Framtidsfunderingar

Ett hårt omtvistat projekt från regeringens sida har länge varit att tvinga upp pensionsåldern. Den nuvarande åldern på 60-65 år är helt enkelt inte hållbar då de stora ålderskullarna når pensionsåldern.

Förslaget har mötts av starkt motstånd, vilket är förståeligt bland personer som planerat hela sitt arbetsliv utgående från idéen om att pensionsdagarna hägrar vid 63, en ålder då allt fler kan njuta av en god livskvalitet och i många fall kanske uppleva en ny ungdomstid av frihet och äventyr. Det känns liksom okej att slita hårt med begränsad fritid i 35-40 år om man kan se fram emot 20 års ledighet efter det.

Börjar vi däremot skuffa upp pensionsåldern mot 70-75 år måste vi också börja se över människors karriärer som helheter. Få människor klarar av att arbeta för full maskin till en ålder av 75 år, speciellt om arbetsuppgifterna inte anpassas och omformas.

En idé som lyfts upp i samband med försök att hålla igång kvinnors karriärer i samband med familjebildning är större flexibilitet med arbetstider och arbetsformer. Det är förstås inte möjligt i alla branscher, men betydligt fler kunde säkert dela upp arbetstiden mellan hem och arbetsplats och skräddarsy sina arbetstider för att passa med den egna livssituationen.

Det samma gäller arbetsuppgifter. En 70-åring orkar nödvändigtvis inte med samma tempo och uppgifter som en 30-åring gör, men besitter samtidigt ovärderlig kunskap som bara kan erhållas genom årtionden av praktisk erfarenhet. Vill man effektivt hålla kvar en åldrande befolkning i arbetslivet skulle man göra klokt i att börja fundera ut sätt att verkligen dra nytta av dem, så de inte blir en belastning för företagen i stället för samhället (lite krasst uttryckt, men så går tongångarna ofta i den offentliga debatten).

Globaliseringen influerar rekryteringen

Den 28 april informerade Nokia om att den indiske Rajeev Suri kommer att fungera som företagets verkställande direktör. Han tar över efter att kanadensaren Stephen Elop lämnar företaget och går tillbaka till Microsoft som ledare för Devices & Services, dvs i praktiken den del av Nokia som Microsoft köpt upp under våren, som producerar mobiltelefoner och pekplattor.

Det är ett intressant fenomen som globaliseringen fört med sig: ett företag som varit finskt i över hundra år har efter att den nått en explosionsartad framgång på en i högsta grad otippad marknad letts av asiater och nordamerikanare och stora delar av ägandet har sålts utomlands. Många kritiska röster har tillochmed påstått att Windows Phone- samarbetet och Stephen Elop-episoden var en insideraffär av Microsoft genom vilken de skulle kunna köpa upp ett företag som varit värt över 200 miljarder amerikanska dollar för en spottstyver. Man kan naturligtvis vara kritisk gentemot denna typ av utveckling som förekommer som en följd av globaliseringen, men i mitt tycke kan det även vara en väldigt positiv faktor att man får kunnande från olika kulturer som sedan kan spridas vidare inom organisationen.

Om utvärdering och feedback

Det som annanstans i världen känns som performance evaluation eller arbetsprestationsbedömning är något som enligt min uppfattning fattas från de flesta finländska organisationer. De flesta organisationer har nog system vars uppgift är att stöda medarbetarnas personliga utveckling med hjälp av bl.a. självevaluering, men t.ex. jag har inte ännu kommit på ett rättdimensionerat och planerat bedömningssystem på någon av de arbetsplatser där jag har jobbat.

Det som enligt min uppfattning får störst uppmärksamhet i den finländska användningen av bedömning som ett HRM-verktyg är olika kompetensklassificeringar som görs för det mesta för att lösa lönebestämningsfrågor. De största användarna av systematiska och individuella arbetsbedömningssystem i Finland är t.ex. universitet, officiella institut och tjänstemänorganisation samt arméen. För att upprätthålla kvalitet finns det dock inga sådana system. Bedömning används enligt min uppfattning alltför lite som utvecklingsverktyg, vilket egentligen borde vara det första och främsta syftet med bedömningen.

På min bransch lider de flesta medarbetarna av brist på feedback. Detta beror på att de flesta jobbar på många olika projekt samtidigt och största delen av nya jobb börjar redan innan man hinner göra djupa analyser om det tidigare projektets slutresultat. Det är också vanligt att cheferna för olika individer jobbar från en distans, vilket försämrar t.ex. bedömningens objektivitet från organisationens synvinkel. Med andra ord, resultaten av t.ex. utvecklingssamtal bir inte lika bra och nyttiga som de kunde om bedömningsprocessen inte styrs och utvecklas aktivt inom organisationen.

På min bransch finns det en säj. Om du inte hör något efteråt, har projektet antagligen gått helt bra, speciellt om du ännu får nya beställningar från kunden. Det är förstås naturligt att alla hela tiden har bråttom och inte hinner ge feedback eller fylla upp bedömningsblanketter, men borde man inte utveckla bedömningssystemen så att de skulle vara mera effektiva och nyttiga? Måste man nöja sig med att inte få någon feedback eller kunde/borde man göra något åt saken? Jo, absolut och ju snabbare, desto bättre!

// Noora

Varför har vi så bråttom att utveckla oss?

Det sägs att personalutveckling är viktigt och man sätter mycket tryck på den saken. Tryck på det att vi utvecklas tillräckligt i en viss tid är stressande och förbrukande och kan därför påverka resultaten.

Varför måste vi utvecklas hela tiden? Jag säger dock inte att personalutvecklingen är inte viktigt, men skulle vi kunna bara stanna för en stund och njuta av det som vi redan kan?

// Oona

Personalutveckling

Ikea har varit ett väldigt populärt företag att jobba för och vunnit tävlingar som ”bästa arbetsplatsen” osv.. Enligt en artikel ”Satsningar på personalutveckling får IKEA att växa” är just Ikeas sätt att satsa på personalutvecklingen en av deras starka konkurrensfördelar. Ikea har även mottot ”när du växer som medarbetare, växer IKEA” som även syns i Ikeas verksamhet eftersom Ikeas Vice global retail manager Jeanette Söderberg som även nominerats till Sveriges bästa chef egentligen började att jobba i kassan på ikea.

Ikeas verksamhet och satsning är ett konkret bevis att personalutveckling kan vara en stor konkurrensfördel.

Källa:

Helsingborg Lokaltidningen, ”Satsningar på personalutveckling får IKEA att växa” , 03.12.2008

Läst: 29.04.2014

url: http://helsingborg.lokaltidningen.se/satsningar-paa-personalutveckling-faar-ikea-att-v%C3%A4xa-/20081203/ARTIKLER/86143556/

Alexandra Wall / Grupp 4

Kaffepaus med VDn

Johan Dennelind, VD för Telia Sonera, har infört ett nytt koncept för företaget för att både utveckla och få en helhetsbild av vad som pågår inom företaget. Konceptet kallar han för ”Fika med Johan” och går ut på att han själv med jämna mellanrum enskilt tar en kopp kaffe med de anställda. På detta vis har de anställda möjlighet att personligen dela sina tankar med VDn och samtidigt skapar han en närmare relation dem emellan. VDn anser att detta både främjer Telia Sonera och ger de anställda möjligheten att påverka. Dennelind menar att genom direkt feedback är det lättare för honom att veta vad som bör åtgärdas inom företaget och på detta sätt är det även lättare för honon att utveckla personalen. Kaffepauser med högsta chefen kan till och med vara mer värdefulla än konsulttjänster och dessutom betydligt billigare för företaget.

På senaste tiden har jag stött på liknande tillvägagångssätt även på annat håll. Att skapa en personlig kontakt med de anställda ger en bild av att man faktiskt bryr sej om att ge tid åt de anställda. Att man ger de anställda en chans att påverka över en kopp kaffe tycker jag dessutom gör stämningen lite mer avslappnad!

coffee-time

 

Källa:                                                                                                               http://chef.se/fika-med-johan-dennelind-for-feedback-telia-chefens-enkla-metod/

/Anna

Funderingar kring en artikel i HS, D – TYÖELÄMÄ, ”Meillä voidaan hyvin”

I artikeln, ”Meillä voidaan hyvin”, (Helsingin Sanomat, 13.04.2014) diskuterar journalisten om välmåendet i arbetet. Den viktigaste tanken kommer snabbt fram: organisationens ledning måste konstant satsa på sin personal och att ordna det vanliga ”företagets lilla jul” som ett pris för ett års arbete räcker inte mera. Personalen behöver mera uppmärksamhet än det. I artikeln betonar psykologen Eeva-Marja Lee att oftast märker personalen inte alla de olika sätten, som organisationer använder, när de försöker att satsa på sin personal. Investeringar kan variera från små detaljer (t.ex. nya kaffekoppar i fikarummet) till de gemensamma fester.

Arbetsmarknader i den föränderliga världen har blivit allt mer osäkra och det är jätte svårt för många att få en fast tjänst i någon organisation. De flesta måste byta arbeten och tävla för nya arbetsmöjligheter. Konkurrens på den globala arbetsmarknaden är hård. Man måste ha en bredd skala av olika kunskaper och kompetens för att kunna uppnå sina mål och drömmar. Arbetstagares stöd kan vara avgörande när det kommer till att bygga upp en lyckad karriär.

Det har blivit allt viktigare för organisationerna att ha en ordentlig personalplan dvs. strategier och planer hur organisationen tar hand om sina medlemmar. Olika företagen har börjat satsa på sin personal med hjälp av nya behandlingssätt. De här sättena siktar mot att ta hand de anställda innan de blir sjuka eller okunniga att arbeta och att öka delaktighetskänsla bland personalen. Det förebyggande arbetet hjälper med att öka organisationers produktivitet och effektivitet nu och i framtiden.

/Anni, gr. 5

 

HS, 13.4.14, 1 HS, 13.4.14, 2

Hur utveckla en god HR strategi?

Karen Health menade i HR magazine att segmentering kommunikation är nyckeln till de anställdas behov. Hon menade att allt för många organisationer skickar ut en kommunikation till alla anställda utan att tänka på att det knappast är det bästa sättet att tilltala de anställda individuellt.

En otroligt viktig del av företaget är kommunikationen och att få budskap runt i organisationen är något som ledningen bör tänka på. Till exempel ska de finnas skillnad i kommunikation till de yngre anställda och de som närmar sig pension.

Oftast använder sig organsiationer endast av samma e-mail som lednignen skickar ut åt alla och feedback av de anställda kommer endast via blanketter som skickas ut.

Karen Partridge menar att audiens analys och undersökning är viktigt före en kommunikaitons kampanj. Kommunikationsstrategin är alltså av otroligt stor innebörd för HR-strategin och HR-arbetet överlag.

kommunikation

Se mer på: http://uk.hrmanager.com/articles/share/96514/

Sympatiska personer klarar sig bättre på jobbet?

Wall Street Journal skriver om hur sympatiska människor hittar lättare jobb, de får lättare hjälp när de behöver det och får också snabbt nyttig information. Nu när b.l.a. videokonferenser har blivit allt mera vanliga runt om i världen har människors personlighet börjat betyda ännu mera i företagsvärlden.

Ben Decker från konsultföretaget Decker communications anser att vara sympatisk inte är en medfödd egenskap utan kan läras. Tim Sanders, författaren till boken ”The Likeability Factor” och Sue Shellenbarger  har därför gett några tips om hur man kan bli en mera sympatisk person.

Ditt ansikte visar var du tänker, så kom ihåg att hålla ögonkontakt, le och variera tonfallen när du pratar för att verka genuint intresserad av vad andra säger.

PJ-BT930_WORKFA_DV_20140325200640  PJ-BT931_WORKFA_DV_20140325200756 PJ-BT932_WORKFA_DV_20140325200853 PJ-BT933_WORKFA_DV_20140325201245 PJ-BT934_WORKFA_DV_20140325201346PJ-BT935_WORKFA_DV_20140325201440

Ifall personligheten påverkar arbetslivet så mycket, borde vi då istället för att sätta så mycket fokus på kompetensutvecklingen egentligen sätta mera tid på att utveckla vår personlighet? Vad är egentligen den viktigaste kunskapen i arbetslivet?

1400080495.01.LZZZZZZZ

http://online.wsj.com/news/articles/SB10001424052702303725404579461351615271292?mod=trending_now_1

/Mari

En personal som trivs är varje arbetsgivares dröm

För att personalen ska trivas krävs:

1. Att företaget ger utrymme, tid samt resurser åt medarbetarna. Så att de kan känna sig delaktiga på arbetsplatsen och utvecklas som individer i sin arbetsuppgift. Samt att medarbetarna på sin arbetsplats känner sig hörda och sedda för deras arbetsinsats.

2. För det andra handlar det om hur väl gruppen fungerar. Dvs. att alla kan känna att de har en egen roll i gruppen där de kan bidra med sin egen potential och förmåga. Samt att man kan samarbeta och lösa problem tillsammans med hjälp av tydlig och rak kommunikation.

3. Den sista faktorn är individerna själva, dvs. hur meningsfullt de ser på sitt arbete. T.ex. ifall medarbetarna endast arbetar för att få sin lön i slutet av månaden eller ifall de faktiskt är där för att arbeta och utvecklas.

http://www.kraftvision.se/personalutveckling.php