Just nu är det trendigt med downshifting, det vill säga att man jobbar mindre, exempelvis halvtid, och därmed har mera tid för fritidsintressen, familj och vänner. Man stressar mindre och mår bättre. Jobbar man halv- istället för heltid får man naturligtvis även lägre lön. Här kommer miljöaspekten in i diskussionen: att downshifta är trendigt även för att det är miljövänligt. Har du lägre lön är din konsumtionsnivå lägre, och det är miljövänligt. Jobbar du halv- istället för heltid har du tid att lappa dina kläder istället för att genast slänga bort dem och köpa nya. Du har tid att cykla till jobbet istället för att ta bilen. Du har tid att odla en del av din mat och sparar på så sätt in matkostnader och får fräscha, miljövänliga grönsaker på bordet.
Den tilltalar mig, den här idén. Men jag är väldigt tudelad när det kommer till frågor kring balansen mellan arbete och liv. I sommar ska jag jobba som egenföretagare; jag ska ha hand om verksamheten i ett litet café i min hemstad och har för detta ändamål grundat en firma. Jag har alltid velat bli egenföretagare och är därför eld och lågor över att denna dröm förverkligades så tidigt i mitt liv, jag är ju bara tjugo år. Som nybliven företagare är downshifting det sista jag tänker på. Hur skulle det gå ihop liksom? Som det nu ser ut kommer mina arbetsveckor att gå loss på cirka sextio timmar. Dessutom är det ju roligt att arbeta när man är företagare, när man själv har kontrollen över vad som händer och hur framgångsrikt företaget är. Men var sätter man gränserna för sig själv som egenföretagare? Hur mycket kan man jobba innan krafterna tar slut? Känner man det i förväg när man är på väg att gå in i väggen, eller ligger man plötsligt där och undrar vad som hände?
Att downshifta är en lyx som är få förunnat, alla har inte råd att gå ner så mycket i arbetstid, även om man sparar in pengar på grönsaker och bensin. I Helsingin Sanomat skrev man 26.4.2014 om vilka som är 2010-talets statussymboler (http://www.hs.fi/raha/Mit%C3%A4+ovat+2010-luvun+statussymbolit/a1398399828178) och plockade fram både en ekologisk livsstil och mera fritid som exempel. Karita Sainio som hade blivit intervjuade berättar att hon äger en PR-firma och redan från början gick in för att bara ha en fyradagars arbetsvecka. Hon har ingen familj, sina lediga fredagar ägnar hon åt att sitta på caféer. Hon berättar att företagets kunder inte har några problem med att deras PR-firma inte är tillgänglig på fredagar eftersom de företag som anlitar PR-firman oftast profilerar sig som ekologiska och trendiga, och förstår och respekterar valet av en fyradagars arbetsvecka. Jag avundas denna avslappnade inställning till pengar och inkomst.
I detta skede av mitt liv är downshifting ingen möjlighet, det är nu jag måste trycka gasen i botten för att klara av även nästa år som studerande utan vare sig studielån eller något jobb vid sidan av studierna. Men någon gång i framtiden så satsar jag mer än gärna på att jobba lite mindre och ägna mer tid åt att odla grönsaker och spela piano.

//Mirjam