Etikproblemlösning utan kompetens?

Michael Mattis skrev år 2008 i sin Moneywatch-sektion på CBS:s webbplats, att etiska problem sällan löses organisationsinternt på ett tillräckligt kompetent sätt.

Det framgår ur The Society for Human Resource Managements undersökning (gjorts 2008, över 3000 svaranden) att:

-23% av undersökningssvarandena ansåg att etiska frågor inte tacklas på tillräcklig nivå i deras respektive organisationer
-50% av svarandena ansåg att de aldrig fått för sig att söka svar på etikrelaterade frågor även om de hade sådana
-57% ansåg att etiska aspekter förmodligen inte spelade vilken som helst roll i arbetarevalueringar
-19% ansåg det svårt och pressande att följa sina etiska regler ifall sådana fanns. Pressmomentet menade de att uppkom från såväl medarbetare som chefer och underordnade.

Trots ovanbeskrivna svar ansåg majoriteten att HR-avdelningarna var de avdelningar som arbetade med etik i organisationerna, samt att etikinformation förmodligen skulle fås just ur HR-avdelningen vid behov.

Detta låter väldigt paradoxalt. Egentligen kan det (generaliserat, så klart) konstateras att HR-avdelningarna misslyckas på en allmän nivå, men också HR-avdelningarnas uppgifter i etikrelaterade ärenden verkar allt annat än solklara. Mattis ifrågesätter ifall det egentligen är en etisk dilemma i sig att göra ensam HR-avdelningen ansvarig för etiska problemsituationer. Personligen kan jag inte komma på någon annan instans i en normal organisationskontext som skulle bära ansvaret för etiska frågor i stället för HR. Men satsar men egentligen tillräckligt med resurser för att utbilda HR-personer i etik? Är dessa personer kompetenta nog för att lösa etiska problem?

Åtta snabba steg för att lyckas med förändringsprocesser

Organisationen skall:

1. Skapa en känsla av allvar och angelägenhet

2. Bilda en samordnad styrgrupp

3. Formulera vision och strategi

4. Förmedla visionen

5. Ge de anställda befogenhet att agera

6. Skapa kortsiktiga vinster

7. Bredda arbetet

8. Förankra de nya inställningarna i företagskulturen

Denna lista har skapats av John P Kotter och ifall man vill läsa mera om de åtta olika stegen för framgångsrika förändringsprocesser kan man gå in på den här länken.

En personal som trivs är varje arbetsgivares dröm

För att personalen ska trivas krävs:

1. Att företaget ger utrymme, tid samt resurser åt medarbetarna. Så att de kan känna sig delaktiga på arbetsplatsen och utvecklas som individer i sin arbetsuppgift. Samt att medarbetarna på sin arbetsplats känner sig hörda och sedda för deras arbetsinsats.

2. För det andra handlar det om hur väl gruppen fungerar. Dvs. att alla kan känna att de har en egen roll i gruppen där de kan bidra med sin egen potential och förmåga. Samt att man kan samarbeta och lösa problem tillsammans med hjälp av tydlig och rak kommunikation.

3. Den sista faktorn är individerna själva, dvs. hur meningsfullt de ser på sitt arbete. T.ex. ifall medarbetarna endast arbetar för att få sin lön i slutet av månaden eller ifall de faktiskt är där för att arbeta och utvecklas.

http://www.kraftvision.se/personalutveckling.php

Allting på arbetsplatsen är arbetsmiljö!

Ifall man själv tänker efter en stund på rubriken, så stämmer detta arbetsplatsen är arbetsmiljön. Även en arbetsplats där man arbetar för att skapa en bättre arbetsmiljö är en attraktiv arbetsplats.

Tre viktiga skäl att satsa på arbetsmiljön är:

  • Humanistiska
  • Ekonomiska
  • Juridiska

Det humanistiska och ekonomiska här i princip kan man säga lite ihop med varandra. Då det humanistiska perspektivet innebär att man skall ta hand om sina medarbetare, så att de t.ex. inte blir sjuka hela tiden. Detta är dessutom inte ekonomiska lönsamt för företaget, ifall medarbetarna hela tiden är sjuka. Dessutom så finns juridiska krav på arbetsgivaren att aktivt arbeta för att sjukdomar och ohälsa inte förekommer i företaget.

Dessutom så finns det både fysisk och psykosocial arbetsmiljö. Fysiska arbetsmiljö är ofta lättare att förstå sig på då de ofta är mer synliga, t.ex. ljus och buller. Psykosocial faktorer däremot är inte lika synliga. Då det psykiska välbefinnandet påverkas av t.ex. arbetsbelastningen, förståelsen för sitt uppdrag samt ledarskapets påverkan.

Källa: http://www.ledarna.se/sv/Chefsguider/Arbetsmiljo/

// Arthur, Grupp 2