, medan denna roll i Finland ofta tillskrevs m\u00e4nniskor det m\u00e5ngkulturella Ryssland, vilka genom sin n\u00e4rvaro i storfurstend\u00f6met var n\u00e4rvarande i \u00e5sk\u00e5darnas vardag. Ett annat popul\u00e4rt tema var folk som i likhet med artisterna sj\u00e4lva hade en r\u00f6rlig livsstil, exempelvis vagabonder, posetivhalare och g\u00e5rdfarihandlare. I s\u00e5ngen representerar s\u00e5ledes ’Haidulla’ b\u00e5de den ’etniska andra’ och en r\u00f6rlig karakt\u00e4r:<\/p>\n Min\u00e4 luffannut, s\u00e5 tr\u00e4gen, ’Haidulla’ och hans handel framst\u00e4lls anekdotiskt och stereotypt, och s\u00e5ngen tangerar flera teman som finl\u00e4ndsk press i b\u00f6rjan av 1900-talet kopplade samman med den handel som i Ryssland h\u00e4rstammande grupper idkade i Finland. Formuleringen ’inte l\u00e5tsa om f\u00f6rtulla’ syftar exempelvis p\u00e5 den ofta framf\u00f6rda anklagelsen att g\u00e5rdfarihandlare fr\u00e5n Ryssland handlade med olagliga varor, vilket gjorde att de ogillades av lokala k\u00f6pm\u00e4n. I s\u00e5ngen lockar ’Haidulla’ ocks\u00e5 unga flickor att k\u00f6pa sina billiga varor och skryter med att han f\u00f6rtj\u00e4nar bra i Finland genom att ”r\u00f6ra p\u00e5 bena” och saluf\u00f6ra sina varor till ett pris med rej\u00e4l prutm\u00e5n – alla element som framst\u00e4lldes som typiska f\u00f6r etnifierad r\u00f6rlig handel.<\/p>\n Talande \u00e4r ocks\u00e5 att s\u00e5ngen framf\u00f6rs p\u00e5 en blandning av svenska och finska, kryddad med\u00a0enstaka ryska ord. Jungell avslutade sin artistkarri\u00e4r i b\u00f6rjan av 1910-talet, men numret \u00f6vertogs i n\u00e5got modifierad form av tidens st\u00f6rsta kuplettstj\u00e4rna J. Alfred Tanner. Tanner framf\u00f6rde den f\u00f6rsta g\u00e5ngen 1914 under titeln Drasdi drasdi<\/em>, medan den i de inspelningar han gjorde senare \u00e4r k\u00e4nd som\u00a0Tattari (drasdi drasdi)<\/em>. Drasdi drasdi<\/em> (alt. Drasti drasti<\/em>) \u00e4r en f\u00f6rfinskad\/f\u00f6rsvenskad form av ryskans h\u00e4lsningsfras goddag (zdravstvuj<\/em>), som sannolikt var bekant f\u00f6r m\u00e5nga finl\u00e4ndare fr\u00e5n m\u00f6ten med handelsm\u00e4n f\u00f6r Ryssland. I s\u00e5ngen f\u00f6rekommer ocks\u00e5 flera andra ryska handelsrelaterade ord och fraser, som karascho<\/em> (sv. bra), paschaluista<\/em> (sv. vars\u00e5god), djengi<\/em> (sv. pengar) och njeto osta, tvui-ti<\/em> (ung. ”var f\u00f6rbannad om du inte k\u00f6per”). Alla tre spr\u00e5ken finns ocks\u00e5 representerade i refr\u00e4ngen:<\/p>\n I da’, i da’ Det brutna spr\u00e5ket och den spr\u00e5kliga m\u00e5ngfald som pr\u00e4glade m\u00f6tet mellan handelsm\u00e4n fr\u00e5n Ryssland och deras kunder i Finland \u00e4r typisk, och framst\u00e4lls s\u00e4llan som ett problem. Liknande skildringar f\u00f6rekommer ocks\u00e5 i det minnematerial om rysk-karelska g\u00e5rdfarihandlare som vi studerar inom projektet, d\u00e4r respondenter ofta n\u00e4mner att man kommunicerade p\u00e5 en blandning av finska (el. karelska), svenska och ryska. Utifr\u00e5n kommande handelsm\u00e4n l\u00e4rde sig ofta snabbt den centrala handelsterminologin, och ett ofullst\u00e4ndigt spr\u00e5k rentav kan ha setts som en f\u00f6rdel. Antti H\u00e4kkinen h\u00e4vdar i artikeln ’Kiert\u00e4minen, kulkeminen ja muukalaisuuden kohtaaminen 1800-luvun lopun ja 1900-luvun alun maalaisyhteis\u00f6ss\u00e4’ att det brutna spr\u00e5ket f\u00f6rs\u00e5g handelsm\u00f6ten med\u00a0 ett \u00f6kat underh\u00e5llningsv\u00e4rde \u2013 ett v\u00e4rde som handeln utan tvivel ocks\u00e5 hade f\u00f6r konsumenterna.<\/p>\n J. Alfred Tanner upptr\u00e4dde fr\u00e5n 1914 med Jungells kuplett i n\u00e5got modifierad form under titeln Drasdi drasdi<\/em>. K\u00e4lla: Aamulehti 7.5.1914.<\/p><\/div>\n En tatarisk g\u00e5rdfarihandlare f\u00f6rekommer ocks\u00e5 i Edith Unnerstads ungdomsbok Mormorsesan<\/em> (1959). I boken f\u00f6ljer pojken Anders fr\u00e5n V\u00e5mhus socken i Dalarna i b\u00f6rjan av 1900-talet med sin mormor och moster p\u00e5 en f\u00f6rs\u00e4ljningsresa till S:t Petersburg. Kvinnorna f\u00f6rs\u00f6rjer sig p\u00e5 att tillverka och s\u00e4lja h\u00e5rarbeten, och under f\u00e4rden g\u00f6r f\u00f6ljet uppeh\u00e5ll i Helsingfors d\u00e4r de m\u00f6ter en m\u00e4ngd f\u00f6r staden typiska karakt\u00e4rer. Vid en g\u00e5rd p\u00e5 \u00a0Sj\u00f6mansgatan i R\u00f6dbergen griper en snyftande flicka – \u201dvit i ansiktet av f\u00f6rskr\u00e4ckelse\u201d – krampaktigt tag i mormoderns kjol i ett f\u00f6rs\u00f6k att g\u00f6mma sig. P\u00e5 fr\u00e5gan vem hon vill g\u00f6mma sig svarar flickan: \u201dTattarn! Han vill stoppa mig i p\u00e5sen. L\u00e5t honom inte ta mig!\u201d Det visar sig att flickan f\u00e5tt h\u00f6ra att tatariska g\u00e5rdfarihandlare r\u00f6vade bort stygga barn i sin p\u00e5se, och flickan som varit stygg fruktade nu att bli bortf\u00f6rd till \u201dtattarlandet\u201d. Att skr\u00e4mma barn med att bli \u201dbortr\u00f6vade\u201d av fr\u00e4mlingar \u00e4r ocks\u00e5 det en vanlig retorisk bild, som \u00e4ven skymtar fram i det minnesmaterial om rysk-karelska g\u00e5rdfarihandlare som vi studerar i projektet. Allm\u00e4nt f\u00f6rmedlar minnesmaterialet dock en positiv inst\u00e4llning till handelsm\u00e4nnen, och \u00e4ven i Unnerstads bok \u00f6verg\u00e5r flickans initiala r\u00e4dsla i gl\u00e4dje. Anders och hans mormor f\u00f6ljer flickan till hemmet, d\u00e4r de m\u00f6ter en \u201dfr\u00e4mling med smala \u00f6gon och bak\u00e5tsluttande panna, l\u00e5ng mandarinmustasch och p\u00e5 huvudet en svart kalott\u201d. Tataren sj\u00e4lv inser genast varf\u00f6r flickan hade blivit r\u00e4dd: \u201dJak ferst\u00e5. Flicka tror tatarer tar barn\u201d. Historien f\u00e5r ett lyckligt slut och r\u00e4dslorna skingras n\u00e4r det visar sig att flickan i sj\u00e4lva verket ska f\u00e5 ett nytt kl\u00e4nningstyg. Den avslutas med en replik av g\u00e5rdfarihandlaren, som avspeglar den begreppsliga f\u00f6rvirring som likheten mellan ben\u00e4mningen ”tatarer” och ”tattare” i bem\u00e4rkelsen romer tidvis rimligtvis m\u00e5ste ha skapat: \u201dJak ingen tattare, jak tatar. Dy s\u00e4ga alla barn tatarer inte farlig\u201d.<\/p>\n Antalet tatarer som idkade g\u00e5rdfarihandel i Finland var betydligt l\u00e4gre \u00e4n antalet rysk-karelska handelsm\u00e4n. Det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r f\u00f6ga \u00f6verraskande att de sistn\u00e4mnda har l\u00e4mnat ett tydligare avtryck i det finl\u00e4ndska allm\u00e4nna medvetandet \u00e4n tatarerna. G\u00e5rdfarihandlare fr\u00e5n ryska Karelen figurerar bland annat i flera verk som ing\u00e5r i finl\u00e4ndskt litteraturkanon, fr\u00e5n J. L. Runebergs \u00c4lgskyttarne<\/em> (1832) till Juhani Ahos Juha<\/em> (1911) och V\u00e4in\u00f6 Linnas H\u00e4r u<\/em>nder polstj\u00e4rnan<\/em> (1959). De tv\u00e5 exemplen som h\u00e4r presenteras visar \u00e4nd\u00e5 att ocks\u00e5 den tatariska g\u00e5rdfarihandlaren \u00e4r en karakt\u00e4r som har haft en viss plats i det finl\u00e4ndska allm\u00e4nna medvetandet.<\/p>\n K\u00e4llor:<\/p>\n Antti H\u00e4kkinen, ’Kiert\u00e4minen, kulkeminen ja muukalaisuuden kohtaaminen 1800-luvun lopun ja 1900-luvun alun maalaisyhteis\u00f6ss\u00e4’, Antti H\u00e4kkinen, Panu Pulma & Miika Tervonen (eds.), Vieraat kulkijat \u2013 tutut talot. <\/em>N\u00e4k\u00f6kulmia etnisyyden ja k\u00f6yhyyden historiaan Suomessa <\/em>(Helsinki 2005).<\/p>\n Felix Jungell, F\u00e4rder och irrf\u00e4rder. Minnen fr\u00e5n ett \u00e4fventyrarlif <\/em>(Helsingfors 1909).<\/p>\n Felix Jungell, Visor och kupletter<\/em> (Helsingfors 1913).<\/p>\n Mikko-Olavi Sepp\u00e4l\u00e4, Hauska poika. <\/em>Kuplettilaulaja J. Alfred Tanner<\/em> (Helsinki 2009).<\/p>\n Edith Unnerstad, Mormorsresan<\/em> (Stockholm 1959).<\/p>\n J. Alfred Tanner, Kuolemattomat kupletit. Sata ja kolme humoristista ja muutakin laulua<\/em> (Lahti 1947).<\/p>\n Kupletten ’Tattari’ framf\u00f6rd av Heikki Tuominen i en inspelning fr\u00e5n 1929:<\/p>\n
\npitk\u00e4 matka, l\u00e5nga v\u00e4gen;
\nPeterburg \u2013 Moskva \u2013 Kasan.
\nStara, vanha, klok Haidulla
\ninte l\u00e5tsa om f\u00f6rtulla.<\/p><\/blockquote>\n
\npit\u00e4s osta av Haidulla! –
\nKaikki, allt \u00e4r karasch\u00e5.
\nNjeto parempi ni f\u00e5,
\ns\u00e5 bra, s\u00e5 bra.<\/p><\/blockquote>\n![\"\"](\"http:\/\/blogs2.abo.fi\/kommunicerandekonsumtion\/wp-content\/uploads\/sites\/54\/2018\/03\/Tanner.jpg\")