Av Carl-Erik Strandberg<\/p>\n
Som blivande l\u00e4rare har jag mig mer \u00e4n en g\u00e5ng st\u00e4llt mig fr\u00e5gan, precis som alla andra: \u201dVad har jag f\u00f6r nytta av det h\u00e4r?\u201d En fr\u00e5ga som m\u00e4nskligheten s\u00e4kerligen st\u00e4llt sig sedan vi b\u00f6rjade vandra p\u00e5 tv\u00e5 ben. Att finna den balansg\u00e5ng mellan det avancerade, f\u00f6rdjupande och n\u00e4st intill exotiska djungeln av akademisk litteratur och \u201dvad f\u00f6r nytta vill jag att eleverna tar med sig fr\u00e5n det h\u00e4r\u201d \u00e4r kanske den sv\u00e5raste uppgiften jag som l\u00e4rare har erfarit hittills. Sj\u00e4lvklart kan jag lyfta upp en diskursanalys, eller utmana eleverna med en uppgift som tar ett mikrohistoriskt perspektiv, men att g\u00f6ra n\u00e5got s\u00e5dant kr\u00e4ver en v\u00e4sentlig tid, arbete och finess, b\u00e5de fr\u00e5n mig som l\u00e4rare och fr\u00e5n eleverna. Att bygga upp den v\u00e4sentlighet eller att bygga upp denna \u00f6vertygelse hos en elev i att \u201d det h\u00e4r \u00e4r n\u00e5got som jag har nytta av\u201d \u00e4r en utmaning, men som \u00e4r menad f\u00f6r att l\u00f6sas, och jag vill p\u00e5st\u00e5 att alla goda l\u00e4rare vill det.<\/p>\n
En av de f\u00f6rsta g\u00e5ngerna jag vikarerade i ett h\u00f6gstadium st\u00e4lldes jag inf\u00f6r den fr\u00e5gan. \u201dvarf\u00f6r m\u00e5ste vi l\u00e4sa in oss p\u00e5 f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget?\u201d M\u00e5nga icke-pedagogiska responser kretsade i mitt huvud d\u00e5. Men ist\u00e4llet st\u00e4llde jag en motfr\u00e5ga \u00e5t klassen: \u201dKan ni f\u00f6rklara andra v\u00e4rldskriget utan det f\u00f6rsta?\u201d. Klassen blev tyst. \u201dKan ni f\u00f6rklara det som h\u00e4nde\/h\u00e4nder i Afrika, Asien, Mellan\u00f6stern de senaste 10, 20, 100 \u00e5ren utan att se p\u00e5 f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget?\u201d Jag spann vidare, \u201dKan ni f\u00f6rklara Soldiers of Odin eller extremh\u00f6gerr\u00f6relser utan att se p\u00e5 varifr\u00e5n de id\u00e9erna h\u00e4rstammar och utvecklats?\u201d St\u00e4mningen i klassen skiftade direkt efter dessa fr\u00e5gor. Att f\u00f6rst\u00e5 kausalitet \u00e4r inte sv\u00e5rt, men att finna v\u00e4sentligheten i kausaliteten \u00e4r den sanna utmaningen i v\u00e5rt \u00e4mne.<\/p>\n
Vilket f\u00f6r mig tillbaka till den akademiska v\u00e4rlden j\u00e4mf\u00f6rt med den \u201dpraktiska\u201d eller den \u201dallm\u00e4na\u201d v\u00e4rlden, i brist p\u00e5 annat uttryck. Att ta med sig s\u00e5dana uttryck som \u201dspatial turn\u201d eller en djupdykning i transnationalitet, spr\u00e5kliga v\u00e4ndningar och intersektionalitet till ett klassrum k\u00e4nns v\u00e4ldigt sv\u00e5rt, om inte om\u00f6jligt. Men jag vill argumentera f\u00f6r att den goda l\u00e4raren g\u00f6r det. Exempelvis kan jag ta eleverna ut p\u00e5 en promenad eller be dem titta ut genom f\u00f6nstret. D\u00e4refter be dem fundera \u00f6ver vad de ser. D\u00e4refter fundera lite l\u00e4ngre tillbaka. Vad har st\u00e5tt d\u00e4r f\u00f6r 10 \u00e5r sedan? 20, 50, 100 eller 200 \u00e5r sedan? Hur har platsen f\u00f6r\u00e4ndrats och vem har den haft betydelse f\u00f6r? Med en s\u00e5dan simpel uppgift b\u00f6rjar eleverna uppfatta en \u201dspatial turn\u201d, d\u00e4r vi faktiskt analyserar, funderar och g\u00e5r i dialog med det som vi ser nu och idag och det som en g\u00e5ng varit. Uppgifter i den h\u00e4r stilen g\u00f6r att vi som \u00e4mnesl\u00e4rare bryter med det sedvanliga \u201dl\u00e4s sidorna x och y, prov n\u00e4sta vecka\u201d och ger oss m\u00f6jligheten att balansera det akademiska med det \u201dallm\u00e4nna\u201d. F\u00f6r balansg\u00e5ngen kr\u00e4vs inte mycket mer \u00e4n en l\u00e4rare som brinner f\u00f6r sitt \u00e4mne och sina elever. Likas\u00e5 \u00e4r den \u201dgoda l\u00e4raren\u201d i mina \u00f6gon den l\u00e4rare som kan klara av balansg\u00e5ngen, att ge eleverna f\u00f6rst\u00e5elsen f\u00f6r att de har nytta av \u00e4mnet historia och att det i sin tur utvecklar oss till individer.<\/p>\n
[Studentinl\u00e4gg, skrivet inom ramen f\u00f6r kursen Konsumtion och etniska relationer i 1800-talets Norden]<\/p>\n
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Av Carl-Erik Strandberg Som blivande l\u00e4rare har jag mig mer \u00e4n en g\u00e5ng st\u00e4llt mig fr\u00e5gan, precis som alla andra: \u201dVad har jag f\u00f6r nytta av det h\u00e4r?\u201d En fr\u00e5ga som m\u00e4nskligheten s\u00e4kerligen st\u00e4llt sig sedan vi b\u00f6rjade vandra p\u00e5 … Forts\u00e4tt l\u00e4sa