Av Robin\u200b \u200bEngblom<\/p>\n
Lilla tullen, \u00e4ven k\u00e4nd som lanttullen eller landtullen, inr\u00e4ttades \u00e5r 1622. Den skulle f\u00f6rse \u00a0den svenska kronan med stadiga inkomster, eftersom den fungerade som en skatt p\u00e5 alla varor som transporterades in till st\u00e4derna och till marknadsplatserna. D\u00e4rtill utgavs olika handelsf\u00f6rordningar som st\u00e4llde villkor f\u00f6r hur, var och n\u00e4r f\u00f6rs\u00e4ljning fick ske. Utifr\u00e5n ett flertal handlingar som finns i bl.a. \u00c5bo stads domb\u00f6cker, kan man se, att varken stadsborna eller f\u00f6rs\u00e4ljarna fr\u00e5n landsbygden hyste h\u00f6ga tankar om dessa regleringar. K\u00e4mn\u00e4rsr\u00e4tten fick inte s\u00e4llan utreda fall g\u00e4llande olaglig handel mellan borgare och b\u00f6nder. Men intressant nog visar det sig, att b\u00f6nder s\u00e4llan d\u00f6mdes till b\u00f6ter i denna typ av r\u00e4tteg\u00e5ngar, medan borgarna oftast fick ta skulden p\u00e5 sig. Hur kommer det sig, att den underd\u00e5nige bonden kunde slippa straff medan den lokala borgaren d\u00f6mdes i r\u00e4tten?<\/p>\n
Under f\u00f6rsta h\u00e4lften av 1600-talet upplevdes i Sverige en kraftig expansion av st\u00e4derna, samtidigt som flera nya st\u00e4der grundades. Det \u00e4r \u00e4ven under denna tid som tullv\u00e4sendet utvecklades under ledning av rikskanslern Axel Oxenstierna f\u00f6r att bringa inkomster till staten, och f\u00f6r att reglera inf\u00f6rsel och utf\u00f6rsel av varor till st\u00e4derna. I \u00c5bo stad utf\u00f6rdes \u00e5r 1638, p\u00e5 generalguvern\u00f6rens befallning, en f\u00f6rordning som f\u00f6rbj\u00f6d stadens borgare eller annat folk att bjuda in b\u00f6nder fr\u00e5n landet till sina g\u00e5rdar f\u00f6r att handla med dem ifall de inte st\u00e5tt minst tre timmar vid torget. Efter att b\u00f6nderna st\u00e5tt p\u00e5 torget och s\u00e5lt i tre timmar, fick stadsborna bjuda in dem till sina g\u00e5rdar f\u00f6r att f\u00f6rhandla, men \u00e4ven d\u00e4refter skulle sj\u00e4lva k\u00f6pet slutas vid torget. B\u00f6nderna kom till st\u00e4derna f\u00f6r att s\u00e4lja sina varor till framf\u00f6rallt borgarna, och staden var s\u00e5ledes en m\u00f6tesplats f\u00f6r m\u00e4nniskor av varierande bakgrund, och handeln en form av interaktion mellan landsbygden och staden samt b\u00f6nder och borgare.<\/p>\n
Emedan motiveringen f\u00f6r denna reglering \u00e4r n\u00e5got oklar, f\u00f6refaller det som om borgarna vanligtvis inte ville ta sig till torget f\u00f6r att handla, utan i st\u00e4llet bj\u00f6d de in b\u00f6nderna till sina g\u00e5rdar d\u00e4r \u00e4ven transaktionen \u00e4gde rum. Ertappades den olagliga handeln av uppsyningsm\u00e4nnen f\u00f6rdes saken vanligtvis till k\u00e4mn\u00e4rsr\u00e4tten som var en typ av torgdomstol.<\/p>\n
Den 21 april 1638 behandlades ett fall i k\u00e4mn\u00e4rsr\u00e4tten, d\u00e4r borgaren Hans Kreijare trots tidigare tills\u00e4gelser p\u00e5 sin g\u00e5rd mottagit b\u00f6nder, som en kv\u00e4ll kommit in till staden. Hans Kreijare h\u00e4vdade i sin tur att b\u00f6nderna lurat honom eftersom de hade sagt att de st\u00e5tt tre timmar p\u00e5 torget. En uppsyningsman hade dock sett h\u00e4ndelsen och vittnade emot Kreijare, och han blev d\u00f6md till att betala standardboten 40 daler i b\u00f6ter. N\u00e5gra veckor senare hade Kreijare ertappats \u00e5ter igen, denna g\u00e5ng vid Aningaisporten, d\u00e4r han f\u00f6rs\u00f6kt \u00f6vertala tv\u00e5 b\u00f6nder som kommit in till staden att k\u00f6ra in sina k\u00e4rror till hans g\u00e5rd. Fallet l\u00e4mnades dock ol\u00f6st, eftersom det inte gick att bevisa vem som var skyldig. Det \u00e4r dock intressant att b\u00f6nderna varken h\u00f6rdes i r\u00e4tten eller stod anklagade f\u00f6r n\u00e5gon f\u00f6rbrytelse.<\/p>\n
Denna typ av r\u00e4tteg\u00e5ngar ger en intressant inblick i r\u00e4ttssystemet i st\u00e5ndssamh\u00e4llet, eftersom det f\u00f6refaller som om att r\u00e4tteg\u00e5ngar mellan h\u00f6gre och l\u00e4gre st\u00e5ndspersoner inte alltid f\u00f6ll till den f\u00f6rras f\u00f6rdel. Eventuellt \u00e5terspeglas \u00e4ven de r\u00e4ttigheter och skyldigheter som uppbars av de olika st\u00e5nden, varp\u00e5 en underd\u00e5nig bonde kunde l\u00e4ttare slippa straff. En fattig bonde kunde s\u00e5ledes i vissa fall, likt ett barn, utnyttja sin position som underd\u00e5nig i r\u00e4tten f\u00f6r att slippa straff. En borgare \u00e5tnj\u00f6t d\u00e4remot en h\u00f6gre status i samh\u00e4llet, men samtidigt bar han \u00e4ven ett st\u00f6rre ansvar f\u00f6r sina handlingar.<\/p>\n
[Studentinl\u00e4gg, skrivet inom ramen f\u00f6r kursen Konsumtion och etniska relationer i 1800-talets Norden].<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Av Robin\u200b \u200bEngblom Lilla tullen, \u00e4ven k\u00e4nd som lanttullen eller landtullen, inr\u00e4ttades \u00e5r 1622. Den skulle f\u00f6rse \u00a0den svenska kronan med stadiga inkomster, eftersom den fungerade som en skatt p\u00e5 alla varor som transporterades in till st\u00e4derna och till marknadsplatserna. … Forts\u00e4tt l\u00e4sa