Lärande -en konkurrensfaktor för framtidens organisationer

Vad skiljer de mest framgångsrika och mest effektiva organisationer från de organisationer som inte klarar sig i dagens hårda konkurrens? Ett svar till denna fråga är definitivt lärande.

Enligt Peter Senges (1990) berömda koncept om ”den lärande organisationen”, är det viktigt att identifiera och ta vara på medarbetarnas kunskap, så att både organisationens kollektiva samt medarbetarnas individuella kunskap delas, utökas och utvecklas inom organisationen. Meningen med att utveckla en organisation till en lärande organisation är således att få ut all den kunskap som organisationen har på det bästa möjliga sättet.

Enligt Senges (1990) definition är den lärande organisationen en enhet där det skapas utrymme och förutsättningar för dialog och kunskapsfördelning mellan medarbetarna. Det är således också ytterst viktig att leda lärande organisationer på ett rätt sätt, vilket i idealfallet betyder alltmer ansvar och medarbetarnas delaktighet i organisationens verksamhet och beslutsfattande.

Men kan då alla organisationer klassas som lärande organisationer? Min åsikt är, nej. Den lärande organisationen är ett sätt att fungera som kräver aktiva beslut och lärandebefrämjande arbete i organisationens alla arbetsprocesser. Med andra ord, en organisation måste sträva efter aktivt lärande och involvering av alla medarbetarna på de olika nivåerna av organisationens verksamhet.

Min åsikt är alltså att den lärande organisationen är ett tillstånd som är eftersträvansvärd för alla organisationer. Genom aktivt och kollektivt lärande kan en organisation i mina ögon faktiskt bli mer än summan av medarbetarnas individuella kunskapsbaser, vilket man gör genom att t.ex. lära sig av de kollektiva erfarenheterna som finns i organisationen. Om alla sköter sitt arbete ens 1 % bättre imorgon än vad de gjorde idag, blir slutresultatet en mycket effektivare organisation inom mycket kort tid.

Den lärande organisationen är alltså en mindsett och en del arbetsprocesser som måste implementeras rätt från HRM:s synvinkel. Men kan vilken som helst organisation då bli en lärande organisation? Där är Senges (1990) och mitt svar en klar, jo! Att implementera konstant och aktivt inlärning i organisationens arbetsprocesser är en fråga av vilja och vision. Hoppas bara att detta slår igenom ännu mera i dagens organisationer, eftersom den tid som man satsar på lärande är aldrig en entydig kostnad utan snarare en investering för framtiden.

// Noora

Referens: Senge, P., M. (1990): The fifth discipline: the art and practice of the learning organization. Doubleday/Currency, 1990. Läst på google books, den 29.04.2014.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *