Att göra upp en HR-strategi

På Internet hittar man mängder av tips för hur man ska göra en framgångsrik HR-strategi, men är det faktiskt så lätt att göra en fungerande strategi i praktiken? Bland annat i HRbloggen.se hittar man 11 frågor för att ta fram en HR-strategi, med frågor som ”Vad är Målet?”, ”Vad ha vi för resurser?” och ”Vilka alternativ har vi?”. Dessa frågor verkar dock ganska självklara i mitt tycke och även om de säkert är en bra hjälp på vägen är de knappast allt som behövs för en fungerande HR-strategi. Även om det heter Human Resource-strategi verkar människorna bli lite i bakgrunden i själva skapandet av processen. Ofta är det en person som sitter med dessa frågor och skissar upp en strategi, men kunde det inte istället vara ett alternativ att sätta sig ner med alla organisationsmedlemmar (eller åtminstone en stor del av dem) och brainstorma?

http://hrbloggen.se/2010/02/elva-fragor-for-att-ta-fram-en-hr.html

//Jennifer, Grupp 4

Globalisering och etiska problem

H&M är ett företag bland många som har stora fabriker i u-länder. Dessa företag dyker fortsättningsvis upp i nyheterna och allmänheten verkar bli mer och mer mån om de arbetsförhållanden i vilka deras kläder, prylar och mat produceras.

Många u-länder erbjuder betydligt billigare förhållanden för industriell produktion än länder i ”väst”. Goda transportmöjligheter gör det möjligt för produktion på andra sidan planeten och vi har vad som kallas en globaliserad värld, där allt, mer eller mindre hänger ihop.

Som de flesta av oss redan vet kan förhållandena vid vissa (många) fabriker i diverse (främst) u-länder, vara mycket dåliga och arbetarna i fabrikerna behandlas snarare som resurser (maskiner) än människor. Det är kanske på grund av synen på människorna själva i dessa u-länder som är orsaken till att HRM inte förespråkats och sedan lett till miserabla förhållanden. När ska u-ländernas fabriksarbetare räknas som människor och lyftas in i human resource management-klassen, upp från resource management-klassen?

Jag tror att framtidens utmaning för HRM ligger i att ge storföretagsslavarna goda arbetsförhållanden, genom att fortfarande upprätthålla konkurrenskraften.

Källa för reflektion: http://www.taloussanomat.fi/ulkomaat/2013/11/13/hm-alkaa-valvoa-tiukemmin-tuotantoaan-aasiassa/201315754/12

// Jonas, Grupp 7

Är det kinesiska affärslivet mer jämställt än det svenska?

I artikeln ”Kinesiska affärslivet mer jämställt än det svenska” på Chef. diskuterar Calle Fleur huruvida kineserna är på väg förbi svenskarna gällande jämställdhet i affärslivet. Svensk-kinesiska entreprenören Lydia Liu menar att bevis redan finns att finna i siffror, då hela 51% av cheferna i Kina är kvinnor och 29% av företagen ägs av kvinnor. Lydia Liu är inte förvånad över resultatet och menar att jämställdheten i Kina växer snabbt. En bidragande orsak till jämställdheten är det centralstyrda systemet i Kina, som resulterar i att alla har samma utbildning och ingångslön oavsett kön. Även enbarnspolitiken gör sitt, menar Lydia Liu. Ett mer familjecentrerat samhälle har också gjort att kvinnorna har möjlighet att satsa på sin karriär, då det hör till att alla i familjen hjälper till i hushållsarbetet.

Artikeln förvånade mig och satt det kinesiska affärslivet i ett helt nytt ljus. Något att tänka på!

Källa:

http://chef.se/kinesiska-affarslivet-mer-jamstallt-an-det-svenska/

Carolina Renvall/ Grupp 6

Att upprätthålla en trivselkultur

Att chefen visar uppskattning mot sina anställda är enligt dagens nyheter (http://www.dn.se/ekonomi/uppskattning-viktigare-an-lon/) den viktigaste faktorn för att de anställda ska trivas. Det slår klichéer som möjlighet till utbildning och varierande arbetsuppgifter. Borde det då inte vara HRM avdelningens uppgift att hjälpa cheferna att visa uppskattning. Eller är det just det som många chefer vill komma runt med hjälp av en HRM avdelning. Det kan vara svårt för många att säga någonting positivt när någon har gjort ett bra jobb, därför är det lättare att anställa någon som håller personalstyrkan motiverad så kan chefen ägna sig åt det som är viktigt.

Det som HRM då borde syssla med är att försöka skapa en kultur där arbetarna trivs. Om det innebär att chefen ibland säger att han eller hon uppskattar arbetet någon har gjort är det väl HRMs uppgift att få chefen att säga det. Orden betyder inte mycket om det är någon från HRM som meddelar den enskilde arbetaren att dennes (arbetarens) chef tycker att arbetaren gjort ett bra jobb. Ett sätt att göra detta är genom att skapa en kultur där man visar sin uppskattning gentemot varandra. Detta är ytterligare ett steg i att skapa en trivsam arbetsplats och hålla personalen välutbildad och motiverad.

På kursen har vi redan konstaterat att det är lättare sagt än gjort när det kommer till att förändra kulturen på arbetsplatsen. Trots det behöver det inte vara särskilt svårt att börja visa uppskattning för varandra. HRM avdelningen behöver bara tala om för chefen att han eller hon kan motivera sina anställda genom att säga positiva saker om deras arbete. Det svåra kan komma i att verkligen få chefen att göra det. För positiva ord och tacksamhet upplevs kanske inte tillräckligt seriöst. Därför måste de som sysslar med HRM i företaget vara beredda att också själva visa sin uppskattning mot andra i företaget. På det sättet sprids kanske kulturen om att det faktiskt är värt att tacka varandra.

Det verkar alltså som om företagskultur är något som HRM måste syssla med på ett mera allmänt plan. De måste jobba för att upprätthålla en kultur som de anställda trivs i. Det kan också betyda att de måste ha hela organisationen som arbetsfällt, inte bara de lägre nivåerna.

/Jacob Nylund

Funderingar kring en artikel i HS, D – TYÖELÄMÄ, ”Meillä voidaan hyvin”

I artikeln, ”Meillä voidaan hyvin”, (Helsingin Sanomat, 13.04.2014) diskuterar journalisten om välmåendet i arbetet. Den viktigaste tanken kommer snabbt fram: organisationens ledning måste konstant satsa på sin personal och att ordna det vanliga ”företagets lilla jul” som ett pris för ett års arbete räcker inte mera. Personalen behöver mera uppmärksamhet än det. I artikeln betonar psykologen Eeva-Marja Lee att oftast märker personalen inte alla de olika sätten, som organisationer använder, när de försöker att satsa på sin personal. Investeringar kan variera från små detaljer (t.ex. nya kaffekoppar i fikarummet) till de gemensamma fester.

Arbetsmarknader i den föränderliga världen har blivit allt mer osäkra och det är jätte svårt för många att få en fast tjänst i någon organisation. De flesta måste byta arbeten och tävla för nya arbetsmöjligheter. Konkurrens på den globala arbetsmarknaden är hård. Man måste ha en bredd skala av olika kunskaper och kompetens för att kunna uppnå sina mål och drömmar. Arbetstagares stöd kan vara avgörande när det kommer till att bygga upp en lyckad karriär.

Det har blivit allt viktigare för organisationerna att ha en ordentlig personalplan dvs. strategier och planer hur organisationen tar hand om sina medlemmar. Olika företagen har börjat satsa på sin personal med hjälp av nya behandlingssätt. De här sättena siktar mot att ta hand de anställda innan de blir sjuka eller okunniga att arbeta och att öka delaktighetskänsla bland personalen. Det förebyggande arbetet hjälper med att öka organisationers produktivitet och effektivitet nu och i framtiden.

/Anni, gr. 5

 

HS, 13.4.14, 1 HS, 13.4.14, 2

Arbetsformer – mycket snack om kontorslandsskap

Jag har nyligen varit med på en process där två olika kontorer med ca. 40 medarbetare vardera har slagits tillsamman för att forma en enhet av 80 medarbetare. Det största problemet med flyttet var att alla inte fick behålla egna arbetsrum på grund av brist på kontorsutrymme. Enligt arkitekternas förslag fick ca. hälften av personalen nöja sig med platser på det nya öppna kontorsladskapet, medan experter och förmän fick egna rum. Det blev inget snack om arbetsrumsuppdelningen eftersom den var ganska klar, men nog om det öppna kontorsladskapets inverkan på människor och arbetseffektivitet.

Enligt de flesta studier om ämnet har öppna kontorslandskap negativa inverkan på arbetseffektivitet. Enligt bl.a. följande artiklar http://www.hs.fi/tyoelama/a1390024096825 och http://www.talouselama.fi/uutiset/kaikki+tutkimukset+ovat+yksimielisia+siita+etta+avokonttorit+ovat+hirvea+idea/a2224922 ökar det öppna landskapet medarbetarnas stress och stör dem i deras arbete. Detta empiriskt påvisade resonemanget är konstigt eftersom det öppna landskapet verkar enligt min uppfattning vara standardlösningen för många nya kontorsutrymmen. Det öppna lanskapet tillämpas nuförtiden t.o.m. på expertorganisationer som t.ex. universiteter och olika designföretag.

Efter att ha suttit en dag på min nya plats i ett öppet kontorslandskap kan jag inte ännu säga jo eller ja om det. Det som jag nog vet är att det var mycket lättare för mig att acceptera de förändringar som har skett i vår organisation, eftersom vi medarbetarna fick vara med i beslutsfattningsprocessen och utarbetade den slutliga kontorslayouten själv ur de ramar som ledningen gav oss.

Så, öppna landskap får tummen ner, men öppenhet och delaktighet i förändringsprocessen får tummen upp. Många saker att tänka på ur ett HRM-perspektiv.

// Noora

Att lära sig från misstag

När man arbetar på ett företag inom personalledning är det viktigt att lära sig från sina misstag (det är det väl i alla aspekter av livet men eftersom denna blogg har ett visst fokus ser jag allting med mina HRM-ögon). Vi är alla människor och vi kommer alla att göra misstag förr eller senare. Jag läste i en feature story skriven av Chuck Csizmar att det finns två sorters sätt att lära sig från sina misstag. Dessa är att man lär sig vad som fungerar och vad som inte fungerar baserat på dina tidigare erfarenheter och misstag som begåtts. Jag tycker att det känns otroligt relevant och att det är någonting  som alla som väljer att hålla på med personalledning borde fundera på. Istället för att se ett misstag som ett misstag kan man se på det som ett sätt att ta in ny kunskap och utveckla sina förmågor.

Som exempel kom jag att tänka på när personalchefen samlade alla för en ny form av utvärderingssamtal där alla deltog istället för att hålla individuella samtal. Det visade sig att det var ett stort misstag och människor kände sig påhoppade. Då gäller det att se över vad det var som gick fel och hur man kan använda sig av den nyfunna kunskapen nästa gång det är dags för personalutvärderingar.

Michela- Grupp 9

Fika med Johan

Under kursens gång har frågor kring kommunikation hela tiden varit aktuella. Artikeln ’’Fika för feedback – Telia-chefens enkla metod” på Chef.se presenterar Johan Dennelinds personliga ledarskap som ett inspirerande och bra sätt att både öka och förbättra kommunikationen i organisationen.

När Dennelind tillträdde som VD på Telia Sonera i höstas, införde han 30 minuter långa lunchmöten i sitt program för att lära känna sin nya arbetsplats och sina nya medarbetare. Lunchsällskapet får han tag på med hjälp av kollegers rekommendationer, mail, intranätet, etc. ”Rundabordssamtal” är en annan variant av lunchmötet, där flera medarbetare deltar samtidigt. För att få en så utförlig bild av företagets verksamhet som möjligt, strävar chefen efter att ordna rundabordssamtal så ofta det går när han besöker avdelningar i andra delar av landet.

Dennelind utövar verkligen ett väldigt personligt ledarskap, som jag tycker att många chefer skulle kunna ta modell av. Han tar sig tiden och visar att han genuint bryr sig om sina medarbetares vardag och företagets verksamhet, vilket motiverar och inspirerar anställda. Linda Hernström, chef för Business Management på Telia Operator, kommenterar hans ledarskap enligt följande: ”Jag tycker att det är ett häftigt och inspirerande ledarskap. Det är väldigt positivt med den här direktkontakten. Jag tror att en fikapaus många gånger kan ge mer input än en dyr konsultinsats.”

http://chef.se/fika-med-johan-dennelind-for-feedback-telia-chefens-enkla-metod/

/Eva